Kommentarer på Dags att förnya utrustningen


I Lincoln inhandlades en ny löparklocka och ett par Brooks Adrenaline av dommodell. Kalaset kostaade bara 600 kronor, i Sverige hade priset varit minst tre gånger högre.

 

-Syracuse, here comes a swedish viking!

Fullständigt galen skriker jag ut min glädje där jag springer i mörkret på motortrafikleden mellan Lincoln och Syracuse. Klockan närmar sig 22, det är kolsvart ute men jag känner mig ganska säker eftersom vägrenen är bred och vägen är försedd med små gropar som varnar bilförarna om de kommer ut för långt mot kanten. Jag är i kanonform, har sprungit cirka 6 mil och de sista två milen har gjorts utan ett enda gånguppehåll.

Det är skylten från Sleep Inn i Syracuse (1 762 invånare) som utlöser glädjefnatten. Jag längtar så efter att få sätta på kaffebrygaren, bre några mackor, ta en välbehövlig dusch och njuta av hotellkedjans helt underbara fluffiga sängkuddar. Jag vet vad som väntar eftersom kedjan hade mig som gäst natten innan.

Nu är jag inte långt ifrån gränsen. På tisdag räknar jag med att springa in i Iowa, min femte delstat av totalt tio som väntar under denna tripp. Och snart gör jag något väldigt radikalt: jag drar upp min egen rutt och slutar att följa de två unga amerikanernas färdväg, som jag hittills nästan slaviskt följt. Nu gäller kortaste vägen till Virginia Beach i Virgina!

Ganska festligt med dessa två unga amerikanska löpare, som 2003 sprang mellan New Jersey och Oregon (jag springer motsatt riktning fast inte till NJ utan till VA och mina dagsetapper är längre). På flera matställen där jag ätit minns man grabbarna. Och så även i den löparbutik i Lincoln jag idag besökte för skobyte nummer 3. På en tavla på väggen hängde ett foto av pojkarna. Själv blev jag mottagen närmast som en kung butiken, fick kraftig rabatt utan att jag ens bett om det. Passade samtidigt på att köpa en ny löparklocka- min gamla som bara hade ett år på nacken och som skulle tåla ett vattendjup på 50 meter klarade inte ens några duschar. Tänk vad mycket starkare en människokropp är än tekniska prylar! När jag sprang Chicago-New Orleans var det mobiltelefonen som inte klarade lite svett. Nu senast var det vägmätaren som krånglade.

Att hålla utrustningen i gott skick är viktigt. Joggingvagnen får varje morgon sin tillsyn, tvättas och putsas samt oljas allt emellanåt. Slitna grejer byts ut hela tiden, det här äventyret skall inte stupa på att jag har för dålig utrustning. Annars är jag inte någon större vän av prylar. Joggingsporten har länge varit befriad från prylhysterin men under senare år har det kommit allt mer grejer, både på gott och ont. Ibland tänker jag att det egntligen räcker med ett par löparbyxor och ett par löparskor, ja skorna skulle man rent av kunna undvara. Fast så extrem är inte ens jag.

Keep on running och passa nu på att fråga eller kommentera!

 

 

 

 



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Barfot - 2007-08-06 10:51:33

Springer du någonsin utan skor?

#2 Annika - 2007-08-06 18:28:34

Jag reagerar lite på hur ofta du säger att "det här skulle aldrig hända i Sverige, så här vänliga och gästfria är inte svenskar"... Jag håller gärna med om att amerikaner står i en klass för sig; de är såväl nyfikna som hjälpsamma och generösa. Men kanske är det också så, att det som du gör utlöser en extra dos av detta om du förstår vad jag menar. Alltså - det är ju inte varje dag man stöter på en utländsk långdistanslöpare på väg tvärs över kontinenten...? Det är klart att man blir nyfiken och inspirerad att få bli en liten del av ditt äventyr!
När det gäller oss svenskar, så vet jag att jag ofta har hjälpt främmande människor (såväl utländska besökare som svenskar) att hitta rätt, att begripa tunnelbanesystemet, att förstå vår relation till religion och regering, eller vad det nu skulle kunna vara... Jag har också mött mycket vänlighet och hjälpsamhet när jag själv har behövt det - lånat pengar av vilt främmande människor i en nödsituation till och med!
Så kanske är du bara i en annan situation när du är hemma...? Du är liksom mer en i mängden, och lunkar på i din hemvanda trall. Kanske kan det vara så - också?
Hur det än är med den saken, så är jag grymt imponerad av ditt äventyr! Du verkar också ha en så skönt avslappnad inställning till det hela. Keep on running, man, och lycka till med andra halvan!

#3 Jan Suneson - 2007-08-06 22:16:38

Jag antar att du nu sitter på något motell i Nebraska City och grunnar på morgondagens mycket viktiga vägval.
Jag har suttit hela kvällen med Googles kartor för att hitta den genaste och mest behagliga vägen genom Iowa och fram till Urbana i Illinois. Du kommer alltså att korsa din gamla färdväg i Urbana. Jag utgick ifrån att du inte vill springa på Interstates eller US Routes utan vill hålla dig till vägar med ?runda nummerskyltar?. Min väg blev 448 miles som kan jämföras med 472 (US) och 507 (IS).
Jag har laddat upp kartan med vägbeskrivning på följande adress
http://hem.bredband.net/b289465/bjorn/nebraska%20city%20urbana.htm Det gick inte att göra en enkel adress men kopiera och klistra in den i din webläsare så går det säkert bra.
Lyckas du inte så bygger förslaget på att du korsar Missouri och följer väg 2 fram till Mississippi övergången vid Fort Madisson. Du är då i Illinois. Tyvärr kommer du inte att löpa ett steg i Kansas eller Missouri. Småstäderna ligger tätt så tältet lär inte behövas.

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg