Kommentarer på När löpturen blev ett dagsverke
Runstenen i Bröta, Grödinge socken var osedvanligt vacker. Enligt skylten intill är stenen från 1000-talet och texten kan uttydas: "Vigmar lät resa denna sten efter Jörunde, sin frände och kamrat. . . broder. . ." Själv fick jag ett trevligt stopp och lite vila under min långa färd.
När andra åker till jobbet på morgonen springer jag till mitt "arbete". Men för mig är förflyttningen själva arbetet. Dagens löptur blev ett helt dagsverke.
Vad jag tycker om pensionärslivet! Som avtalspensionär får jag hyggligt betalt och är dessutom fri som fågeln. Tidningslivet var nog bra men det här är bättre. Nu är det jag som bestämmer och får ägna mig åt det jag älskar- löpning.
I morse tog jag joggingvagnen från Karlbergs station och åkte ner till Tumba för ett långskubb till simhallen i Ösmo. Gråmulet, fullt med folk i tåget och alla satt tysta och dystra med sina Metro eller fingrade på sina mobiler. Mig väntade en dryg 3-milare på okända vägar och bara tanken på detta värmde.
På en sommarstugetomt stod en övergiven studsmatta. Ännu ett skäl att ta ett snabbstopp. Men oj vad stel gubben är, jag hade stora problem att komma upp på mattan. Dessbättre var de enda åskådarna några hästar i hagen intill.
Innan hade jag rekat vägen på Google Maps och i min GPS knappat in adressen till simhallen i Ösmo där jag skulle bada bastu. Att springa hemifrån hade blivit drygt fem mil, alldeles för långt, därför fick det bli pendeln en bit. Det är lite fascinerande att styras av en GPS- ställer man in den på gångfunktion brukar det dyka upp spännande småvägar. Rätt kommer man alltid, dessutom får man den genaste vägen.
Knappt en mil från Tumba tar jag fikastopp på Café Rosenhill. Två gamla kanelbullar och några koppar kaffe sitter fint. Efter Rosenhill väntar i princip två öde mil så det gällde att fylla på. För säkerhets skull finns i vagnen en liter blåbärssoppa från Lidl. Löpningen går lätt trots att landskapet är rätt kuperat. Diset och duggregnet gör att det också känns lätt att andas. Jag passerar ett flertal sjöar, tänk vad vackert det måste vara här sommartid. Under min färd möter jag knappt en enda bil. Intrycket av att vara långt borta förstärks av att Radio Stockholm försvinner titt som tätt i lurarna.
Ingen badare i sjön Muskan. Och själv hade jag ingen lust att kasta mig i vattnet denna gråmulna dag men sommartid hade det nog blivit ett dopp.
Backarna och distansen tar till sist ta ut sin rätt. Studsen i benen är borta och mot slutet börjar jag gå i backarna. Jag är en dålig avslutare, både på träning och tävling. När jag vet att jag är nära målet kommer alltid tröttheten.
Nåväl, en fin skalp blev det. Simhallen i Ösmo var inte den lättaste att ta men kan nu bockas av på listan över simhallar i Stockholms län. Nu återstår mest avlägsna och närmast onåbara badhus som Rimbo och Norrtälje. Innan bastubadet blev det sen lunch på grillen utanför simhallen. Knappt ätbar mat men efter 33 km och 4 timmar på vägarna slinker allt ner.
Framme i Ösmo! Hem fick det bli pendeln.
Förra veckan 15 mil och förhoppningsvis lika mycket denna. Varför så mycket? Jo, tanken är att komma i form inför Bore Cup som startar den 3 december med 10 km i Vallentuna. Dagarna före tävlingen ska det inte bli mycket sprunget. Superkompensation brukar det visst kallas.
Keep on running
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Leif - 2011-11-23 14:09:26
Jag har också fått ihop en del mil - med bilen.
#2 Björn - 2011-11-26 12:14:54
Stackare, då måste du vara trött i gaspedalsfoten.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg