Kommentarer på Halvmaran en höjdare trots skandaltunneln


I mål. Totalplaceringen blev lite bättre än numret på nummerlappen. Ännu är jag ovetande om hur jag placerade mig i min åldersgrupp.

Gör om banan nästa år! Att tvingas springa under jord 800 meter i en kvav och trång Klaratunnel var en skandal. Ändå gick det vägen för mig i dagens Stockholm Halvmarathon.

Det är lätt att jubla över Stockholm Halvmarathon. Banan är otroligt vacker med allt vatten, grönska och den sköna stenstaden. Loppet är också bra arrangerat och resultatservicen är i världsklass.

Men det finns plumpar i protokollet. Dit räknar jag banan, trots skönheten. Den är knixig, har en massa småbackar och tillhör tyvärr inte gruppen snabba banor.  Hur många gånger har dessutom inte bansträckningen ändrats? Samma med namnet på loppet.

Egentligen är det inte bra att ständigt ändra sträckning men inför nästa års lopp måste arrangörerna ändra banan radikalt, tycker jag.  Den viktigaste förändringen borde vara att stryka Klaratunneln. Varför man valde denna misslyckade lösning vet jag inte. Kanske berodde det på pågående vägarbeten? Klaratunneln kom redan på första kilometern och i tunneln var det varmt, kvavt och trångt. Också riktigt farligt. En kvinna snett framför mig säckade ihop (hon skrek i högan sky, antingen hade hon ramlat eller blivit skadad), plötsligt blev det stockning i tunneln eftersom det inte gick att gå åt sidan.

Sedan undrar jag om det inte går att göra justeringar och få bort en massa backar. En sådan är Hornsberg strax innan Ekelundsbron. När bostadsområdet i Hornsberg snart står klart borde det gå att springa hela Hornsbergsstrand, förbi Ekelundsbron, under Essingeleden och komma ut i början på Lindhagensgatan och inte som nu få en massa knixar och backar. Och backen uppför Drottningholmsvägen är heller ingen lyckad lösning- undrar om inte den gamla sträckningen förbi Kristinebergs IP var bättre, trots även en backe där. Låter jag allt för negativ? En förbättring var i alla fall att vi sprang på Fleminggatan och slapp 90-gradarna vid tingsrätten och Tekniska nämndhuset.

Vädermässigt var förhållandena idag perfekta, cirka 15 grader, soligt och lite blåst. Det var alltså upplagt för bra tider. Synd bara att banan är som den är, varken Stockholm Halvmarathon eller Göteborgs Varvet är de personliga rekordens banor.

Jag startade strax efter eliten, i startgrupp A. Jag var väl förberedd men kände mig ändå lite oinspirerad och frånvarande, denna känsla försvann dock omedelbart efter starten. Jag sprang helt i mitt eget tempo, tittade aldrig på klockan men förstod att det gick skapligt eftersom jag plockade löpare hela tiden och efter ett tag började känna igen elitveteranerna jag tampas med i långloppen; bl a Kajsa Friström från Fredrikshof, Jaana Jobe, Solvikingarna, Agneta Jonsson, Team Skavsåret, Kjell Björk, Hemlingby och Slimo Safouane, Oskarshamns SK. Men var höll duktige Lars Wykman, IK Hakarpspojkarna och Robert Oldén, Solvikingarna till? Det visade sig senare att Wykman, som i år gjort halvmaran på 1.24, aldrig kom till start- turligt för mig men samtidigt lite tråkigt.

Jag tror jag höll en konstant tempo ungefär fram till Tanto efter 17 km. När vi passerat Slussen hade jag precis Slimo framför mig, han verkade upprymd, vinkade åt publiken och fotograferna. Nere i mörkret i slusskarusellen försökte jag så omärkligt som möjligt smyga förbi honom. Slimo tävlar som jag i M60 och jag ville inte väcka hans tävlingsinstinkt, jag vet nämligen att han är bätttre än jag.

Jag märker att skostandarden i loppen blir bättre och bättre för varje år. I min startfålla tyckte jag att det var ovanligt många som hade tävlingsskor eller lätta träningsskor. Däremot är det väldigt få som springer i klubbdräkt. Trist och varför kan man undra när det är all time high på löparfronten. Mitt Majornalinne fick folk att skrika "HejaGöteborg, Heja Majorna", gratishjälp med andra ord.

När det är några hundra meter kvar till mål spurtar Kajsa Friström om mig (hon spurtslog mig också på Runrundan i Vallentuna). Sällan har jag blivit så glad över att bli omsprungen, Kajsa blir 3:a i K45. Jag hör speakern säga att 1.30-löparna gått i mål. Kört för mig att alltså gå under 1.30?

Jag har ändå en liten förhoppning om att kanske klara gränsen. Nog var jag lite sen över startlinjen? Och det är ju chiptiden som räknas. Först nu tittar jag på klockan och ser att jag har chans. Vid mål trycker jag tiden 1.29.30 som officiellt blir 1.29.28.

Jämfört med ifjol var det 4 minuter bättre. Ändå är jag först lite besviken; ska det räcka till medalj och ska jag klättra något på årsbästalistan i M60? Först när jag joggat hem och knäppt på datorn kan jag jubla. Jag vann M60 och klättrade två placeringar på årsbästalistan. Toppar nu maraton och ligger femma på halvmaran i Sverige. 2011 verkar bli ett av mina bästa år. Håll förresten utkik på min resultatstatistik, den dateras upp på söndag.

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Staffan - 2011-09-18 07:52:39

Grattis Björn till topplaceringen. Men nu är jag dig hack i häl: snabbdistans 7.4 km på 3.58 min/km.
Vi får se vad Berlin ger nästa vecka, förhoppningsvis avancemang i din M55-lista.

#2 Simon Kågström - 2011-09-18 08:25:25

Jag uppskattar snarare de backar som finns - banan är ju ändå väldigt lättsprungen. Däremot tycker jag också tunneln i början var olycklig: varmt, klaustrofobiskt och med otäckt lysrörsljus.

Att sen alla GPSer fick tokspel gör det ju inte bättre!

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg