Klart för start. Vallentunas KM i terränglöpning var mer än en vanlig tävling. Idag sprang vi ett varv, 2,6 km, på en kuperad slinga bakom idrottsplatsen.
För mig är tävling blodigt allvar. Men tävling kan vara mycket mera; glädje, gemskap och då resultatet inte spelar någon roll. Så upplevde jag kvällens klubbmästerskap i terräng med Vallentunagänget.
Jag är alltid nervös inför tävlingar. Och det har blivit värre med åren. Så i år har det varit väldigt nervöst- dagens KM var min nionde tävling i år, ett rekord i sig.
Fast ikväll var det nog mer lek än tävling. Däför kände jag mig inte det minsta nervös, loppet skulle fungera som ett träningspass inför stundande Veteran SM i halvmaraton i Gävle. Roligt också när man känner igen de flesta medtävlare. Numera tränar jag ju med Vallentuna men tävlar för Majorna.
Ett varv, 2,6 km, skulle vara en lätt match, trodde jag. Innan hade jag värmt upp genom att springa hela banan. Jag har dock ingen rutin på så här korta distanser och måste ha gått ut alldeles för hårt eftersom jag tog helt slut. Med nöd och näppe vann jag troligen klassen 60 år eller äldre.
Dåligt formbesked? Nej, jag misstänker att det var förra veckans 159 km som satt i benen. I Gävle ska jag vara utvilad.
Keep on running!
#1 Lennart - 2011-05-03 23:07:55
Jag är riktigt imponerad över dina prestationer!
Jag är också alltid nervös. Tävling är tävling och man vet aldrig vad som kan hända :-).
MVH
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg