Kommentarer på Min egen Håtunalek
Efter lunchen på Villa Aske tog jag kaffe och chokladbit en trappa upp i den eleganta salongen. Jag smälte nog inte riktigt in i miljön men personal och konferensgäster visade luffaren stort intresse.
Den ruskiga Håtunaleken ägde rum 1306. Idag hade jag en egen lustfylld Håtunalek i de historiska trakterna mellan Bålsta och Sigtuna.
När jag springer långt vill jag gärna vara ute på upptäcksfärd. Nya platser i närmiljön är alltid en lockelse. De cirka fem milen till Bålsta har jag avverkat några gånger. Men vad döljer sig norr om Bålsta? Det var dags att ta reda på det idag.
Jag steg av pendeln i Kungsängen, knappade in Sigtuna i gps:en, tog en slurk blåbärssoppa och sprang på vinst och förlust rakt ut i guds fria natur. Skulle jag inte orka var det bara att ta bussen hem.
Underbara grusvägar att springa på. Skylten påminner mig om barndomens 50-tal.
Jag och joggingvagnen fick en fantastisk fin resa, ibland på slingrande grusvägar. När blåbärssoppan var upprucken och hungern gjorde sig påmind dök en skylt upp om en konfrensanläggning. Kanske kunde jag få lunch där?
Jodå, eleganta Villa Aske erbjöd en salladsbuffé, en stor glasflaska kolsyrat vatten och en köttgryta för 175 kronor. Kanske lite dyrt men jag åt som en häst och resan in till Sigtuna blev nu rena barnleken.
Lek, ja. Jag passerade Håtuna kyrka som fick sitt nuvrande utseende i början av 1300-talet. Det var också vid denna tid Håtunaleken ägde rum. Kung Birger Magnusson fick oväntat besök av sina två yngre bröder, hertigarna Erik och Valdemar. Bröderna togs emot väl men när kvällen kom tillfångatogs Birger på hertigarnas befallning och tvingades avträda två tredjedelar av riket. Elva år senare, 1317, svarade Birger med samma mynt och bjöd in bröderna till gästabud vid Nyköpings hus. De berusade bröderna fängslades efter festen som fått namnet Nyköpings gästabud.
Håtuna kyrka. 1690 togs fönster upp i norra långväggen.
Porten till Håtuna kyrka var låst. Jag tog en promenad på kyrkogården, läste på några gravstenar och såg en sörjande kvinna vid en nyupptagen grav. Närmast stenmuren runt kyrkan ligger kyrkoherde Martin Ransten begravd, född 1760 och död 1808. Och mittemot ligger inspektoren E Lindström, född 1771 och död 1845, läser jag.
Efter dessa historiska utsvävningar blev jag kaffesugen och erinrade mig en inbjudan från en av gästerna på Villa Aske, ultralöparen och ägaren av Hotell Kristina i Sigtuna, Andreas Olsen. Det passade ju alldeles förträffligt med en påtår i Sigtuna innan jag tog bussen och pendeln hem till Stockholm.
Andreas visade sig vara en intressant person (löpare brukar i mina öron vara det). Han berättade att han till våren ska springa Sahara Marathon i Väst Sahara (löpartävlingen går mellan tre stora flyktingläger och vill uppmärksamma en över 30 år år gammal konflikt). Han berättade också att han varje torsdagmorgon brukar vara ute och springa med hugade konferensgäster, som får se och uppleva Sigtuna på ett lite annorlunda sätt- vilket kul initiativ! Och han har ett finger med i Sigtuna Stadslopp som går den 8 september http://www.sigtunastadslopp.se/ och där överskottet går till välgörande ändamål, ifjol 100 000 kronor. Jag blev lite sugen, kanske springer jag den tävlingen.
Min Håtunalek blev totalt 35 km.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg