Kommentarer på En viktig skalp togs i dag
Äntligen Guernsey! En lycklig Björn har precis nått fram till dagens slutmål, Guernsey
(1 147 invånare). Staden ligger vid River Platte och 5 mil från gränsen till Nebraska.
Det kändes lite som jag tog en viktig skalp i dag när jag vid 18-tiden anlände till ett stekhett Guernsey (38 grader). Jag har nu haft två dagar med mycket kraftig motvind, så kraftig att det knappt gått att springa. Men det var på lätta ben jag efter cirka tio timmar nådde målet. Jag har nog aldrig känt mig så här stark, jag är helt skadefri, allt funkar och jag är lycklig. Mot slutet av dagen var det snudd på att jag drabbades av "runners high", ett euforiskt och kortvarigt tillstånd jag bara en enda gång fått uppleva under mina 26 år som löpare.
Jag har nu vittring på Nebraska, som jag räknar med att nå under söndagen. Jag börjar nu komma ner på mer normala höjder, nu befinner jag mig på cirka 4 300 feet mot att länge ha legat på över 5 000 feet och som mest nära 10 000. Höghöjdsträningen lär inte vara någon nackdel när jag kommer ner på lågland. Kanske har jag nu också avverkat det hårdaste partierna, Wyoming har varit den klart jobbigaste staten av alla.
Sprang i dag på en helt underbar liten väg vid sidan av motorvägen, lummigt för ovanlighetens skull och tankarna gick till naturen i Sörmland. Bara några enstaka bilar mötte jag på denna cirka tre mil långa passage. Tipset om vägen fick jag kvällen innan av några ruskiga Harley Davidson-killar på en krog i hålan Glendo (229) invånare).. Mc-killarnas yttre kunde skrämma livet av vem som helst men dom var faktiskt riktigt trevliga, trots att dom var fulla. Jag upplever nu samma sak som under min löpning Chicago-New Orlenas; jag är inte rädd för några människor. Visar man folk respekt blir man också väl bemött. Men märker jag att någon är knepig, ja då är jag hal som en fisk och drar mig diskret undan.
Det blev ändå lite motorvägslöpning i dag. När jag satt under en vägsskylt vid sidan av motorvägen (enda stället där det fanns skugga) och flämtande intog min lunch stannade higway patrol till. Polismannen var hur vänlig som helst, han ville bara kolla upp om jag mådde bra, och önskade mig lycka till.
Godståg lastade med kol från kolgruvorna i trakten( största gruvan Black Thunder) går i skytteltrafik söderut. Jag räknade till 150 vagnar och tågen tutar hela tiden. Banan ägs av godstågbolaget Burlington Northern Santa Fe och trafiken är lönsam. Här finns också urangruvor och kvinnan i butiken Trading Post i Glendo berättar att många av traktens arbetare har drabbats av cancer.
Dagens etapp 57 km. Imorgon blir det lite längre, till staden Torrington (5 776 invånare). Och sen- Nebraska!
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg