25 varv på bana måste vara en pina? Inte alls! Kvällens debut i Vallentuna på 10 000 meter gav istället mersmak.
Arenamilen, Vallentunas nya tävling, trodde jag skulle bli ett fiasko för egen del. Jag skulle komma sist och skämma ut mig. Men istället blev det ju personligt rekord. Nåja, det är lätt att sätta sådana när man aldrig sprungit distansen tidigare.
-10 000 meter är den ädlaste distansen, tyckte Studenternas tränare, Lorenzo Nesi, inför starten.
Och kanske har han rätt, det var i alla fall väldigt roligt. Att springa på mjuka banor var som balsam för redan trötta ben efter helgens halvmara i Gävle. Som glad amatör sprang jag bara på, struntade i att hålla koll på tider och antalet varv. Ju längre loppet pågått desto starkare kände jag mig. Hela tiden fick jag glada tillrop från varvräknare och publik.
Sist blev jag inte, lyckades till och med varva några löpare. Väl i mål tittade jag för första gången på klockan; 42.26 visade den. Eftersom det kändes så bra hela tiden hade jag tippat en tid på cirka 41 minuter så tiden blev ändå en liten besvikelse. Men det här måste göras om!
Keep on running!
#1 Lennart - 2011-05-14 09:26:21
Bra gjort!
Jag är mycket imponerad!
MVH
#2 Robert - 2011-05-14 16:15:12
snyggt jobbat!
har precis läst klart om den sista USA löpningen. Har du nån mer USA äventyr inplanerad? Eller vad är nästa stora projekt?
#3 Björn - 2011-05-14 16:29:20
Robert: Nu i juni åker jag troligen till Nebraska och springer en halvmara i en landsortsstad och passar samtidigt på att inhandla en ny Baby Jogger för nästa USA-äventyr, ett nytt coast to coast våren 2011.
#4 Björn - 2011-05-14 16:34:05
Våren 2012, ska det vara.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg