Kommentarer på Rånad i badhuset
Springer i medvind. Kosan styrs mot badhuset i Gustavsberg, det blåser kraftig nordvästlig vind och jag ska få mest medvind idag. I bakgrunden stadshuset , riddarholmskyrkan och byggkranarna för Citytunneln.
På långpassen springer jag numera nästan alltid med vagn. Och vintertid är slutmålet ofta en bastu i någon kommunal simmhall ett antal mil från bostaden. Gustavsbergsbadet bjöd mig idag på en överraskning.
Med stigande ålder blir man allt mer bekväm. Ska det springas långt får det därför ske i medvind. Varför slita ut sig i onödan?
På SMHI eller någon annan vädersajt brukar jag innan kolla upp vindriktningen. Jag har också span på var jag kan tänkas äta och vilka allmänna kommunikationer som finns för att ta sig hem. Vagn och löpning i en riktning är vad som gäller. Och lite nya löpvägar försöker jag också luska ut. Vi som bor i en storstad har enorma fördelar; Stockholm blir aldrig "utsprunget".
Dagens tripp till Gustavsbergsbadet blev totalt 36 km. Det känns som jag i dubbel bemärkelse just nu har medvind- löpningen går lätt och jag är riktigt löpsugen. Och med vagnen är det ungefär som att sätta sig i en bil; jag vrider om startnyckeln och kan i princip köra på hur länge som helst (nåja). Tankar gör jag under vägen, idag medhavd varm blåbärssoppa och efter drygt 25 km lunch på restaurang Herrgårn på Björknäs Torg. Mjölk, strömming och potatismos är jag inte bortskämd med.
I Nackareservatet efter 15 km häller jag upp blåbärssoppa och äter min banan, bränslet gav mig kraft att springa ytterligare en mil till nästa depåstopp, lunch i Björknäs.
Springer du med vagn är det omöjligt att ramla. Under mina över tusen mil i USA har jag inte ramlat en enda gång. Och här hemma är det ju perfekt att ha vagnen att hålla sig i när det är isigt. Idag sprang jag i backarna längs södra delen av Årstaviken och där var det rena isgatan men jag var lika säker som löparna med dubbat under.
GPS:en leder mig in på nya trevliga vägar. Terrängen runt Nackamasterna är för mig tämligen okänd mark. Samma med de fina villaområdena i Saltsjö Duvnäs. Först när jag kommer upp på Skurubron känner jag igen mig, till Gustavsberg har jag sprungit många gånger men då har det alltid varit genaste vägen.
Efter att ha varit ute i drygt fyra timmar når jag Gustavsbergsbadet, ett stenkast från Gustavsbergs centrum. I vanlig ordning skryter jag med hur långt jag sprungit och att det nu ska bli skönt med en dusch och bastu.
-100 kronor, säger kvinnan i kassan utan att blinka och verkar inte alls imponerad över distansen. Vagnen får jag på nåder ställa i ett låst personalrum. Men hon hinner säga fyra gånger att hon gör ett undantag bara för mig.
Det undantaget var jag glad för. Men 100 kronor känns som rena rånet. Hade jag kommit 38 minuter tidigare, d v s före klockan 14, hade inträdet varit 50 kronor. Jag får springa fortare nästa gång eller välja ett annat badhus. Att ett gym ingick i entreavgiften gör inte priset mer lockande.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Mikael - 2011-02-09 23:04:20
100 kronor? Vilket skämt.
Gillar verkligen ditt sätt att löpträna, borde försöka lösgöra lite tid och ta efter.
#2 Hana - 2011-02-10 22:56:24
Träningshallar och bad borde vara gratis för att stimulera folk att få fart på fläsket. Själv har jag årskort på Slottsskogsvallen, alltså löparbanor inklusive ombyte och bastu. 800 spänn för ett år. Det går fint att bada i vattengraven på sommaren. Det går också bra att köra 200-ingar iförd endast badbyxor, om man nu känner för det.
#3 Björn - 2011-02-10 23:16:22
Bada i vattengraven, tack för tipset! På vintern får jag ha ishacka med mig. 800 för ett årskort är kanske inget reapris. Men hallarna i Stockholm dyrare, årskort i Sätrahallen 1 700 och 2 000 på Bosön.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg