Bensinpriset sniffar på rekordnivåer i USA. Sylvia på Shell i Boardman, OR, får skylta om hela tiden. Idag höjdes priset med 4 cent.
På motorvägen var Ferrarin idag uppe i den svindlande hastigheten av 12 km i timman. Men jag slapp såväl fartböterna som bensinprishöjningen.
Att jag buskörde på motorvägen mellan Arlington och Boardman berodde inte på kärrans motorstyrka utan snarare på den kraftiga medvinden. Det blåste så mycket att det gick vita gäss på Columbia River. Och det var full fart på vindnurrorna uppe i bergen. Vindenergi verkar vara något man börjat satsa på i USA, jag såg den ena lastbilen efter den andra med skylten "oversized" med stora rotorblad lastade på släpen. Framför och bakom ekipagen körde bilar med varningsflaggor och blinkande ljus. Trots att jag höll mig långt ut på vägrenen gick konvojerna ofta ut i vänsterfil.
Dagens etappmål var Boardman, en "stad" med 3 000 invånare men som egentligen bara är en vägkorsning med några motell vid motorvägen. Varför någon stannar till här är svårt att förstå. Själv hade jag dock inget annat val eftersom det var väl långt till nästa stad. Jag checkade in på Rodeway Inn och betalade 53 dollar och 38 cent för ett riktigt hyggligt rum.
Och så gjorde en listig manöver. Efter några smörgåsar och en kopp kaffe bestämde jag mig för att fortsätta en bit till. En sådan fantastisk medvind vill man ju inte missa, den kan vara borta imorgon. Totalt blev nu distansen 59 km och därmed sparar jag en hel dag eftrsom jag slipper ta in på motell i Hermiston och kan nu springa direkt till Pendleton.
Detta var en sk "Steve-lösning", som Jan och jag brukar säga. Steve är en motellägare i Montana, som jag på förra coast to coast fick att köra ut och hämta mig efter arbetsdagens slut och morgonen därpå skjutsa mig till samma ställe där jag slutade. Den här metoden kommer att få användas fler gånger om jag ska slippa uteövernattningar. Gillar egentligen inte den även om det inte finnas några regler för hur ett cost to coast ska löpas. De flesta har ju följebil och då är det ideliga transporter både hit och dit. Det bäddar ockå för fusk, tyvärr.
Bensinpriset är det stora samtalsämnet. En gallon (3,785 liter) regular kostade på Shellmacken i Boardman nära 4 dollar vilket motsvarar ett literpris på cirka 7,40 kronor, alltså ungefår halva priset jämfört med i Sverige. Men med tanke på hur viktig bilen är här svider det naturligtvis. Som högst har bensinen kostat 4,11 dollar och det var 2008. Själv är jag mera intresserad av priserna på Cola och Gathorade.
Keep on running!
#1 helene - 2012-03-27 09:56:34
har snabba promenader i rask takt lika bra effekt som löpning?
#2 Per S - 2012-03-27 09:58:51
Hur bra "löparmat" får du tag i Björn? Fantastiskt roligt att läsa om dina äventyr.
Kämpa på!
#3 Pelle - 2012-03-27 13:09:22
Bensinpriset beror på att oljan börjar ta slut... snart kommer jänkarna bli tvungna att cykla och jogga om de ska någonstans.
#4 helene - 2012-03-27 19:40:07
måste vara oerhört meditativt och ge dig en enorm kraft och styrka att genomföra detta ensamlöp,i livet är vi ju alla ensamma och måste bygga upp våran egen kraft och styr.ka,jag tycker också bäst om att springa ensam,det ger så otroligt mycket
#5 Jan Suneson - 2012-03-27 20:57:27
Den här ?Steve? lösningen är inget att skämmas för. De fall då man ändrar färdriktningen är mer tveksamma.
Hoppas att det finns en ?Steve? i Pendleton. Nu med de höga bensinpriserna är dom kanske färre. En riktig ?Steve? tar aldrig betalt men får å andra sidan två övernattningar av Björn. Det är egentligen här äventyret börjar på riktigt. Jag skall inte gå händelserna i förväg men jag kan redan nu lova två jobbiga dagar för Björn och en thriller för oss soffpotatisar.
#6 Roger - 2012-03-27 21:22:22
Hej Björn.
Jag har under några dagar följt din blogg (det var en joggarpolare som bifogade länken). Jag tycker att det du gör är helt otroligt. Det har satt igång många tankar i huvudet på mig. Vill bara säga det och nu är det en till som, med stort intresse följer din "coast to coast" jogg/blogg.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg