Kommentarer på Hur många mil har det blivit?


De första åren noterades löpträningen i anteckningsböcker och årsark från Running Center. Första anteckningen är från 25 oktober 1981 då jag joggade 7 minuter och 54 sekunder runt en udde i Brunnsviken. Numera ligger allt i datorn.

Sitter och bläddrar i en oläst Runners World från i våras. Rune Larsson berättar att han sedan 1973 sprungit totalt 22 000 mil, nära 5,5 varv runt jorden. Fantastiskt! Hur många mil har man själv gjort? tänker jag och börjar rota i mina anteckningar.

Ju fler mil desto bättre? Ja, så är det i regel. "Många löpta mil är ett väldigt stort mått på framgång", skriver Rune.

Om du med framgång menar resultat på maraton och halvmaraton stämmer det. På 70-, 80 och även en bit in på 90-talet sprang den vanlige joggaren mycket mera än dagens. Resultaten var också skyhögt bättre. Men även elitlöparna tränade hårdare och nådde bättre resultat. Det har alltså gått utför med långdistanslöpningen.

På årets Stockholm Marathon var det bara 290 män och 17 kvinnor som klarade att springa under 3 timmar (1983 var det långt över tusen män). Oj, tänker du, 3 timmar är ju en jättebra tid och måste kräva enormt mycket träning. Inte alls! Jag vågar påstå att de flesta män under 40 år skulle efter några år med 5-6 mil i veckan klara tretimmarsgränsen. Vi talar alltså inte om enorma träningsmängder. För mig tog det 3,5 år att gå under 3 timmar med 5 mils träning i veckan. På maran i Hudiksvall 1985 gjorde jag 2.57 men redan efter första året var jag nära att klara 3 timmar i Umeå.

Framgång kan även mätas i frånvaro av skador. Utan att ha statistiskt belägg vågar jag också påstå att det aldrig varit så många skadade löpare som idag, trots eller kanske rättare sagt på grund av den ringa träningsinsatsen. Den som bara springer några dagar i veckan och ibland tar i har lättare att råka ut för skador än den som springer oftare och byggt upp en grund att stå på. Att bli hyfsat bra på långdistans är ett långsiktigt bygge, här finns inga snabba lösningar, något som löpartidningarna annars vill få oss att tro. Mycket LSD- long slow distance- och en sakta ökning av milantalet har säkert bidragit till att jag själv nästan aldrig varit skadad under mina snart 30 år som långlöpare.

Hur många mil har det då blivit? Ja, dagsnoteringen ligger på 12 771 mil, drygt tre varv runt jorden. Rune lär jag aldrig komma ikapp men kanske Anders Szalkai, som i samma tidning berättar att han sprungit 16 kilometer i snitt per dag sedan 1983. Det motsvarar nära fyra varv runt jorden. Här känns det dock som jag ligger på omkörning, i mil räknat  är kanske bäst att tillägga. Anders är och förblir den snabbe elitlöparen men en löpare som drabbats av mycket skador. Han blir inte som jag hög på LSD, däremot av att springa fort och träna snabba hårda intervaller etc. Det ger resultat men har sitt pris- skador.

Rune är inte ensam i  "20 000-milsklubben". Flera av gårdagens elitlöpare har sprungit väsentligt längre. Jag tänker bland annat på Turebergslöparen Ulf Johansson, min mentor i numera avsomnade Enskedegruppen. Under större delen av 70- och 80-talet låg Uffe på 700-800 mil om året och 2007 passerade han 25 000 mil. Otroligt!

Allt har dock inte blivit sämre på långdistansfronten. Det mest glädjande är ändå att rekordmånga är ute och joggar, även om det inte blir så många mil. Det borde vara positivt för folkhälsan. Förresten, hur många mil har du själv sprungit i ditt löparliv?

Keep on running!

 



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Henke - 2010-10-31 21:41:01

Håller med om att löparboomen måste ge ett bra resultat på folkhälsan, det är härligt!

Dock har jag nog inte sprungit ens ett halvt varv runt jorden, men det kommer....jag är ju ung och lovade :D

www.henrikaronsson.se

#2 Jonas W - 2010-10-31 23:02:36

Jag har inte nått 1000 ännu. Jag får öka takten.

Jag tror att löparboomen kommer att öka antalet snabba löpare vartefter. Kan man springa långt vill man springa fort, det tror jag.

#3 Oliver Sture - 2010-11-01 16:27:31

Jag känner mig nöjd med mina dryga 200 mil per år. Skulle jag fyrdubbla sträckan skulle jag förmodligen tröttna på löpningen, vilket jag ju inte vill.

Många som varit väldigt aktiva under större delen av sitt liv lägger av när de närmar sig 60-årsstrecket. Vad beror sådant på? Det borde ju vara så att de lärt sig nyttan av att hålla igång. Blir det månne för jobbigt att se
hur resultaten försämras?

#4 Björn - 2010-11-03 15:11:09

Jonas: Ja, rent teoretiskt borde också toppen i pyramiden breddas när även basen ökar. Men trots att rekordmånga springer långlopp har topptiderna ändå inte blivit bättre, varken bland seniorer eller veteraner. Lite besynnerligt.

Oliver: Skador är nog en orsak till att många bra äldre lägger av. Annars borde ju åldersomräknade resultat (wava) och årsbästalistor typ dom jag gör hålla modet uppe.

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg