Utrustningen och även kroppen måste vara i toppskick, annars äventyras löpet. Idag bytte jag därför bakdäck. Mot min plötsligt värkande axel satte jag in medicin.

En helvetesnatt med värkande axel och ingen sömn. Ja, den gångna natten blev en pärs. Helt klart är axelskadan en löparskada.

Sällan har jag haft så ont. Värken strålade ner från höger axel till handen. Jag hade inga smärtstillande preparat och det var först vid 6-tiden på morgonen då frukosten börjde serveras receptionen gav mig några tabletter ibuprofen. Först då kunde jag sova men det blev bara en timma.

Idag har jag på inrådan av pharmacept inhandlat ett smärtstillande och ett inflammatoriskt preparat. Och effekten kom nästan direkt. Svullnaden i axeln har börjat gå ner, värken har till stor del försvunnit men jag kan fortfarande inte lyfta höger arm rakt up. Detta påverkar löpningen negativt men också vanliga röreler som påklädning och kamning etc.

Lunchstopp i Brady, Nebraska. Innan jag går in byter jag tröja och hänger upp mina svettga kläder för torkning. Att få termosen fylld med is är aldrig några problem.

Jag ser dock ljuset i tunneln. Det är ingen "farlig" skada och och problemen brukar försvinna av sig själv efter ett tag,  läser jag. Och svullnaden är på väg ner. Att knuffa en tung vagn måste  slita. Dagens löpning hämmades inte särskilt mycket. Jag var mest bara fruktansvärt sömning och gäspde hela tiden. I natt ska jag förhoppningsvis få sova.

Glädjande är att några logistiska problem i Wyoming ser ut att att lösa sig. Ett hotell  i ödemarken hade lagts ner men nu har motellfamiljen här i Gothenburg en Steve på gång. Och även ett "loppemotell" på gränsen till Wyoming ser jag ut att slippa. Motellfamiljens son ger mig en Steve och jag kan bo hemma hos honom.

Dagens löpning: 44 km

Keep on running!

För första gången sprang jag in från den östra infarten så vid den har skylten har jag aldrig hoppat. Folkmängdsuppgiften har inte ändrats under de två senste åren.

Äntligen har jag kommit till Gothenburg, Nebraska! Nu känns det som om löpet nästan är hemma.

En bit utanför stan kom några vänner mig til mötes. Det var på första löpet 2007 jag träffade Terry Jessen och Diana Rhae Untersehrs. Paret driver och äger några hotell/motell och Terry har ett finger med i mycket som gäller affärslivet, jordbruket och politiken i regionen. Just nu bor jag jag kungligt på deras Comfort Suites.

Terry och jag idag på hwy 30. Denna väg klassar jag som en av de bästa för löpare i hela USA; platt, lite trafik och svagt nerför (om du springer i motsatt riktning vad jag just nu gör).

Och så en negativ nyhet. Jag har skadat höger axel och har svårt att lyfta armen. Senaste natten har jag legat fel i sängen och utsatt axeln för för hårt tryck så att den svullnat. Jag har haft det här förut men nu är det värre än vanligt. Dagens löpning stördes därför något, kunde inte pendla med armen Förhoppningsvis ska kylbalsam och is hjälpa men just nu har jag rätt ont.

Dagens distans från Lexington till Gothenburg: 47 km.

Keep on running!

I Nebraska rullar koltågen från gruvorna i Wyoming tätt. Under Obamas tid minskade trafiken men tog ny fart när president Donald Trump tillträdde. Bilden tagen från hwy 30 väster om Overton.

Imorgon torsdag springer jag in i Gothenburg, Nerbraska. Min bror Jan ha gjort en liten film om staden, som jag nu besöker för sjunde gången.

Nebraska förknippar jag med just Gothenburg. Nebraska är också delstaten med all små mysiga städer längs hwy 30. Nebraska är också koltågens förlovade rike.

Det är Union Pasific som äger och trafikerar spåren. Bolaget sysselsätter 8 000 anställda bara i Nebraska och huvudkontoret ligger i Omaha, Nebraskas största stad (450 000 invånare). Ska konkurrenten och USA:s största tågbolag, BSNF köra på spåren får man betala skjortan. BSNF ägs av Warren Buffet´s bolag Berkshire Hattaway.

Jag ser de dieseldrivna koltågen hela tiden när jag springer längs hwy 30. Tågen ser risiga ut och tutar ständigt eftersom de flesta vägkorsningar saknar bommar eller broar. Egentligen ett fattigdomsbevis, å andra sidan tjänar godstågbolagen här storkovan vilket inte svenska och statligt ägda Green Cargo gör.

Intressant är att Trumps tilträde fick fart på koltransporterna, som under Obamas tid minskade  år från år. Trump har också skurit ner på subventionerna till vindkraften. Folk jag pratar med längs vägen gör tummen upp för Trump. Järnvägen är viktig i Nebraska och i North Platte finns världens största rangerbangård. Koltågen har kanske inte blivit så många fler men de har blivit längre. Ja, hur många vagnar tror du det handlar om?

--

Igår långt och varmt. Så också idag men nu "bara" 30 grader. Å andra sidan var luftfuktigheten högre, mycket jobbigt med andra ord. Någon här på bloggen ifrågasatte mitt stora intag av vätska och menade också att det var farligt att dricka så mycket. Så idag kollade jag hur mycket jag verkligen drack. Det handlade om totalt nio liter, ca sex liter sportdryck och tre liter Cola.

Dagens distans: 62 km

Keep on runing!

Den första milen gick på grusväg, mycket besvärligt eftersom det var lösgrus. Men grusvägen var genare än asfaltsvägarna så vägvalet var ändå bra.

De yttre förutsätningarna var inte det bästa: varmt, långt och bitvis besvärlig sidvind. Men idag var jag i kanonfom.

Du springer inte bara med benen. Huvudet måste också vara med och det var det idag. Mina 70 km i 35-gradig värme, från Grand Island till Kearney, gick förvånasvärt lätt.

"Hemligheten" är att lägga sig i exakt rätt löptempo och sedan bara mala på. Idag var löphastigheten 8,9-9,2 km/tim. Gick jag över med bara någon decimal blev jag omedelbart trött. Det var alltså ett lustempo jag höll men väldigt vägvinnande. Jag kunde springa  1-2 mil i taget innan jag behövde ta paus.

Att det gick så bra berodde säkert också på att vätske- och matintaget fungerade perfekt. Efter 24 km kunde jag på en bar i Woodriver äta hemlagad mat (pannbiff, potatismos, majs och dricka massor av Cola och några koppar kaffe samt fylla på termosen med is). En halvmara senare stopp i Shelton där glass och vindruvor köptes på Larry´s Market. Ytterligare  en halvmara senare nästa stopp: Subway i Gibbon (stor glass, massor av Cola och påfyllning av is i termosen). Under själva löpningen drack jag kontinuerligt med sportdryck.  Väl framme i Kearney blev det rena mat- och vätskeorgierna på en Kinarestaurang.

Subway är inte min favorit- smörgåsar är ingen bra löparmat. Men denna Subway i Gibbon, mitt i Amerika, har jag varit på 4-5 gånger. Här träffade jag 2007 en ung gångare som gick i motsatt riktning tvärs över USA. Varje gång skickar jag honom en hälsning från Subway i Gibbon, så även idag.

Dagens distans 70 km

Keep on running!

Bloggen väcker intresse utomlands. För första gången är antalet utländska besökare högre än antalet svenska, visar statistik från mitt webhotell.

Varje dag har suneson.se 1 600-1 800 unika besökare vilket är aningen högre än under det förra USA-löpet 2016. Det som förvånar är  den höga utlandsandelen- den låg på 60 procent det senste året (3 juni 2017-3 juni 2018).  Många kommer från USA och i synnerhet Kalifornien. Men jag har besökare från hela världen, dock ännu ingen från Grönland och ytterst få från Afrika och Sydamerika.

Just nu är dock besöken från Sverige något fler, cirka 55 procent av de totalt 50 000 besökarna den senaste månaden. Roligt och stimulerande! Du som läser bloggen ska veta att jag inte tjänar ett öre på den, det finns inga kommersiella intressen bakom. Jag får ibland förfrågningar från företag om att lägga ut annonser eller skriva positivt om diverse produkter. Alla sådan propåer avslås.

--

Dagens löpning från Aurora till Grand Island blev kort; 44 km. Morgondagen till Kearney kommer därmot att bli lång och besvärlig, eventuellt också en del löpning på grusväg.

Keep on running!

Söndagen den 3 juni blev en underbar dag. Så här såg min dag ut:

8.35 Dagen väntas bjuda på temperaturer på strax över 25 grader. De flesta motell har is, passar på att fylla termosen så jag kan få kall sportdyck under mina dryga fyra mil från York till Aurora i Nebraska.

10.00 Halvvägs! Strax utanför York når jag halvvägspasseringen. Nu återtår bara 270 mil till Newport, Oregon. Vattentonet i bakgrunden tillhör ett kvinnofängelse som jag snart ska springa förbi.

10.30 Nebraska Corretional Center for women i York är sprängfyllt och hyser just nu 350 fångar. Alltifrån småbrottslingar till livstidsdömda sitter här, ingen har lyckats rymma. Utanför de dubbla staketen pratar jag med en av vakterna, han är fåordig men ger mig ändå några upplysningar. För fyra år sedan blev jag bortjagad av vakterna när jag tog bilder från vägen som går intill stängslet.

12.15 Tyvärr är det söndag varför Bulldog Roadhouse i Bradshav (270 invånare) har stängt. Den nedlagda macken intill har en läskedrycksautomat men den fungerar inte. Lunchen får istället intas i "storstan" Hampton (430 invånare), nio kilometer längre bort.

14.05 Tar ut 200 dollar från bankomaten i Hampton, NE. Här tog man en uttagsavgift på 2 dollar, annars brukar ungefär hälften av bankerna inte ta någon avgift. Nästan alla inköp betalar jag med keditkort, även en ice creem cone för 95 cent.

14.20 Eftersom det är söndag serverar macken i Hampton ingen varm mat. Min lunch blir rätt torftig: 1 liter kall chokladmjölk, 1,5 liter Pepsi och en stor skinkmacka. Men macken har wifi och jag hinner skumma igenom dagstidningarna hemma (SvD och DN) och lägga några order inför Stockholmsbörsens öppning på måndag. På macken träffar jag en sjuksköterska som jobbar på kvinnofängelset. Hon bjuder mig på en glass. "Jag har varit på många ställen men fängelset är det bästa. Fast man får se upp, ger man dom lilfingret, tar dom hela handen", skrattar hon.

18.45 Tränar benen på Aurora Fitness Center. Det här är ett medelstort obemannat gym där jag före besökt fick registrera mig på nätet och få en streckkod för att komma in. Ett endagarsbesök kostade 5 dollar och det tycker jag var prisvärt eftersom  gymmet är välutrustat. Jag passade också på att spinga lite på löpbandet. När jag kom tränade tre kvinnor och för ovanlighetens skull sprang man här på löpbanden, man gick inte som annars är brukligt på amerikanska gym.

20.45 Stortvätt på laundromaten i Aurora, en stad med 4 500 invånare och som jag varit i fyra gånger. En tvätt kostar 2,5 dollar och tumlingen 1,25 dollar. Jag brukar tvätta var tredje eller fjärde dag, oftast på motellen. I Sverige finns inga tvätterier kvar men här finns de i alla småstäder.Tvärs över gatan låg Pizza Hut varför jag inte behövde inte sitta och vänta på att tvätten skulle bli klar. "Thank you for comming to the Aurora, Nebraska Pizza Hut and spending time with me! I Hope  to see you on your next run through the states",skrev den unge servitören Seth Wonch på en lapp till mig. På måndag skall han tävla i brottning i York (han brukar alltid vinna).

--

Dagens distans 47 km

Veckans distans: 414 km

Keep on running!

Pensionärer spelar kort på Burger King i Nebraska City.

Snabbmatskedjorna i de mindre städerna i Amerika fungerar också som mötesplatser för pensionärerna. Här äter man frukost tillsammans, spelar kort och umgås i största allmänhet.

Hemma betraktar vi nog inte McDonalds, Burger King, Max m fl som några särskilt mysiga ställen att umgås med kompisarna på. Nej efter avslutad måltid lämnar vi kvickast möjligt. Men här är kedjorna sociala mötesplatser, särskilt för pensionärerna. Och ingen tar illa upp om någon sitter timtals med sin kaffemugg.

På McDonalds i Lincoln, Nebraska, låg en tummad bibel. Under den timma jag var där såg jag ingen läsa den heliga skriften.

--

Igår medvind, idag fruktansvärd motvind. Dessbättre inga nya tornadovarningar och jag slapp också åskovädret som härjade under natten. Bönderna lär glädjas åt nattens skyfall för här i Nebraska är det ganska torrt. Löpningen gick tungt men efter en banan, sportdryck och en powernap i Wasco kom krafterna tillbaka.

Jag har varit förskonad från punkteringar men idag fick jag min andra. Jag hade knappt hunnit sttanna förrän någon undrade: Can I help you?

Dagens distans: 57 km

Keep on running!

Lincoln Running Company i Lincoln, Nebraska är min stambutik vad gäller inköp av löparutrustning. Maddie Haden hjälpte mig prova ut ett par Brooks Adrenaline och Brooks Launch. Dessa två par plus en löparkeps och korta löpartajts, också Brooks, fick jag för fyndpriset 195 dolar.I bakgrunden till höger ägaren Ann Ringlein i butiken som nu funnits i 42 år.

Mötet med den gamle kust- till kustlöparen Paul Staso i Indiana är det hittills mest minnesvärda från detta löp. Imorgon kommer jag att möta en annan storhet i löparvärlden. Vem tror du jag kommer att träffa då?

Ingressen skrevs på McDonalds vid lunchtid fredag. Då var allt klappat och klart att jag på lördag skulle träffa Pete Kostelnick, mannen som har Guinessrekordet i hastighetslöpning över USA. År 2016 sprang han från San Francisco till New York på 42 dagar. Det kan jämföras med mina 100 dagar 2014 (Los Angeles-New York).

Denna text skrivs strax före midnatt fredag. Pete meddelar då på FB att han fått förhinder och att vårt "världsmästarmöte" måste ställas in. Oerhört tråkigt, jag hade sett fram emot  att springa tillsammans med honom igen (jag gjorde det 2014). Vi hade gjort upp om att springa från mitt motell i Seward och ett antal kilometrar längs hwy 34.

-When you come to Sweden, you are my guest, svarade jag.

Idag var det som väntat väldigt varmt, dessutom backigt. Medvinden (!) underlättade men samtidigt stod luften stilla. Ändå hade jag inga som helst problem med värmen. För första gången körde jag "100-procent is".- is i termosen och is hela tiden i löparkepsen. Trots ödsliga trakter lyckades jag få tag i is så att det räckte under min 5-milafärd från Lincoln till Seward.

Sprang förbi två olika fängelser idag i Lincoln. I alla tornen på den vänstra bilden satt  npgon och spanade. En av vakterna såg när jag fotogrferade och jag trodde ett tag att jag skulle bli gripen och förhörd.

Troy på väg hem från jobbet på ett truckstop utanför Lincoln, Nebraska. Mopeden är en cykel han byggt om och den gör 40 miles per hour (64 km/tim). På en gallon (3,8 liter) kommer han 100 miles (16 mil), berättade han.

Morgondagen till York kan bli dramatisk. Mitt på dagen utfärdades en tornadovarning i området och just nu åskar det hotfullt.

-Dom där prognoserna brukar aldrig slå in, sa mannen i receptionen.

En sak är i alla fall klar: imorgon kollar jag noga väderrapporten innan jag springer iväg. En tornado är livsfarlig, jag har varit inne i en och vill inte utsätta mig för den risken igen. Så rubriken från förmiddagen får stå kvar . . .

HÄR en kartlänk till mina kommande etapper fram till Gothenburg, Nebraska.

Keep on runnng!

Dagens distans: 51 km

Keep on running!