Kommentarer på Pensionärsjogg till Uppsala
Min GPS lotsade in mig på de mest underbara småvägar , här någon kilometer norr om Knivsta.
Vägen blev allt mindre och inte en bil mötte jag men en och annan gångare och joggare. "Härligt" utbrast en kvinna när jag meddelade att jag sprang till Uppsala.
Som avtalspensionär har jag hur mycket tid som helst för löpning. Det passade jag på att utnyttja idag och drog iväg med joggingvagnen från Märsta till Uppsala, totalt 35 kilometer på vackra småvägar.
Visst kan man uppleva små löparäventyr även på hemmaplan. Jag har det egentligen oförskämt bra; när min fru arbetar och yngsta barnet går i skolan, kan jag dra iväg precis vart jag vill. Melodin i fortsättningen när det gäller långpass är att ta allmänna kommunikationer, hoppa av någon stans mitt ute i ödemarken, springa med vagnen några mil till en simhall, fika under vägen, ta en bastu och äta lunch vid framkomsten och sedan åka hem. Just att få springa på jungfruliga marker ger mig en kick. Pröva själv!
"Ödemarken" blev i det här fallet pendeln från Karlberg till Märsta. Vad jag kände mig nöjd när jag klev av tåget och hade 35 underbara kilometrar som bara låg och väntade på mig. Inte hade jag velat dra till jobbet som de flesta andra måste göra denna soliga men frostkalla fredagsmorgon. Är det inte konstigt, min arbetsgivare betalar mig 70 procent av lönen under tre år fram till jag fyller 65 år? "Motprestationen" är att jag inte arbetar för tidningen. Världen är galen!
Perfekt med en babyjogger. Jag hade med mig ombyteskläder, badbyxor, två GPS,blåbärssoppa och banan. Packningen var lätt och det var också på lätta ben jag sprang. De 35 kilometrarna gick i maklig takt och tiden blev strax under 4 timmar, inklusive flera kortstopp.
-Finns det något café här i Knivsta? frågade jag en äldre man med rollator.
-Där, sa han och pekade bort mot biblioteket.
Jag svängde in på Thunmans, granne med biblioteket, och styrkte mig med två koppar rykande kaffe och nybredd macka. En massa barnteckningar hängde på väggen och barnen hade avbildat alla godsaker de ätit där inne. Sen pang på rödbetan- snabbt ut igen på friska ben. Och vilken tur att jag hade med mig GPS:en, plötsligt upptäckte jag att jag var på fel väg.
Röda och granna hängde äpplena kvar i trädet vid vägkanten. Självklart plockade jag av härligheten.
När mina fd arbetskamrater äter fredagsgodis på jobbet sveper jag i mig sista blåbärssoppan. Bilden från avtagsvägen till Linnés Hammarby.
Allt gick så lätt den här dagen. Så när jag nästan var framme i Uppsala tyckte jag det var synd att turen snart var slut. Men att springa mer än 35 kilometer är säkert bara dumt, det sliter onödigt mycket och jag har Finalloppet som väntar nästa vecka i Göteborg och lite senare en mara i Holland.
Jag kände mig inte så träffad av uppmaningen.
De sista kilometrarna in till Uppsala ökade jag tempot och väl inne i centrum gick det undan- många trodde kanske det var en galning som stormade in i stan. I GPS:n hade jag programerat in Centralbadet. 50 kronor kostade bad och bastu, jag frågade inte om eventuell pensionärsrabatt.
-Vad synd att jag hann ta betalt, hade du sagt med en gång att du sprungit från Märsta hade du fått bada gratis, sa kvinnan i kassan.
I omklädningsrummet blev det viss uppståndelse. Bänkgrannen, en pensionerad brandman som släckte storbranden i Centralbadet år 1990, var mäkta imponerad. Och när jag "råkade" komma in på mitt coast to coast- ja då hade jag en liten grupp åhörare runt mig.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg