-Äsch, det var väl inget märkvärdigt, tyckte Anna efter sitt rekordlånga löp i Umeå.
Hur ska vi föräldrar få våra barn att börja springa? Bästa sättet är kanske att inte göra något alls!
Det var nog pappa som var stoltast idag, inte huvudpersonen själv. Idag klippte Anna, vår yngsta dotter till med ett rekordlångt joggingpass. Är det månne mina ultratakter som smittat av?
Anna är 16 år och egentligen inte någon "löpartyp", hur nu en sådan ser ut. När hon för första gången började jogga i somras kom det därför som en fullständig överraskning för oss föräldrar. Jag har avsiktligt legat lågt med allt snack om löpning, varit rädd för att det skulle skrämma bort henne.
Men nu är hon alltså "fast". Hon har själv fått upptäcka att löpning är fantastiskt roligt. Den stora drivkraften har säkert varit att gå ner i vikt men nu springer hon också av ren glädje. Som idag när hon var med pappa i Umeå och vi fick ihop rekorddistansen 13 km.
Jag minns hur fantastiskt stolt jag var när jag för första gången sprang över en mil. Då var jag i vuxen ålder, sprang upp till Kista och tog tunnelbanan hem. Hur ska det då inte vara för en tonåring att passera drömmilen? Säkert kommer hon att minnas den här underbart soliga vinterdagen i Umeå, dagen då det omöjliga blev möjligt. Det är bra för självförtroendet.
Vad som är bästa "taktik" för att få barn att börja motionera vet jag inte. Tjat, kan i alla fall aldrig vara någon lösning. Uppenbarligen räcker det att vara ett någorlunda gott föredöme. Och att uppmuntra hela tiden.
-Jag ska ut och springa i morgon också, säger Anna.
Se så lätt det går! Anna forsar fram genom Umeskogarna.
Keep on running!
#1 Erik - 2011-02-28 22:32:27
Härligt Anna!!!!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg