Kommentarer på Var allt bättre förr?


Min första löpartidning- Nr 1 av Spring Time 1984. Tidningen känns fortfarande aktuell trots 27 år på nacken.

Långdistanslöparna var generellt bättre förr. Men var inte också löpartidningarna det?

Först tänkte jag kasta eller skänka bort alla mina gamla löpartidningar. De börjar ta för stor plats på hyllan där hemma. För ett antal år sedan åkte "medaljerna" ut, flera kilo försvann och bara de riktiga priserna behölls.

Men skulle tidningarna också ryka? Jag började blädda i några och blev fast direkt. Herergud, jag sitter på guldgruva!

Snabbt konstaterar jag:

* Tidningarna håller hög klass- fortfarande angelägna. Layouten känns däremot lite ålderdomlig vilket förstärks av de svart vita bilderna.

* Egentligen inte så mycket nytt under solen: träningsråden som gavs då håller fortfarande. Samma med synen på löpningens alla hälsoaspekter, filsoferandet kring löpningen etc.

* Några skribenter är de samma, till exempel Bertel Österdahl med sina träningsråd. En kul detalj i Spring Time, föregångaren till svenska Runners  World är att artikelförfattarnas bästa maratontid alltid finns med. Bertel hade 2.26.26, Bertil Sjödin (träningsråd) 2.56.42, Anna-Karin Walstam (kostråd) 2.47.37, Per Eric Nordquist (kolumnist) 3.04.15, Ulf Wickbom (kolumnist) 2.49.37, Carter Farrell (läkarråd) 2.59.00 och Ulf Johansson (debatt)  2.23.

* Tidningarna förr var mer kritiska, ja ibland riktigt fräna. A Lennart Julins sågning av Per Eric Nordqvists hyllning av orienteringsstjärnan Annichen Kringstads eventuella OS-chanser på maraton går inte av för hackor.  Det är förresten min egen erfarenhet som journalist- tidningarna var som bäst i mitten på 80-talet då journalistiken var mer kritisk och granskande och reportern stod i bakgrunden. Det handlade mycket om orättvisor, sätta dit och avslöja makthavare, företag etc. Idag är det lite väl mycket av egotripopade, harmlösa, flamsiga och intetsägande artiklar- ytan verkar ibland viktigare än innehållet. Och hur många tränings- och kostråd har vi inte serverats under alla åren? Samtidigt har resultaten dalat.

* Både mycket och lite har hänt på skofronten. Efter snart 30 år är vi tillbaka på ruta 1 med lätta och inte så dämpade skor. Tänk då kostade skorna bara runt 400-600 kronor, ett par svenska Lejon (Kjell-Erik Ståhl sprang i dessa) kunde man få för cirka 200 kronor.

Allt var naturligtvis inte bättre förr. På löpområdet tror jag de största förbättringarna skett på kläd- och teknikorådet, inte på tränings- och skofronten. Men i nummer 1 av Spring Time 1984 finns en klocka med pulsmätare för 1 675 kronor från  Running Center på Porjusvägen. Priset motsvarar ungefär tre par löparskor alltså ungefär vad de dyrare puls- och GPS-mätarna kostar idag. Och kläderna förr var inte bara tillverkade i bomull- i Nr 2 av Spring Time 1985 ser jag en annons från New Line med en komplett vindoverall för 445 kronor som "andas".  Brooks hade sedan flera år tillbaka skor med sin kil som dämpade pronation. Och på avdelningen Nya produkter läser jag om radiomössan "Radiocap" med inbyggd radio.

Så nog fanns det folk på 80-talet som sprang i funktionskläder och pronationsskor och lyssnade på musik. Jag började springa 1981 men tyvärr blev det ingen radiomössa!

Vad är din egen erfarenhet? Tycker du att utvecklingen på löpområdet går framåt med stormsteg?

Keep on running!

 



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Henke - 2011-07-05 22:53:40

Wow, Sören Hellmark, Kville, en legendar på ett riktigt hårt omslag. Minns en gång när han ledde ett marathon på Öland (?). Funktionären visade fel väg och plötsligt låg Sören tvåa. Han kom ikapp och vann.

#2 Jan Suneson - 2011-07-06 00:16:24

Jag slänger aldrig mina "Lejon".
Imorgon skall jag reka Björke-Böna turen. Kommer att använda Lejon skorna på grus partierna.

#3 Hasse - 2011-07-09 17:00:45

Trots att man förr inte "visste något" om träning gjorde de vanliga motionärerna bra resultat. Nu är det quick fix och ibland får jag intrycket att tidningarna inte vågar skriva att man måste anstränga sig för att nå resultat. Det är säkert riktigt som du konstaterar att väldigt lite hänt på träningsfronten, receptet LSD och en nypa kvalitet verkar hålla hålla ännu. Synd bara att den lugna distanslöpningen är så nedprioriterad. Isabelle Andersson är vår enda långdistansstjärna och hon har förstått att det är mängd som gäller.

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg