Sommarsverige. Mycket blommor, som här Stor käringtand, kantade vägrenarna och det doftade starkt. Bilden tagen efter 39 km löpning på den "oändliga" cykelbanan mellan Gävle och Furuvik.
Med 13-14 grader blev Stockholmsmaran en skön joggingtur. Dagens mara i dubbla temperaturen blev däremot en riktig mara.
Idag sprang jag totalt 44 km mellan Tierp och Gävle och brodern Jan rullade lojt framför på sina inlines. Själv svettades jag enormt och medvinden gjorde att det blev extra hett. Jan däremot verkade inte ha några som helst problem och hans ryggsäck med vattenbehållare blev nu räddningen för mig mot slutet.
Jag kom med tåg från Stockholm och Jan från Gävle och vi möttes i Tierp där vår resa startade. Vi viste vad som väntade, vi har tidigare gjort sträckan fast i andar riktningen. Idag valde vi lightversionen, åkte tåg två stationer mellan Mehedeby och Älvkarleby.
En fuskare? Nej, vi hade i förväg bestämt att ta tåget från Mehedeby till Älvkarleby eftersom asfalten inte uppfyllde Jans önskemål. För mig spelar underlagets jämnhet ingen större roll men skönt att få sträckan kortad med cirka en mil.
Livet på en pinne är att efter 28 km löpning äta en stor pizza i Skutskär. Anrättningen blev inte sämre av att den kryddades med dofterna från det närbelägna massabruket. I Skutskär köptes också den andra 2-literflaskan med Cola men ändå led jag nog av vätskebrist mot slutet. Livet på en pinne är däremot inte att springa med en klubba i munnen. Mannen på pizzerian tyckte vi skulle ha var sin klubba men att samtidigt suga, svälja och andas, ja det går knappt när man springer. Jan gjorde samma erfarenhet.
Vi rörde oss i två län. När gränsen passerades var det "bara" 13 km kvar in till Gävle.
-Jätteroligt, tyckte Jan när vi skiljdes.
Själv var jag däremot rätt färdig. Men efter dusch i simhallen vid framkomsten och ytterligare ett antal liter vätska är jag beredd att hålla med honom. Det här får vi göra om!
Keep on running!
#1 Jan Suneson - 2011-06-08 23:17:22
Det var bara 5 cl vatten kvar i "kamelen" när jag kom hem. Vi rörde oss i två län Uppsala och Gävleborgs. Den gamle stenen vid sjön Tröskeln berättar om landskapsgränsen mellan Uppland och Gästrikland. Det är också gränsen mellan Svealand och Norrland. De cyklande Piteborna som vi mötte ett par gånger kände sig äntligen hemma.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg