Dagens träningspass nummer 2 avslutades i solnedgången. Kanske fick jag ett kvitto på att höghöjdsträningen börjar ge effekt.
Människokroppen är väldigt anpassningsbar. Pinas den i brant fjällterräng lurar man den att tro att det är detta som alltid gäller. Men vad händer när löparförutsättningarna blir betydligt lättare?
På dagens andra träningspass sprang jag ett testlopp; tävlingsskorna snördes på och jag sprang på asfaltväg, visserligen ganska brant men ändå relativt lättlöpt. Oj, vad det kändes lätt! Mina 7 km på landsvägen i riktning mo tLes Carroz och på 1 700-1 800 meters höjd över havet gick som en dans. Måtte jag få behålla den känslan på Umemaran.
Keep on running!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg