Kommentarer på Dag 27: Snöskoter blev min räddning
Klar för avfärd. För att inte frysa under skoterfärden på 3 000 meters höjd fick jag pälsa på mig rejält.
En igensnöad väg över fjället stoppade mig inte. Idag åkte jag snöskoter i 50 knyck med kärran bak på släp i en släde.
Beskedet igår om att fjällvägen från Huntville till Woodruff var avstängd på grund snön blev en smärre chock. Jag skulle behöva ta en omväg på många mil vilket skulle sinka mig 1-2 dagar. Otänkbart! Idén att försöka ordna skotertransport på den cirka 16 km långa vägsträckan där snön låg meterdjup, visade sig mycket lyckad.
Rob Chidester i Huntsville ställde upp med en stor snöskoter och transporterade mig och kärran säkert över fjället. Det gick svindlande fort men Rob hade inte ens halvgas på fartvidundret.
Det hade varit omöjligt och också troligen livsfarligt att springa den här sträckan även om snön bitvis var ganska packad. Men ibland syntes inte vägen, Och vi var uppe på cirka 3 000 meters höjd.
-Vill du att vi åker lite off road? frågade Rob.
-Nej, det är bra som det är. Och kör helst inte fortare, stammade jag.
Transporten gick alldeles utmärkt. Ibland stannade Rob och visade mig på intressanta saker i det underbart vackra fjällandskapet, bl a pekade han på spår från prärievarg, koyote. En bit efter fjällkrönet och där barmarken började blev jag avsläppt. Av allt sprutet från skotern hade släden fyllts med snö men baby joggen och bagaget hade inte tagit någon skada.
Baby joggern före transporten. . . och efter transporten.
Skylten stoppade mig inte Nancy Neider och Dalton Pederson tränade för North Ogden Marathon.
Det här var den hittills mest komplicerade logistiklösningen- snöskoter och en "Steve" på slutet. Sedan jag blivit avsläppt och sprungit några timmar i medvind och nedförsbacke blev jag upphämtad på avtalad tid av paret Joan och Bruce Nelson, som körde mig till ett motell i Evanston, Wyoming. I baksätet fanns pizza, kakor och andra godsaker för en trött löpare. Imorgon kör de mig ut till platsen där jag slutade löpningen.
Joan och Bruce är ultralöpare, har sex barn och är mormoner. Observera nummerskylten bak på bilen. De bjöd mig på restaurang och vi pratade naturligtvis bara löpning.
Dagens distans blev totalt 44 km exklusive sträckan på snöskoter. Efter två bergspass känner jag mig lite trött. Men det spelar ingen roll, det viktiga är att jag är helt skadefri och har löpglädjen i behåll. Imorgon korsar jag gränsens till Wyoming och bor en andra natt i Evanston.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Per S - 2012-04-16 09:01:17
Fantastiskt vilka upptåg du får vara med om Björn. Undrar om du är den första kontinentlöparen som tvingats åka skoter en del av sträckan? Kämpa på!
#2 Ragnar S - 2012-04-16 11:18:32
Grattis Björn! Vilken resa! Du är en gladare björn än den i barnvisan The Bear Went Over the Mountain. Den tråkmånsen tyckte ju bara att The other side of the mountain was all that he could see.
#3 Arnold - 2012-04-16 13:06:53
du kanske skall ta med dig medar till "babyjoggarn" så att du kan byta ut hjul mot de för att ta dig över snöbeklädda vägar, Intressant läsning om alla dina öden.
Håller med dig att Göteborgsvarvet av idag är nog roligare för löpare och åskådare - än det från 1980. Löp wähl Björn !
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg