Då är det dags igen att besvara era frågor om min löpning. Särskilt roligt tycker jag det är att flera av er skriver att ni börjat springa igen efter att ha läst vad jag håller på med. Fortsätt frågandet och fortsätt med er löpning!
1. Micke undrar vad jag köpte min babyjogger.
Svar: Jag köpte den på Blocket och vagnen var tio år gammal men i mycket gott skick. Runners Store i Stockholm (www.runnersstore.se) och Uteungar (www.uteungar.se) är några som säljer Babyjogger, en av de kanske bästa joggingvagnarna. Läs mer om detta ämne i dagens epistel!
2. Blir det nya skor i Lincoln på fredag undrade Jan. Han frågor också om jag funderat på att välja småvägar.
Svar: Precis! Fast i söndags skedde köpet. Det är nu mitt tredje skoköp, jag hade också med mig två gamla par och dessa kastades tidigt. Du är otroligt bra på att förutse saker och ting och tack för dina vägvalstips, de är till mycket stor hjälp. Jag vågar inte avvika från highways, risken att springa fel är för stor och fördelen med highways är att de ofta har en bred vägren och är alltid asfalterade. Mina däck på kärran är inte lämpade för grusvägar, "dirtroads".
3. Peter M undrar vad som varit det mest upplyftande och överraskande intrycket/händelsen hittills.
Svar: Det mest upplyftande tycker jag är den stora genrositet som vanliga amerikaner visar mig. I dag t ex blev jag bjuden av en förmodligen fattig kvinna på en glass här i Nebraska City. Jag ville inte såra henne så jag tog glassen och det blev en trevlig pratstund. Genorositeten har dock egentligen inte överraskat mig, den mötte jag även vid mitt förra USA-löp. Det som jag ändå tycker ger mig den största kicken är att en 59-årig gubbe kan springa dessa distanser. Det förvånar mig varje dag. Åldern tycks inte ha någon större betydelse.
4. Larry frågar om hur jag rent praktiskt bokar motell och hur jag hittar motell.
Svar: Motellen är mitt största och kanske enda problem. Ofta vågar jag inte boka i förväg eftersom jag inte är säker på att nå målet. Man frågar ibland efter kredikortsnummer och även säkerhetskoden bak på kortet och dom siffrorna lämnar jag inte ut så då blir det ingen bokning. Annars brukar jag alltid ta hjälp av motellet jag befinner mig på, där vet man ofta vilka motell som finns några mil bort. Jag frågar också folk på caféer om övernattningsmöjligheter och får då ibland tips om lite mer okända ställen, söker även ibland på internet. Folk lånar gärna ut sin mobiltelefon, "jag har fria samtal" brukar dom säga och hjälper mig till och med med att ringa upp. Bäst hade varit om motellen låg på 5-6 mils lucka, tyvärr är det inte så varför det ibland blir onödigt långa distanser, andra dagar för korta.
5. "Lagomjoggaren" frågar om hur jag undviker skador och om vem som helst klarar att springa varje dag. Han berättar också att han tränar på sågspånsunderlag.
Svar: Nej, vem som helst klarar inte av att springa varje dag och det är nog inte ens lämpligt för elitlöparna att göra det. Själv har jag en vilodag i veckan (fast inte nu i USA). Kroppen behöver återhämta sig och ett sätt att slippa en massa vilodagar är att pulsera träningen- efter en hård dag eller hård vecka kan man köra lättare nästa dag eller vecka och sedan sakta, sakta öka mängden. Att jag nästan helt sluppit skador under mina 26 år som långlöpare tror jag beror mycket på att jag inte ökat mängden för snabbt och inte heller plötsligt infört nya träningsmoment . Sådant ger alltid skador. Sågspånsunderlag är egentligen inte alls bra- det är för mjukt och kan i olyckliga fall ge skador, t ex problem med hälsenorna. Bästa underlag är grusväg men sådana vägar finns knappt längre varför de flesta springer på asfalt. Dagens skor är så bra så asfalt är inga problem, däremot betongvägar som jag ibland springer på är inte alls bra, för hårda.
6. Andy frågar om hur många kalorier jag bränner och om jag funderar på att komma tillbaka till USA nästa år.
Svar: Jag vet inte hur många kalorier jag förbrukar per dag. Men jag räknar med att jag ökat kaloriintaget med 75-100 procent. En vägning för några veckor sedan visade att jag tappat 5 procent av min vikt- inte alls bra så uppätning pågår. Jag har ökat fettintaget ännu mera och dricker några klunkar olivolja varje dag. Sporrtdryck och framför allt Coca Cola och liknand e är rena kaloribomberna. Jag kan smälla i mig 2-3 liter Cola och sedan springa direkt. "Free refill", som det är på de flesta matställen ,är ingen bra affär för restaurangerna när jag är kund. Ja, kanske blir det en ny USA-resa nästa år. Men då tar jag med mig fru och barn och bilar runt. Boston Marathon lockar.
7. "Marathonmannen" undrar vad jag menade när jag skrev att det kändes som ett marathonlopp när jag sprungit 59 kilometer en dag, maran är ju som bekant 42 kilometer och borde då vara lättare.
Svar: Ja, det var lite oklart uttryckt. Men att springa 59 kilometer utspritt på kanske 8-10 tmmar är för mig inte så jobbigt jämfört med 42 kilometer på kanske 3 timmar. Tävling, oavsett längd, ger alltid en speciell trötthetskänsla. Denna känsla upplevde jag nu också trots att jag kunde ta en massa pauser.
8. Annika undrar om inte hjälpsamheten beror på att jag nu befinner mig i en speciell situation och att jag betraktas som en intressant person.
Svar: Jo, så är det säkert. Men jag tror ändå att man är mer hjälpsam här än hemma i Sverige. Tvivlar på att en amerikansk långlöpare som springer från norr till söder i Sverige skulle få så många hjälpande händer som jag får här.
9. Arnold undrar vad som "går runt i huvudet på mig" när jag springer och om jag lyssnar på musik.
Svar: Inga djupa tankar. Det är ungefär som under ett marathonlopp, man håller på med en massa "räkneövningar", hur många kilometrar man sprungit och hur många som är kvar. Men visst, ibland kan man väl vara lite djupsinning, ibland blir man plötsligt glad för något, ibland tänker man på hur familjen har det, alltså ungefär som i det vanliga livet. Ja, jag lyssnar på musik och har en mp3-spelare med mig. Radion är dock så dålig varför jag funderar på att köpa en liten löparradio.
Keep on running!
#1 Bosse - 2007-08-07 17:45:01
Härligt att det flyter på för dig. Jag undrar nu vilket som hittills är ditt längsta löppass utan rast?
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg