Kommentarer på Dag 77: Hyllad som hjälte


Borgmästaren Bill Bean i  Urbana, Ohio, hälsade mig väkommen och överräckte ett konvolut där staden uttryckte sin stora ära över att få vara delaktig i mitt kust till kust löp.

När jag idag rullade in med kärran i staden Urbana i Ohio väntade en välkomstkommitté. På trappan stod borgmästaren själv och tog emot mig som om jag vore messsias som red in i Jesuralem på sin åsna.

Aldrig har jag fått ett sådant mottagande. Det vimlade av fint folk och lokalpressen var på på plats. Man hade också upplåtit en svit på stadens finaste hotell.

Borgmästaren Bill Bean tog i hand och överlämnade ett dokument där jag hyllades som en hjälte. "We are honored to be a part of your cross-country journey!", "We admire the passion, focus and dedication you bring to folks of all adges", stod det bland annat.

Bill visade sig vara en riktigt trevlig och enkel person och vi talade länge med varandra, inte bara om löpning. Självklart förvånade jag mig över att han hade tid  att prata med en "luffare". Bill hade bara en önskan: att jag skulle fästa stadens pinnål i min löparmössa. En sådan enkel begäran bifölls direkt så nu bär jag ett märke med texten Urbana, Ohio. Den får bli min turamulett under resten av resan mot Atlanten.

Det här skulle knappast kunna inträffa i Sverige, möjligen om vi tagit ett OS-guld. Det som skiljer USA från Sverige är att man här firar och värdesätter även små prestationer. Utanför städerna kan finnas skyltar om att stadens skola vunnit en basebollturnering 1968 och liknande. Det tycker jag är bra, vi är för dåliga på att ta vara på glädjeämnena.

Min "cousin" Robin Neumeier med maken Fred och sönerna Dylan och Cody.

All den här uppståndelsen hade sin förklaring. Det var min släkting Robin Neumeier med maken Fred som viskat i örat på några personer i Urbana om min ankomst. Familjen hade också ordnat med hotellet och fin middag på kvällen. Imorgon tisdag är jag gäst i  deras hem i Dublin där jag sammanstrålar med en annan "cousin", Linda Feldman, som var med vid starten i Oregon.

Dagens löpning från Piqua till Urbana gick i medvind och i sol, totalt 41 km. Kvällen ägnades åt att sätta på de nya däcken jag fick idag, en uppgift svårare än väntat men nu sitter två nya bakdäck på kärran.

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Jonas Wincent - 2012-06-05 08:00:19

Vi får se vad vi kan fixa i Sala om du springer förbi. Tyvärr tror jag som du att det krävs ett OS-guld eller liknande.

#2 Erik - 2012-06-05 12:48:08

Kul att det flyter på så bra för dig men glöm inte att äta ordentligt. Det ser ut som att du magrat lite.

#3 Henke - 2012-06-05 13:18:52

Wow, vad häftigt! Det var du väl värd. Kämpa på nu, sista biten. När jag blir stor, vill jag bli som dig ;)

#4 Susan K - 2012-06-05 14:54:46

Du är sååå värd uppmärksamheten och att bli ompysslad. Fin liten stad den där Urbana!

#5 Kerstin - 2012-06-05 17:14:33

Så kul att läsa dina dagliga rapporter. Lycka till i fortsättningen!

#6 Magnus - 2012-06-05 21:23:00

Att värdesätta små prestationer och ge beröm är vad som är så genuint med amerikaner. Det är vad jag minns bäst när jag bodde i USA. Saknar detta i Sverige... Keep on running!!!

#7 Chris - 2012-06-05 21:35:17

Hej,
Varför har du valt att ta me dig en hyfsat stor dator för uppdateringar/mail osv? Varför inte köra på en smartphone eller surfplatta? Dessa är ju betydligt mindre, är smidigare och du kan skriva, kolla mail, ringa och tom fota med dom. Gissar att du har nån form av kamera med dig då du tar många kort...

Grymt bra jobbat förövrigt :)

#8 Helene - 2012-06-06 05:49:53

Lycka till sista biten

#9 Björn - 2012-06-06 20:21:59

Chris: Jo, jag funderade på en surfplatta. Den skulle bara väga knappt 0,5 kg mot min lilla (och dåliga) laptop på 1,3. Men webmaster avråddefrån att köpa en epad, jag skulle få problem med bloggandet, särskilt när jag skulle ägga in bilder.

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg