Kommentarer på Dag 37: Det här var toppen!
Jag har nått högsta punkten under mitt coast to coast- 8 640 feet motsvarar 2 633 meter. Backen var nära en mil lång och jag sprang hela vägen, stannade bara 10 sekunder för att få i mig lite sportdryck.
Det luktar brända bromsband när lastbilarna krypkör nerför den nära en mil långa backen på Interstate 80 utanför Laramie. Jag springer i motsatt riktning och känner mig urstark, ja stark som en björn.
Även jag krypkör, hastighetsmätaren visar 7,5 km i timman. Jag håller detta tempo hela backen upp, det är inte fort men ändå nära 50 procent snabbare än om jag hade gått. För varje meter växer självförtroendet och jag bestämmer mig för att här ska inte tas ett enda gångsteg!
När jag väl når toppen är jag överlycklig. Det är inte runners high men inte långt ifrån. Jag förstår inte själv var jag fick krafterna ifrån. Innan backen hade jag ändå sprungit en mara.
Just denna backe är den högsta på hela I80. Möjligen har jag varit uppe på lite högre höjd i Utah men då satt jag fram på en snöskoter.
Ultralöparen Alec Mutig gjorde en "Steve". Spagetti på Lucianos.
Gamla stan i Laramie, WY. Vackert hus i Laramie, WY.
Genom att ha tagit backen har morgondagens löpning (62 km) till Cheyenne, Wyomings huvudstad, plötsligt blivit mycket lättare. Jag sparar dessutom en dag och slipper campa.
Den här bloggen, som min bror Ragnar varje dag översätter till engelska, har också många amerikanska läsare. Och nu har folk börjat kontakta mig och erbjuder den ena "Steven" efter den andra! Så imorgon kan jag få oväntad hjälp med mat när jag viker av från motorvägen och springer på den helt öde Happy Jack Road mot Cheynne. Dan därpå väntar kanske en ny "Steve" så att distansen mellan två motell blir lite jämnare.
En annan glad "nyhet". Nu är det i princip nerförsbacke hela vägen till Appalacherna. Härligt! Dessutom lär jag vara sprängfylld med röda blodkroppar efter mer än en månads höghöjdsträning.
En annan av dagens höjdpunkter var lunchstoppet på Restaurang Lucianos (namnet efter en gangsterkung). Jag fick en lång pratstund med ägaren, en man i 60.årsåldern som satt vid ett bord och smuttade på ett glas vin och liksom jag åt spagetti med köttbullar. Det första han frågade mig var:
-Vilka vapenlagar har ni i Sverige?
Och så lättade han lite på kavajen så att jag kunde skymta en pistol!
Det roligaste idag var nog ändå supén hemma hos familjen Jeff French, ordförande i Laramies löparklubb. Där blev det också spagetti och köttbullar men utan pistol.
Dagens löpning totalt 53 km.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Kalle B - 2012-04-26 10:30:07
Är det dags för skobyte snart?
Här har du en förteckning över skobutker i Laramie (länk)
Och dito i Cheyenne (länk)
Dina lokala löparkollegor borde kunna tipsa om vilken som är den bästa butken.
#2 Ragnar S - 2012-04-26 10:30:58
Man får lite kultur när man läser din blogg. Härlig bild från en riktig västernstad. Namnet Laramie lät bekant från den tiden man såg cowboyfilmer. Hittar på nätet att ?The Man from Laramie? var en riktig storfilm 1955, den första i CinemaScope. Tyvärr fick jag då bara lystet titta på afischerna, för den måste varit barnförbjuden.
#3 Kalle B - 2012-04-26 10:35:23
Blev visst något tjall med länkningen.
Ange "82072" i rutan "Zip / Postal Code" så får du upp Laramie.
Ange "82009" och skobutker i Cheyenne visas.
#4 Björn - 2012-04-26 15:10:21
Kalle: Ja, det kan bli skoköp i Cheyenne men troligare hos min tidigare leverantör av skor och Baby Jogger, en löparbutik i Lincoln, NE. Kylan gör att skoslitaget inte är så stort.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg