Kommentarer på Var det fel att äta skräpmaten?
Matsalen på Hotel Manning i Keosaqua, Iowa. Här serverades en furstlig frukost.
USA är ofta liktydigt med skräpmat. Men åt jag för mycket av snabbmaten? Jag mådde dock prima med ett hamburgermål om dagen och vid hemkomsten vägde jag exakt samma som vid starten.
"Du åt ju mycket choklad, cola och McDonalds när du sprang, men när man läser om träning är det ju oftast så himla viktigt att man ska tänka på vad man äter. Går det lika bra att springa på McDonalds-mat som på ett väl avvägt och planerat mål mat?", frågar Madelene här på bloggen.
Nej, jag åt nog inte särskilt nyttig mat under mitt coast to coast, däremot fungerade den som bra bränsle under löpningen och det totala kaloriintaget var rätt. Men vad skulle jag egentligen ha ändrat på?
Frukostarna på motellen var nog helt OK, ungefär som hemma; grova flingor och mjölk, några rostade halvgrova skivor bröd, banan, kaffe och juice, pannkaka och allt i dubbla mängder kryddat med några onyttiga muffins och på de finare motellen varm mat med prinskorv och äggstanning.
Jag hade bestämt att det inte fick bli mer än ett hamburgermål med pommes frittes om dagen. Menyerna var ofta Large vilket innebar dubbla mängden pommes frittes jämfört med i Sverige, dessutom brukade det bli minst en mjukglass och massor av cola (alltid gratis påfyllning). McDonalds var favoriten.
Snabbmatskedjorna överlag serverar också nyttigare mat varför jag ofta tog kycklingsallad eller andra sallalder, godast var Wendys nya kycklingsallad med blåbär och jordgubbar. På KFC med sina kycklingrätter var jag också stamkund och där brukade jag beställa som tillägg massor av sweet corn, alltså kokt majs.
Förmodligen har jag ätit dubbla kalorimängden, kanske uppåt 6 000 kcl om dagen. Om jag inte hade druckit så mycket cola och sportdryck och ätit hamburgarna och pommes frittesen och all choklad på kvällarna, vad skulle jag då ha tagit för att få i mig tillräckligt med näring? Att beställa dubbla menyer hade kanske gått, fast dyrt och lite oprakiskt. Möjligen kunde jag oftare ha bett om att få lite extra på tallriken även om menyerna generellt är större än hemma. Att äta fyra mål mat om dagen skulle också kunna vara ett alternativ.
Jag tror det var bra att jag försökte hålla fast vid minst tre fasta mål om dagen; frukost, lunch och middag. Jag försökte undvika att äta i det fria eftersom återhämtningen då blir sämre. Men ofta, särskilt i de glest befolkade västra delstaterna, gällde det att passa på att äta när det över huvud taget fanns en restaurang.
Generellt tyckte jag om den amerikanska maten. Husmanskosten på vanliga restauranger var antagligen lika fet som på de svenska men mindre salt. Bra var att det som förrätt brukade serveras sallad eller soppa. Salt ska man ju vara försiktig med men eftersom jag svettades så mycket blandade jag saltdrinkar med påsar från McDonalds. Jag tror att tre veckors huvudvärk (något jag inte berättade om här på bloggen) berodde just på saltbrist.
Frukt och grönsaker åt jag minst lika mycket av som hemma. Att under löpningen snaska på jordgubbar, vindruvor eller blåbär var underbart. Jag var också flitig med att tugga på mina fluortabletter, en rekommedation från tandläkaren efersom sportdrycken är så söt.
Det sägs att man ska äta med en gång efter avslutad träning eftersom återhämtningen då blir bättre. Tidigare brukade jag dröja med detta men nu åt jag alltid innan jag checkat in på motellet. Fungerade perfekt!
Sammanfattningsvis var jag ingen renlevnadsman (drack dock ingen alkohol mer än någon enstaka öl). Men kostvanorna inför nästa äventyrslöp kan förbättras och jag tar tacksamt emot alla idéer.
Eget löparlinne. Tidigare har jag lånat klubbkläder från min nya klubb Vallentuna FK men på Jubileumsmarathon nu på lördag har jag eget linne.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg