Kungsholmen Runt är tämligen lättsprunget men en del backar och en "straffrunda" på 1 km före målgången i Rålambshovsparken gör inte loppet till min favoritbana.

Länge har jag trott att halvmaror varit min grej. De känns så lätta och snabba. Men idag förlorade jag den illusionen. Nej, maror och ännu längre distanser passar nog bäst.

1.37.03 på dagens Kungsholmen Runt var cirka minuten snabbare än min bästa halvmara ifjol. Så visst är jag nöjd även om det är tveksamt om tiden räcker för en topp tio plats i Sverige i M65 när året är till ända.

Det luriga med halvmaratonlopp för oss äldre maratonlöpare är att konkurrensen är hårdare. Betydligt fler äldre springer halvmaror. Fast just i Kungsholmen Runt med nära tusen manliga deltagare var det glest med pensionärer. Som 69-åring var jag den tredje äldste i loppet- äldst var 89-årige Knut Ångström. Han är också anmäld till årets Stockholm Marathon och är även där äldste deltagare. Applåd!

Maran i Düsseldorf på 3.26 är jag mer nöjd med än dagens prestation. I bägge loppen hamnade jag på plats ca 350 men i Düsseldorf var det dubbelt så många tävlande, drygt 2 000 i mål mot ca 1 000 på Kungsholmen. Så har det ”alltid” varit- på marorna placerar jag mig betydligt bättre, såväl totalt som i åldersgruppen.

 Ska jag då sluta att springa halvmaror? Jag vet inte. Bästa utdelningen hade jag kanske fått om jag satsade på ultradistanserna (har bara sprungit ett ultralopp). Tyvärr är det så få äldre som springer just ultra. Helst vill jag jämföra mig med någorlunda jämngamla även om det ger en viss tillfredsställelse att även klå ungdomen.

Räknar jag om dagens resultat med åldershandikapp framstår mina 1.37 fotrfarande som ett rätt mediokert resultat. När jag sedan kollar upp att svenska åldersrekordet för 69-åringar på halvmaraton är tio minuetr bättre (Erik Östbye) inser jag att det är kört för mig som halvmaratonlöpare. Trots avsaknanden av äldre löpare på Kungsholmen Runt var det ändå några som presterade mycket bra, bl a:

* Ann Järlefält, 63 år, TSM Stockholm, 1.42.24

* Bengt Isgård, 65 år, IF Linnéa, 1.33.20

Snabbast av alla och bäst även åldersomräknat sprang 40-årige Abrahm Adhanom, Eskilstuna Friidrott. Hans 1.06.10 var nytt banrekord. Resultatet visar att Kungsholmen Runt inte är någon särskilt snabb halvmaratonbana.

För att få banan lite snabbare skulle man ganska enkelt kunna trolla bort en backe. Efter Kristinebergs tunnelbanestation och plaskdammen springer löparna ut på cykelbanan och får sedan en brant uppförsbacke tillbaka mot plaskdammen. Genom att gena på gräsmattan skulle löparna slippa denna back. Även vid Kristinebergs IP där banan går uppför på Nordenflychtsvägen skulle man iställe kunna springa rakt fram vid entrén till idrottsplatsen och backen skulle kännas något lättare. Förändringarna hade inneburit att banan blivit något kortare men de förlorade metrarna skulle kunna tas igen genom att springa fram och åter på Kristinebergs Strand. Den extra "straffrundan" på 1 km vid målgången i Rålambshovsparken borde också trollas bort. Sug på den karamellen, FK Studenterna!

Keep on running!

Löparna i TSM med sikte på att springa Stockholm Marathon på 3.30 har samlats på Stadion för att provspringa 26 km på den nya (sämre) banan. Jag hängde på den här gruppen och fick en komfortabel resa genom ett vårfagert Stockholm. I höst springer jag veteran EM i Wroclaw, Polen. Då ska farten vara något högre . . . 

Jag är anmäld till veteran EM i maraton i Wroclaw, Polen den 10 september. Som 69-åring är jag chanslös men siktar ändå på att förbättra mina 3.26 från Düsseldorf i förra veckan.

I år blir det premiär för mig att tävla i lite större internationella sammanhang. Visst, jag har tävlat i en massa utländska maratonlopp men aldrig i ett Europamästerskap. Allt är klappat och klart; anmälningsavgiften är betald, flyget (billigt direktflyg) och ett fint hotell i Wroclaw (tidigare Breslau ) är bokat. Stan är Polens fjärde största, något större än Göteborg.

