Vackra berg, Infarten till staden Green River, Wyoming. Jag sprang på gamla highway vid sidan av interstate och slapp all trafiken.
Det finns en lösning på nästan alla problem. Om det är något jag lärt mig under mina coast to coast så är det just att läget är aldrig hopplöst. Det är en erfarenhet jag har nytta av inte bara som löpare utan även i det "civila livet".
Det går väldigt bra just nu. Jag är helt skadfefri (har inte ens ett skavsår), känner mig jättestark, optimistisk, fri och lycklig. Även om tillvaron inte är problemfri oroar jag mig inte. Så länge kroppen accepterar att dag ut och dag in springa 5-6 mil, ja då finns inget att oroa sig för.
Jag befinner mig i Rock Springs, WY, efter en 62 km medvindslöpning på i stort sett bilfria vägar. Det här var kanske min bästa dag av alla. Det kändes som jag skulle kunna springa några mil till. Men det gäller att vara försiktig, 5-6 mil verkar vara min optimala distans.
Annars fanns det en del att oroa sig för. Morgondagen t ex då jag inte kan få logi. Det är drygt tio mil till nästa motell i Wamsutter och jag vill helst slippa campa, det är minusgrader nattetid. Vad göra? Naturligtvis en "Steve"!
Jag bor på Days Inn men flickan i receptionen gjorde inga ansträngningar för att hjälpa mig. Och lika bra var kanske det, hon visste inget om geografin i närområdet. Jag lät mig dock inte nedslås utan stegade in på närmaste restaurang, beställde in en rejäl biffstek och kastade ut min förfrågan. Chefen där var väldigt hjälpsam och kontaktade inte mindre än tre taxiföretag på orten. Billigaste Steven skulle kosta 110 dollar för två transporter på vardera cirka 5 mil. Lite väl dyrt, tyckte jag och ville fundera på saken.
Efter några minuter kom restaurangchefen tillbaka. Nu hade han ordnat fram en privatperson som ändå skulle åka sträckan till sitt arbete. Så imorgon springer jag mina ca 5 mil, blir hemkörd till Days Inn och på lördag morgon blir jag körd tillbaka där jag slutade. Sim sala bim! Självklart ska jag betala för transporten men den blir väsentligt billigare än taxiresorna.
Och så en annan glad nyhet. Min bror Jan i Gävle, som är en fena på ruttplanering, tar nu över planerandet från hemmaplan. Själv har jag bara ritat rutten till Nebraska, ungefär halva sträckan. Nu slipper jag ett jättejobb. Skönt! Om någon eller några veckor lägger vi ut hela rutten på bloggen.
Floden Green River har faktiskt grönskimrande vatten även om det inte syns på bilden.
Idag passerades en liten milstolpe. Jag har nu sprungit över 1 000 miles.
Keep on running!
#1 Erik - 2012-04-20 08:47:14
Hjälte!!
#2 Helene - 2012-04-20 09:09:16
Ska tänka på dig imorgon när jag ska tävla ,visserligen bara 6 km ,men i alla fall
#3 Cecilia - 2012-04-20 09:22:11
Tack för all fin morgonläsning du bjuder oss i Sverige på!
#4 Daniel N - 2012-04-20 16:39:37
Underbart Björn!!! Att läsa din blogg är alltid en källa till inspiration för mig, men idag blev jag lite extra glad! Glad för att du mår bra, är skadefri och verkar oövervinnlig! Du är, som Erik skrev, en Hjälte!
Kämpa på!
#5 Jonas Wincent - 2012-04-20 18:26:34
Det är ju härligt att höra att det går så smärtfritt, lycka till i morgon med din "Steve". Kommer han med Lloyden?
#6 lelle - 2012-04-20 20:17:27
Bästa löparbränsle för kroppen !! :
Fruit is Fast Food! Michael Arnstein, The Fruitarian on a high performance fruit diet!
http://www.youtube.com/watch?v=mgEgMuJijd8
#7 Andre' Sinclair - 2012-04-20 21:31:26
STORR Grattis för Tusingarna!!
Lycka till framöver & tack för välskrivna bloggen.
Keep on running!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg