En medalj jag fått kämpa för. Idag kom med posten tredjepriset från Stockholm Halvmarathon. Hade jag inte protesterat mot en nummerlappsfuskare, ja då hade det blivit en fjärdeplats.
-Pappa, jag har anmält mig till Stockholm Marathon. Tänker du också springa? undrade sonen och gav mig dåligt samvete.
Först hade jag inte tänkt springa Stockholm Marahton. Men när näst äldste sonen Erik ska debutera på sträckan, ja då var jag tvungen att anmäla mig. Fullföljer jag blir det mitt tolfte Sthlm M. Jag har blandade känslor inför loppet; kanske lite för jippobetonat men samtidigt en folkfest och de bästa veteranerna är alltid där.Så nog är tävlingen seriös.
Nu återstår att se om årets prestationer räcker för att placera mig i röd startgrupp, gruppen som startar strax bakom eliten. Jag har fått stå här några gånger och det är alltid smickrande. Jag tycker ledningen för Sthlm M gör rätt när man låter de bästa veteranlöparna stå långt fram trots att många yngre där bak är snabbare. Så är det inte på Göteborgs Varvet. Där håller man strikt på tiderna, oavsett ålder. Synd, eftersom hårdsatsande veteraner i 50-70-årsåldern då hamnar långt bak trots att dom är jättebra. På en halvmara, i synnerhet Varvet, kan startpositionen vara avgörande för sluttiden.
Kolla gärna i högermenyn min vetranstatstik, som är uppdaterad efter marorna i Frankfurt och Mariehamn. Solvikingarnas Göran Sander, 43, gjorde i Frankfurt en kanontid på 2.29. Han ligger nu strax efter Anders Szalkai i M40. I M60, min egen åldersklass, sprang på Åland Åke Palmqvist i helgen in på en delad förstaplats med tiden 3.11.42. Det är på sekunden samma tid som Lulekamraternas Börje Nilsson gjorde i Stockholm men snäppet bättre eftersom Åke är ett år äldre.
Keep on running!
#1 Oliver Sture - 2010-11-03 22:58:16
Grattis till bucklan. Den var du värd!
Att få starta långt fram är en klar fördel. Fältet glesnar ut fortare och man slipper springa i sicksack. Själv hoppas jag få starta i C-gruppen.
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg