Kommentarer på Regnet alla älskar utom jag


Skall det aldrig sluta regna? Björn ber till vädergudarna innan han sticker iväg på morgonen från motellet i Sutherland, NE. Under natten kom det kraftiga skyfall och regnandet fortsatte under dagen.

 

Det råder svår torka i Nebraska. Alla klagar på att det inte regnat på sju år. Det är främst vintararna som varit snöfattiga och då har vattenmagasinen inte fyllts på tillräckligt. Ändå ser det inte så uttorkat ut, konstbevattning gör sitt och grundvattennivån är fortsatt hög. Men för tursitnäringen är det katastrof. Jag talar med en stug- och båtuthyrare i turistparadiset Lake Canaughy, Nebraskas största reservoar och kraftverksdamm). Han har tappat 75 procent av försäljningen. Båtrampen där det tidigare varit vatten slutar nu med gräs och skog. Torkan har gjort att sjön krympt oerhört, alla motellen och turistanläggningarna längs sjön för en tynande tilvaro. Sorgligt att se!

-Men vattnet kommer tillbaka, säger ägaren till Otter Creak Lake och verkar tro på vad han säger.

Nu har det regnat i tre dagar. Själv gillar jag det inte, jag vill ha sol och värme. Det är inte så varmt  längre men luftfuktigheten är enorm (92 procent) varför löpförhållandena ändå är besvärliga. Min packning klarar regnet  men blöta kläder innebär att risken för skavsår ökar, både på fötterna och i grenen. Dessutom är det rätt läskigt att springa på stora öppna fält när det i fjärran mullrar och blixtrar och regnet öser ner. Allt är så väldigt stort och dramatiskt här i USA och det skrämmer mig lite.

Bilförare stannar till och frågar om jag vill ha lift. De blir besvikna när jag på det bestämdaste förklarar att varenda förflyttning jag gör skall ske till fots.

Allt går förvånsvärt bra. Mitt enda "problem" är att jag nu är så stark att jag skulle kunna springa betydligt längre än de cirka 5 mil i snitt jag gör per dag, det känns som jag har kapacitet för 6-7 mil om dagen. Men jag har problem med att komma upp i de distanserna eftersom motellen inte ligger på 6-7 mils lucka. Idag blev det bara 34 km till staden Nort Platte. Campa gör jag bara i rena katastrofsituationer. Motellen är min enda lyx.

Annars är det lättsprunget i Nebraska. Rena jordbruksbygder, ibland ett böljande landskap och stundtals känns det som om jag är i Sverige. Idag hann jag med lite sightseeing, var på en boskapsmarknad där man sålde allt från får och kor till barnteckningar. Men Buffalo Bill-muséet här i North Platte fick jag stå över.

Gissa vart jag springer i morgon?

Keep on running!

 




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här