Det blir lite av en semesterresa och jag tar några extra dagar för att bekanta mig med denna "kulturhuvudstad". Själv är jag inte så kulturell, däremot min fru, som nyligen återvände begeistrad från just Wroclaw. Staden jämnades mer eller mindre med marken under andra världskriget men de gamla delarna är återuppbyggda. Det gäller dock att inte gapa över för mycket- många gör misstaget att före ett maratonlopp trötta ut sig med turistande och promenader.

Det blir inspirerande att ha detta träningsmål. Men medaljchanserna kan jag glömma, polacker och framför allt tyskar är bra, dessutom ligger jag pyrt till som 69-åring i M65. Rent statistiskt betyder en ålderskillnad på fyra år till yngste i gruppen 4-6 minuter till min nackdel.

Närmast väntar Kungsholmen Runt den 13 maj. Jag hade hoppats att kunna förbättra fjolårsresultatet på halvmaran (ca 1.38) med några minuter men en förkylning har gjort mig tveksam.

Idag lördag gick det däremot ganska lätt under min provlöpning av Sthlm Marathonbanan tillsammans med Team Stockholm Marathon. Vi var säkert över 500 löpare som i olika fartgrupper sprang minst 26 km. Tyvärr är årets bana ingen höjdare. Ombyggnaden av Slussen har gjort att banan fått dras om och i år går den över Hornsgatan. Vi som sprungit många år minns Fleminggatan, en lömsk slakmota värre än Torsgatan. Hornsgatan har blivit den nya Fleminggatan. Själv är jag inte anmäld till årets lopp och fick därför betala 50 kronor för att hänga med på provlöpningen.

Noterade att jag var nästan ensam om att betala dessa 50 kronor. Alla anmälda till Sthlm M sprang gratis liksom TSM-löparna. Men jag tror att många passade på att ta en "springnota" . . . 

Keep on running! 

En stor öl (alkoholfri) satt fint efter loppet. Tyskarna är mästare på att arrangera lopp och Düsseldorf är efter Berlin och möjligen Hamburg en av de bästa maratonbanor jag sprungit.

Det är bara att konstatera; jag är ingen tävlingsmänniska och har svårt att ta ut mig. Ändå är jag nöjd med mina 3.26.15 och en seger i M65 i dagens Düsseldorf Marathon.

Det här var ett lopp jag verkligen gått inför. Jag har under ett par månader kört mycket kvalitetsträning, främst på löpband. Dessutom har jag dragit ner på träningen rejält. Inga tusen mil i år  . . . Och visst det har gett resultat. Men egentligen "borde" jag göra maran på neråt 3.15.

Kanske finns det ändå en förbättringspotential? Defintivt på halvmaran i alla fall. Nu passerade jag halvan på 1.38.48 ungefär samma tid som mitt bästa halvmaratonlopp ifjol. Kungsholmen runt om två veckor ska förhoppningsvis gå lite fortare även om banan är tuffare- Düsseldorf är i det närmaste helt platt.

Nej, loppet var inte optimalt. Jag försökte lyda goda råd om att vara kall och hålla igen i början och springa andra halvan snabbare än första. Jag tyckte ändå att jag låg och bromsade men efter 30 km var allt snack om negativ split bara att glömma. Jag skäms lite, tog några korta gångpauser. Helt i onödan- så slut var jag ändå inte.

Tiden lär ändå räcka för att ta mig in på årsbästalistan i M65 marathon. Målet är att ligga bra till även på halvmaran men där är konkurrensen hårdare. Som du kanske vet gör jag denna statistik och förhoppningsvis ska de första listorna ligga ute här på hemsidan när väl Stockholm Marathon är avverkad.

Jag brukar bara springa 1-2 maror om året och kanske blir Düsseldorf den enda. Nyligen fick jag höra att i höst går Veteran EM i Polen och kanske ställer jag upp där. Det stora målet är ändå Boston Maraton 2018. Då är jag yngst i M70 och målet är en pallplats. Skulle den drömmen gå i uppfyllelse, ja det skulle vara det största i mitt löparliv bortsett från alla coast to coast.

Düsseldorf ligger vid Rhen och pråmtrafiken är intensiv. I bakgrunden det 168 meter höga tv-tornet och bron Rheinkniebrücke, den enda backen i loppet. Målgången var strax nedanför.

Keep on running!

F&S har lämnat pappret och gått över till handdukar. Bra, men några planer på att sänka temperaturen har man däremot inte. Bilden från F&S Hagastan.

Jag hade ingen framgång med förslaget om att Friskis & Svettis borde sänka temperaturen runt sina löpband och övriga konditionssredskap. På årsmötet i helgen avslogs motionen. Noll förståelse för "problemet".

Jag hade heller knappast räknat med att F&S skulle agera. Däremot förvånas jag över att man tycker det är bra som det är, "vi följer branschstandard", säger styrelsen. Själv misstänker jag att motionens kyliga mottagande beror på att det skulle bli för dyrt att bygga om gymmen.

Temperaturmätningar jag gjort visar att gymmen i Stockholm håller en temperatur runt 20-23 grader, inte jättevarmt men eftersom det inte fläktar blir den som springer på ett löpband fort svettig. Själv är jag dyblöt efter en 15-20 minuter, inte ens utomhus en varm sommardag svettas jag lika mycket. MIna mätningar visade däremot att luftomsättningen är bra- luftfuktigheten är snarare låg.

Jag tror inte F&S är sämre än andra kedjor. Snarare handlar det nog om att det alltid varit så här och varför då ändra? I motionen föreslog jag att man skulle testa i liten skala och börja bygga om ett gym till ett löpargym. Tror ändå att det kommer att ske förändringar på sikt. Förmodligen kommer också löpbanden att bli mer avancerade, Idag har knappt några F&S bildskärm och där det finns är tekniken inte särskilt avancerad. Springer du i en uppförsbacke höjs t ex inte automatiskt lutningen på bandet. Här finns mycket att utveckla!

Så här skriver styrelsen i sitt avslag på min motion:

Motionären upplever en för hög temperatur kring konditionsmaskinerna på träningsanläggningen. När F&S Stockholm bygger om och bygger nytt ställer vi krav på ventilationen enligt branschstandard. På de delar av anläggningen där konditionsträningen finns har vi särskilt höga krav på luftflöde och kylning. Detta gäller till exempel spinsalen och där löpband placeras. Verksamheten ser regelbundet över luftkvaliteten och luftfuktigheten på anläggningarna.På några av föreningens äldre anläggningar har det periodvis tränat fler personer än vad anläggningen ursprungligen är beräknad för. Luftkvaliteten har då upplevts som undermålig och värmen har blivit högre. Detta åtgärdar verksamheten då situationen uppstår Anläggningarnas tilluft i ventilationen ligger idag på cirka 17 grader.Luften värms sedan av att människor vistas och tränar i lokalerna. Att upprätthålla en, som motionären föreslår, rejält sänkt temperatur, skulle kräva ett mycket mer omfattande ventilationssys tem än vad som finns idag.

Styrelsen föreslår årsmötet besluta att avslå motionen med vad som anförts i styrelsens yttrande.

--

F&S gör skäl för namnet. Ja, nog blev jag svettig under gårdagens intervallträning på löpbandet på F&S Hagastan. Jag sprang 18x400 meter i 4-minuterstempo och med 200 meter gångvila. Pulsen kom upp som mest i 150 och under gångvilan var den nere på lägst 95. Även idag puls 150 på ett snabbdistanspass på bandet.  Formen verkar hygglig inför Düsseldorf Marathon på söndag.

Keep on running!

I mål efter mitt åttonde Haga parkrun, 5 km. Tiden blev 22.35, lite besviken att det inte blev PB en vecka före Düsseldorf Marathon. På fötterna mina tre år gamla maratonskor; Saucony Kinvara.

Hur kan det vara möjligt att förbruka tio par löparskor om året? Omöjligt för de flesta men inte för den svenska eliten.

I aprilnumret av svenska Runners World finns en genomgång av vårens skonyheter. I samma nummer intervjuas tre svenska elitlöpare om vilka skor de föredrar att springa i, hur många löpskor de har igång samtidigt och hur många skor de förbrukar på ett år.

Den som springer mycket växlar mellan flera olika sorters skor beroende på humör, underlag, typ av träningsspass etc. Själv brukar jag ha igång 5-7 par och byter ut successivt när de är utslitna. Därför blir jag inte förvånad när jag läser att elitlöparna gör samma sak.

Det som däremot förvånar är deras skoförbrukning. På frågan hur många löparskor de gör av med på ett år blir svaren:

- 10-12 par (Louise Wiker, 38, Hässelby SK)

- 5-10 par (Frida Lundén, 32, FK Studenterna)

- 6-7 par (Kalle Berglund, 20, Spårvägens FK).

