Kommentarer på Här har tiden stått stilla




Gayle Grimm (69 år) sköter serveringen och mamma Ruth Neal (89 år)

lagar maten på Al´s Café i byn Melbeta (sockerbeta på indianska) med totalt

138 invånare. De har ett serveringsttillstånd från 1952, det äldsta i hela Nebraska.

 

På motellet i Scottsbluff berättade man att det fanns ett matställe i Melbeta där jag kunde äta lunch. Strax innan klockan 11 anlände jag till Melbeta, inte en människa syntes till och restaurangen verkade ha stängt för några år sedan. Samma med Als Café, en nerlagd bensinmack . Bedrövad rullade jag vagnen österut, det var fruktansvärt varmt och det artade sig till att bli en besvärlig dag. Men så vände jag tillbaka. Var det inte en skylt på dörren till Als Café som berättade att man hade öppet?

Jo, det stämde! När jag klev in på detta café var det som att komma tillbaka till 50-talet. Här verkade tiden ha stått stilla. I köket förberedde Ruth Neal, 89 år, lunchen, en syssla hon gjort sedan 1952. Dottern Gayele, som sköter serveringen, satte fram ett glas isvatten och två Cola och tog upp min beställning på en Plain Steak för 5,5 dollar. Sedan strömmade matgästerna in i en strid ström, mest kvinnor och dom verkade bo i närheten. Gayle berättade att man hade det äldsta serveringstillståndet i Nebraska. Det var på väg att dras in eftersom restaurangen inte riktigt höll dagens mått men myndigheterna såg mellan fingrarna och förstod att man gjorde en kulturgärning.

Matgästerna undrade naturligtvis vad jag var för en person, joggingvagnen utanför drog uppmärksamheten till sig. Där satt jag och pratade i närmare en timma och när det var dags att betala- ja då hade någon av gästerna betalat min nota utan att jag visste om det. Av Gayle fick jag ett mynt med symbolen för Nebraska, berget Chimney Rock. Ja, det ser verkligen ut som en skorsten och jag sprang förbi berget en timma senare.

På vägen mot staden Bridgport blev jag stoppad av en reporter på tidningen i Scottsbluff. Hon tog bilder och gjorde en intervju vid vägkanten. Lite senare blev det ett nytt stopp, denna gång var det tv-kanalen Kota  (kanal 4) som gjorde ett inslag till sin  sin nyhetssändning klockan 22.  Jag såg senare inslaget på motellet - på bilderna kunde man se hur hettan dallrade i luften. Varför denna plötsliga mediebevakning? Ja, förmodligen var det någon av matgästerna som tipsat om den märklige svensken.

Alltså en väldigt innehållsrik dag. Jag tror inte en vanlig bilturist skulle få uppleva det som jag just nu får göra. Som löpare betraktas du som en helt ofarlig person, folk öppnar sig för mig och intresserar sig för vad jag håller på med. Dagens enda smolk var att de två motellen i Bridgport var fullbokade så det blev att springa tillbaka några kilometrar för att få ett annat. Att behöva springa tillbaka,om det så är bara några meter, känns tungt.

Dagens distans 58 kilometrar.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här