Kommentarer på Svar på era frågor


Vad bra att ni kommenterar och frågar om min löpning. För mig betyder det mycket, det håller humöret uppe så fortsätt  med inläggen! Förhoppningvis kan skriverierna också inspirera en och annnan. Här svaren på era senaste frågor:

1. Larry undrar om hur man klarar ett löp av det här slaget rent psykiskt och om inte raksträckorna gör en nipprig?

Svar: Jovisst, ibland kan det kännas tungt rent mentalt. Men så länge du kan sätta den ena foten framför den andra finns det alltid hopp. Jag brukar tänka på hur nöjd jag alltid blir när jag nått dagens etappmål, det muntrar upp under själva löpningen. Raksträckorna tillhör inte favoriterna men är inte oövervinniliga. Den här bloggen är också ett stöd rent mentalt. Och jag försöker prata med så många människor jag möter som möjligt, annars skulle man nog bli tokig. Ringer ibland  hem (med Skype, billigt och bra) och har flitig mejlkontakt med min familj.

2. Ulf undrar vad jag äter för att orka springa så här långt och hur ofta jag äter.

Svar: Börjar dagen med en rejäl frukost (stekta ägg, bacon, stort glas mjölk och amerikanska pannkakor med mycket sirap- mums!). Sedan har jag med på joggingvagnen bröd, skivad ost, frukt, en 11-liters dunk med vatten och lite energikakor. Knepet är att äta mycket och ofta och dricka hela tiden. Så fort jag ser ett matställe eller en affär stannar jag till, alltid kan man få i sig något där. Under den här turen äter jag mera än normalt När jag 2005 sprang mellan Chicago och New Orleans tappade jag inte ett enda kilo i vikt, hoppas också nu kunna hålla matchvikten.

3. Linda undrar om jag haft problem med knäna och i vilket skomärke jag springer i.

Svar: Jag är nästan aldrig skadad och knäna har jag aldrig haft problem med. Springa på asfalt tror jag inte är några problem alls, däremot bör man akta sig för för mjukt underlag, som t ex sågspån som kan fresta på hälsenor. Jag har sprungit i Brooks i 25 år (10 000 mil) och nästan uteslutande i deras billigaste modeller. När jag är i USA köper jag lite dyrare modeller efetrsom de ändå är så billiga här. Det här löpet gör jag helt osponsrat, jag har inte ens försökt att få t ex Brooks som sponsor.

4. Thomas N undrar hur länge jag legat på en träningsnivå på 12-15 mil i veckan och 3 träningspass per dag.

Svar: Jag har sprungit i drygt 25 år, legat runt 6-8 mil i veckan men trappat upp träningen de senaste 5 åren, såväl i mängd som antalet träningspass. De senaste tre åren har jag i pricip aldrig åkt tunnelbana till jobbet utan sprungit alla dagar och ofta sprungit hem på lunchen och ätit. Att jag inte tränat jättehårt under alla dessa 25 år är troligen förklaringen till att skadorna uteblivit.

5. Peter M undrar vad siom skiljer detta USA-löp  (100 dagar, 520 mil) från löpningen 2005 mellan Chicago och New Orleans (32 dagar, 160 mil).

Svar: Den största skillnaden är nog att jag denna gång har en babyjogger- en klar fördel eftersom du kan ta med dig i princip allt. Jag är alltså inte lika beroende av att hitta matställen och få tag i dricka, dessutom har jag bättre koll på avstånden eftersom jag har en cykeldator på kärran. Kontakterna med allmänheten blir något färre eftersom jag inte behöver fylla på vatten i flaskor hela tiden. Terrängen är denna gång mycket tuffare- mycket berg, tidigare var det enbart  platt. Denna gång är det också varmt men inte alls så hög luftfuktighet. Så totalt sett är det nu egentligen lättare, trots att sträckan är tre gånger längre.  En annan skillnad är att jag nu springer mera i glesbygd och det är ont om motell, en nackdel. Sedan tror jag att den mentala påfrestningen nu blir större.

6. Inkan frågar om jag har problem med att förstå språket i olika hålor?

Svar: Ja, absolut. I Oregon var jag inne på ett matställe där fem original satt och språkade runt en bardisk. Förstod egentligen inte ett ord av vad dom sa. Jag är inte särskilt bra på engelska men jag förstår det mesta och alla förstår mig. Kanske har man friskast upp sin engelska när detta ävetyr är till ända.

7. Annika undrar om jag kommer att ge ut några kartor över min rutt eftersom tanken att cykla den lockar henne.

Svar: Nej. Jag tror inte det är något speciellt med min rutt. Jag följer den som två amerikner sprang 2003. Att cykla över USA är mycket populärt och fullt möjligt för goda motionscyklister (du kör sträckan på kanske en månad). Finns mängder av info på nätet, en sajt är www.crazyguyonabike.com




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Peter M - 2007-07-09 20:01:52

Är alla religösa i USA? Både på den här resan och den förra möter du människor med Bibeln i ena handen och ett väldigt vänligt bemötande (som det verkar) i den andra. Är du lika överraskad som jag över den nära kopplingen många verkar ha till religionen?

#2 Peter M - 2007-07-09 20:07:14

Allt verkar ju gå väldigt bra. Du känner dig hela tiden stark och humöret verkar vara på topp. Men har du, så här långt, gjort någon riktig tabbe, något som du skulle göra radikalt annorlunda om du var tvingad att göra om det? Improviserar du mycket eller följer du ett väldigt strikt körschema?

"Keep up the good work"