Sanslöst mycket! Men dom ligger i lä i jämförelse med Elena Ceausesco och Imalda Marcos, som på sin tid skröt om att de ägde 3 000 respektive 1 060 par skor (dock tveksamt om det fanns några löparskor i deras samlingar).

Men hur kan sansade, helt vanliga svenskar, förbruka tio par löparskor om året? Att skorna skulle vara utslitna är uteslutet. Knappast heller troligt att de skulle ha blivit nämnvärt sämre. Nej, jag tror att det finns helt andra förklaringar till detta svenskfenomen. Jag gissar på följande:

* Ett förtäckt skryt. Se hur många skor jag använder, se hur duktig jag är, se att jag har råd!

*  Sponsorer. Elitlöpare kan vara sponsrade och får du ett antal skor om året så finns det ju ingen anledning att behålla de gamla även om de är helt ok.

* Psykologi. Nya skor kan säkert ge en kick i löpningen. Fler skor, fler kickar. Och skulle du dessutom få skorna till skänks, ja då känner man sig utvald. Sammtaget kan detta leda till bättre resultat.

Primärt är det ändå hur och hur mycket du tränar som är avgörande för resultaten, inte antalet skor. Variation är bra men ett hysteriskt skobytande lär knappast minska skaderisken.

Ifjol sprang jag drygt tusen mil, mer än någon svensk det året. Skulle jag ha haft samma skoförbrukning  som de intervjuade elitlöparna, ja då hade jag behövt köpa kanske uppåt 15 par skor. Ponera att jag betalat 1 500 kronor per par hade kostnaden blivit 22 500 kronor!

Normalt springer jag 500-600 mil per år och brukar köpa 1-2 par skor om året men har alltså många skor igång samtidigt. År med USA-löp stiger milantalet till 800-1 000 mil och också skoförbrukningen. Sådana år kan årsförbrukningen ligga på 4-5 par, lite mer än nödvändigt men skor är relativt billiga i USA.

Sammanfattningsvis: den svenska långdistanseliten får gärna fortsätta med sitt skofrosseri. Men offra krutet på träningen, inte på utrustningen.

Foto: Colm O Callaghan, Haga parkrun.

Keep on running!

Ultralöparen Peter Nilsson ger löparna de sista instruktionerna innan det är dags för avfärd från Sigtuna till Stockholm (65 alternativt 55 km). Det alla undrar över är hur tuppen lyckades ta sig upp på papperskorgen. HÄR en videosnutt från samlingen.

Spring från Sigtuna till Stockholm! Det var ett erbjudande jag inte kunde motstå. Fick några härliga mil i benen, såg blåsippor och kunde plocka lingon längs vägen.

Lingon längs vägen? Nu har väl löpningen stigit dig åt huvudet? Ja, kanske men det är faktiskt sant- efter 24 km i skogarna mellan Båtbyggartorp och Upplands Väsby börjar gubben hänga med huvudet. Och vad ser jag- några mörkröda lingon! De smakar gott, riktigt saftiga och söta. Hit måste jag återvända när det blir säsong.

Det skymtar några lingon i bildens nederkant.

Vi var ett 40-tal löpare som på annandagens morgon satte av från busstationen i Sigtuna mot Stockholm. Det hade utlovats någon plusgrad och moln, kylan fick vi men solen sken mest hela tiden frånsett då det snöade lätt. Jag råkade hamna i den snabba gruppen men tyckte ändå att tempot var behagligt. Börjar jag kanske att komma i form?

Några 65 eller 55 km blev det dock inte. Vid Båtbyggartorp sa jag morsning korsning till mina medlöpare och tog vägen genom skogen mot Upplands Väsby. Det fick räcka med cirka tre mil, jag har ju en mara som väntar om två veckor.

Ett kanske bättre formbesked fick jag dagen innan då jag på gymmet sprang intervaller- 10x1 km i 14-15 km/tim med 400 meters joggvila. Det var nästan som i fornstora dagar, gubben fick hybris och avslutade med en rökare på 400 meter i 16 km/tim. Fuskade dock lite och höll lätt i bygeln då och då.

Det är bara en sak som gnager. Under löpet hände det som nästan alltid brukar hända; jag tappade bort en persedel, denna gång min mössa. Antingen ligger den på stigen framför Roserbergs slott eller i lingonriset. Imorgon får jag springa tillbaka och leta! Vem sa något om löparidioter?

Keep on running!
 

Bara 40-löpare ställde upp i det 30:e Haga parkrun på påskaftonen. Var det kanske det kalla vädret som avskräckte? Åldersomräknat blev jag den här gången tvåa.

Nej, det går inte att förbättra sitt personbästa varje gång. Jag får vara nöjd med att jag är så jämn.

Lördagens Haga parkrun 5 km var mitt åtotonde parkrun. Resultatsviten från de sju loppen i Hagaparken är väldigt jämn:

Alla resultat

Datum för löpning	Eventnummer	Placering	Tid	Åldersbetyg	PB?
15/04/2017	30	17	22:24	77.83%
08/04/2017	29	26	22:22	77.94%	PB
01/04/2017	28	10	22:25	77.77%
18/03/2017	26	26	22:23	77.89%	PB
11/03/2017	25	17	22:45	76.63%	PB
18/02/2017	23	13	22:57	75.96%
04/02/2017	21	17	22:52	76.24%

Även om inte snabbheten finns där känns det ändå ganska stabilt inför stundande Düsseldorf Marathon. Just den här typen av korta lopp tror jag är en bra förberedelse. Jag fortsätter att köra ganska hårt på gymmet med såväl korta som långa intervaller. Jag springer hellre intervallerna på band än på bana eftersom jag då har totalkoll på hastigheten (går det för fort brukar jag hålla mig i bygeln).

Milnötandet får nu stå tillbaka. Men på annadagen blir det ett längre pass, Ultrapåsken, ett socialt löp från Sigtuna till Stockholm på 65 alternativt 55 km. Att springa så långt tror jag vore dumt så det får räcka med 26 km, från Sigtuna till pendeln i Upplands Väsby. Häng med själ, vet jag!

Keep on running!

Torsdagar betyder kvalitetspass. Här är det Inga-Sarah Lindholm som instruerar om hur kvällens intervallstege ska springas. Ulf Bernhardsson (orange mösa) är också en av tränarna och på den här videosnutten kan du se när han lekte små grodorna med oss . . .

- Helvete, underbart!

De tuffa intervallstegarna är precis avslutade, en av löparna skriker av trötthet och glädje. Äntligen är passet över och vi kan nöjda och trötta jogga tillbaka till Vallentuna IP.

Jag är något av en ensamvarg, nästan all träning sker på egen hand. Träning och träning, jag är mest ute och springer och tänker inte så noga på vad och hur jag tränar. Därför blir det mest lugn distanslöpning vareviga dag. Lättast och roligast så men kanske inte hypereffektivt.

Men när det stundar lopp brukar jag växla över till lite mer kvalitetsträning- mindre mängd men hårdkörning. Och just nu har det kanske blivit mera av den senare varan än vanligt eftersom jag laddar upp inför Düsseldorf Marathon den 30 april. Då är det bra att ha en klubb att träna med. Om du inte redan är med i en idrottsförening tycker jag du ska kolla vad det finns för föreningar på din ort.

Min klubb är Vallentuna FK, en medelstor klubb med såväl juniorer som seniorer, få på elitnivå. Motionslöparna eller "Gubbskubbarna" (inte bara män, faktiskt flera kvinnor) har  träningar två dagar i veckan, tisdagar och torsdagar. Vi träffas 18.15 på Vallentuna IP och på torsdagarna är det kvalitetsträning som gäller. Då brukar vi vara 7-10 löpare som springer intervaller, backar etc medan det är betydligt fler på de lättare tisdagsträningarna då vi brukar jogga drygt en mil. Kom med och pröva, det är ett härligt gäng!

Tidigare var det mest tisdagsträningar för mig, nu är det mest de hårda torsdagarna. Ja, det är till och med så att man kan gå och gruva sig inför ett stundande hårt pass. Ofta får vi veta dan innan vad som väntar, det är trots allt bra. Här kan du kolla vår öppna Facebookgrupp.

-Det är ju bara träning, lugnar hustrun när gubben för tjugonde gången tjatat om hur synd det är om honom.

På väg till träningen. Resan från Karlbergs station till Valentuna tar cirka en timma, det är nackdelen med att träna med en klubb som ligger långt bort. Jag är delvis omklädd, har ombyte i ryggan, men brukar ändå frysa så in i märgen under hemresan.

Det blev personbästa för mig på Haga parkrun 5 km den 8 april (22.22). Det verkade som terrordådet dagen innan fick fler än vanligt att ställa upp.  

Keep on running!