Det blev en lång dag, ute 15 timmar på vägarna. Sprang också fel, det blev två mil extra, totalt 82 km. Nådde slutmålet Essingham vid midnatt. Annars allt väl.

Varmen gor att slitaget pa mina loparskor blir extra stort. Eftersom skorna inte var helt nya hade jag planerat in ett byte efter cirka en vecka. Detta ar nu gjort.

Nar jag kom inspringande i loparbutiken blev de helt begeistrade. Fyra personer hjalpte mig, fragorna haglade och det var inte tal om att jag skulle betala skorna. Det var pa latta fotter man sprang i vag fran den butiken.

Planen idag ar att ta det lugnt eftersom gardagens lop blev hela 8 mil. Kanner mig lite haglos, motvinden ar hard och landskapet ganska enehanda, fortsattspikraka vagar och mest majsfalt. For den jordbruksintreserade kan berattas att majsen ar en halvmeter hog och ser frodig ut. Hade annars hoppats att kunna kopa jordgubbar och annat langs vagarna men nagra forsaljare har inte setts till.

Hoppas kunna ta mig ner till tl Arcola, en stad med 2 500 invanare, cirka 3 mil soder om Champaign. Min dagsdos blir da cirka 3,5 mil men kanske piggnnar jag till och springer lite langre.

Jag springer genom halvdoda stader, ganska fattiga omraden, mycket igenbommade butiker och spoklikt. "Staderna dog nar dom i mitten pa 70-talet drog fram Interstate och all trafiken forsvann" forklar en baragare i Buckley, en liten hala langs vag 45 som jag hallit mig till nastan hela tiden. Far lite en kansla av Vilda Vastern. Pa en annan bar (jo jag dricker ol) sitter en massa pensionerade farmare och spelar kort, klockan ar tidigt pa morgonen och folk verkar inte ha sa mycket att gora har. Vilka underbara miljoer man far se!

Lopningen gar riktigt bra. Jag ar ute minst 8 timmar om dagen, startar tidigt, i dag redan klockan 6 for att slippa den varsta varmen. Men framat eftermiddagen blir det nastan olidligt hett, da hjalper det att fylla loparkepsen med iskuber, nagot jag gjort nagra ganger. Folk ar valdigt hjalpsamma och man far manga lyckonskningar. Under mina fem dagar har jag bara sett till 2 joggare- i Sverige skulle jag val ha sett tusentals. Och detta ar landet dar joggingvagen startade!

Dagsetapperna har blivit nagot kortare an jag tankt mig. Var motellen finns styr langden. Igar hade jag tankt att springa langre an de 46 km det anda blev men det var cirka 3 mil til nasta motell. Da avstod jag, ett ganska latt val nar temperturen dessutom pekade pa 100 F (38 grader men den mataren hade nog fatt solsting).

Skriver detta fran ett fint bibliotek i staden Rantoul. Tanker ta mig ner till Illinois huvudstad, Urbana. Dar kommer jag kanske att kopa mig par nya loparskor (varmen sliter snabbt ut gummit ). Den har dagen blir riktigt lang, kanske 8 mil, far mata narmare nar jag kommer fram. Blir nog till att ga en del sista biten. Kanner mig annars frasch och har annu sa lange inte fatt nagra sviter av allt asfaltlopande (antligen har betongvagarna upphort och nu ar det underbar asafalt igen).

Tack for allt stod hemifran, det betyder mycket!

Gardagen blev en lang och het dag. Var ute totalt 12 timmar pa vagarna och det blev 66 km. Drack ca 7 liter och anda kandes det som om jag led av vatskebrist. Inga problem att fa tag i vatten, vattenspridare pa grasmattor har flera ganger blivit min raddning. Springer med tva flaskor i handen och en bak i ryggan (totalt 1,8 liter).

Lopningen far nog kallas for lufsande men det gar bra och jag ar vid gatt mod. Eftersom jag igar hade problem med att hitta ett motell i staden Frankfort fortsatte jag ut pa bonnvischan. Blev lite skramd, inte ett hus sa langt ogat nadde, an mindre ett motell. Raknade med att behova sova utomhus men dam pa en bensinstation blev raddningen. Spring en mil rakt osterut sa hittar du ett Super 8 Motell, sa hon, och det gjorde jag. Dar blev jag mottagen som en hjalte. Kvinann i recptionen var overvaldigad, har gillar man folk som gor nagot extraordinart. Hon gav mig rabatt pa rummet, bjod mig pa lask och framfor allt en ol, nagot jag langtat efter hela dagen. I butikerna kan man bara kopa 6-pack ol och da blir man ju berusad.

Skriver fran ett bibliotek i staden Manteno (8 000 invanare). Ambitionen ar att springa ca 5 mil i dag. Da har jag pa 3 dagar avverkat ca 15 mil.

Har motvind hela tiden. Men det flaktar skont och det var tur att jag inte lydde radet att vanda pa strackan och springa New Orleans-Chicago.

Nu har jag startat min lopning soderut. Har ar en fruktansvard hetta, i Chicago var det i dag 32 grader. Eftersom det dessutom blev en lang dag nojde jag mig med att springa ca 36 km. Tog in pa ett motell i Countryside, en liten hala med i princip en gata, nagra snabbmatstallen och ett antal bilaffarer.

Inte bara hettan utan trafiken ar ocksa besvarande. Jag springer pa vag 55 och skall nog i morgon forsoka bege mig in pa lite mindre vagar. Eftersom det ar sa varmt borjar jag att springa vid 5-tiden. Malet ar att ta mig till Frankfort som ligger 4 mil soderut.

Mobiltelefonen fungerar tyvarr inte att ringa utlandssamtal pa just nu, tur att det finns epost sa man kan visa att man lever. Annars allt val och jag ser verkligen fram emot de vantande majsfalten och de spikraka vagarna. Detta skrivs pa ett stort internet och faxsstalle. Folk verkar inte ha internet hemma utan far beges sig till sadana har stallen.

Tånaglarna klippta, ryggsäcken packad-nu är allt klart för avfärd.
På måndag vid lunchtid amerikansk tid landar jag i Chicago. Då kastar jag min skjorta, stoppar byxorna i ryggan och och tar fram löparbyxor, löparlinne, solglasögon och keps och börjar springa söderut.

Planen är att ta det lugnt första dagen, kanske springa 2-3 mil för att komma bort från värsta gyttret kring flygplatsen och hitta något enkelt motell. Sedan väntar ett 160 mil långt löparäventyr ner till New Orleans. Vi hörs!

Om en vecka är det dags- på måndag morgon tar jag planet från Arlanda för mellanlandning i Amsterdam med slutdestinantion Chicago. Den 7 juni tas de första stegen på min 160 mil långa löptur Chicago-New Orleans.

Jag är väl förberedd inför detta månadslånga löparäventyr. Blev lite extra stärkt rent mentalt efter att nyligen ha genomfört två stycken halvmarathonlopp. För två veckor sedan blev jag distriktsmästare på Göteborgsvaravet och nu i lördags silvermedlajör i Näshulta på Veteran SM i klassen M55. Jag kommer nu att träna väldigt lite sista veckan för att vara så utvilad som möjligt.

Roligt med gensvaret i gästboken, sådant stärker. Igår blev jag också uppmärksammad på en amerikansk löparsajt som skriver om folk som korsat den amerikanska kontinenten. Länken till den sidan hittar du under mina länkar. Håll också ögonen på SvD som i veckan kommer att skriva om mig.

Björn