På bordet en lättöl och en hjortburgare med klyftpotatis. Utanför fönstret mina köttleverantörer; dov- och kronhjortar.

Det verkar inte finnas något stopp. Jag kan äta hur mycket som helst men blir aldrig riktigt mätt.

Igår kväll avnjöts på hotellet i Simlångsdalen en fiskrätt (normalstor portion), ett glas vin och 50 cl öl. Jag hade inte mer än rest mig från bordet och gått in på rummet förrän jag smällde i mig en stor ostsmörgås, två bananer och 1 liter Coke. Samma idag här i Knäred. En stor portion lasagne och en lättöl på pizzerian var inte nog, på hotellet fyllde jag på med tre wienerbröd, en stor Japp och en massa Coke. Ändå inte riktigt mätt. . . Undrar vad min kaloriförbrukning ligger på . . .

Idag utspelades vid lunchtid rena absurditeterna. Mellan Simlångsdalen och Knäred, in the middle of nowhere, fanns en hjorthägn med fin restaurang, gårdsslakteri och inte mindre än 200 dov- och kronhjortar. Djuren utfodrades utanför fönsterrutorna och matgästerna satt på första parkett.  Allt på menyn kom från vännerna utanför. Visst, min hjortburgare smakade bättre än hamburgerkedjornas men i dom lägena funderar man på om man inte ska bli vegetarian.

Dagens löpning till Knäred blev kort, bara 39 km. Det duggregnade men vacker natur med mycket bokskog lyste ändå upp tillvaron något.

Naturreservatet Danska fall var värt en avstickare in i skogen. Fallhöjden är 35 meter men nu var vattenflödet mindre än normalt. Sägnen säger att den danska hären år 1676 lurades ut på en bristfälligt bygd bro i närheten, många föll igenom och drunknade.

Mästocka ljunghed, ett annat naturrervat som jag passerade. För lite mer än 100 år sedan täcktes nära en tredjedel av Hallands yta av ljunghedar på grund av skogsskövling och överutnyttjande av marken.

Jag har tagit in på hotellet i Knäred med det passande namnet Freden. Freden i Knäred slöts 1613 och avslutade det tre år långa Kalmarkriget mellan Danmark och Sverige. Själva undertecknandet skedde i Sjöared, 11 km från Knäred, där en minnessten rests. Tyvärr ligger den för långt bort för mig som fotsoldat. Det var i denna fred Sverige tvingades betala ett krigsskadestånd under sex år på 1 miljon riksdaler (Älvsborgs andra lösen). Summan var stor och motsvarar i dagens penningvärde drygt 300 miljoner kronor vilket utslaget på befolkningen då blir cirka 4 000 kronor per svensk (om jag nu räknat rätt . . .).

Ovan hotell Freden i Knäred och nedan några bostadshus.

I Knäred bor cirka 1 200 personer. Intrycket som förstagångsbesökare är att jag kommit till en riktig bonnhåla. Här finns inte mycket till service men fantastiskt att det ändå finns ett hotell. Trist och ödsligt, bebyggelsen är utspridd, gatorna överdimensionerade och inte ens kyrkan ligger mitt i byn.

Imorgon "flyr" jag till Halmstad.

Keep on running!

Det är oerhört vackert i trakterna runt Simlångsdalen, dessutom lite trafik. Jag passerade många sjöar idag, här Gyltigesjön.

Jag har kommit till paradiset. Lugn, lugn, jag är inte död. Jag har bara fått uppleva vacker natur.

Igår trötta ben, idag pigga. Dessutom en lätt dag, bara 44 km. Lägg dessutom till sol, härlig värme och mest nerförslöpning så förstår ni att jag trivdes.

Dagens enda problem var lunchen, var skulle jag kunna äta? Världshuset i Lidhult hade lagt ner och kall mat från Ica lockade inte, Men som alltid finns det en lösning. Lösningen hette denna gång Staffan Malmberg, en löparkompis i Hyltebruk, några mil bort. Staffan är en trogen läsare av bloggen och han hade förstått att jag skulle få problem så han körde ut mat till mig.

Två stolar i solen, en lunchkorg och trevligt snack med Staffan Malmberg, duktig löpare från Solvikingarna. Lunchen bestående av ris och kyckling och två burkar cola (jo, Staffan kände till min favoritdryck) avnjöts i Öxnaltbacken utanför Lidhult.

Banvallsleden, en cykelled mellan Halmstad och Karlshamn är en besvikelse, Leden är dåligt underhållen och dåligt skyltad och inte särskilt lämpad för en löpare. Tungsprunget och landsvägen är bättre. Detta gäller i Småland, i Halland och Blekinge ska det vara bättre eftersom där har kommunerna ansvaret, inte privata markägare.

Banvallsleden längs sjön Simlången.

Det gamla stationshuset i Simlångsdalen är bevarat, annars är det mesta borta. Och inga informationstavlor har jag sett längs denna totalt 25 mil långa linje (egentligen tre olika banor byggda mellan1874-1889). En kulturskövling?

I morgon beger jag mig till Knäred. Var det där freden med Danmark slöts?

Keep on running!

Danskan Tina Lindegaard driver Tinas B&B i halländska Unnaryd. Verksamheten bedrivs i det gamla kommunalhuset, som också tjänat som skola, bibliotek och telefonstation.

Familjen var på jakt efter en röd liten stuga i Småland. Men när de såg att det gamla kommunalhuset i halländska Unnaryd var till salu föll de pladask.

Det är många holländare och danskar som driver pensionat och vandrarhem i Sverige. Danskan Tina Lindegaard med make och två barn är ett exempel. Båda hade bra jobb i Köpenhamn. Tina tvekade dock inte, sa upp sig och maken pendlade de första åren. Ingen verkar ha ångrat flyttbeslutet.

-Unnaryd och dette hus är dejlig, skrattar hon. 

Sedan elva år tillbaka har hon hon ägt Tinas Bed and Brekfast i Unnaryd, en ort med cirka 900 invånare och som lever upp på sommaren. Huset ligger intill kyrkan och 200 meter från sjön Unnen med rika fiskemöjligheter. Ett annat pensionat vid Unnen drivs också av en dansk familj.

Jag kommer till Unnaryd på kvällen och Konsum har precis hunnit stänga. Men pizzerian är öppen och intill pågår en vildavästernträff, jag hör musik, ser amerikanska flaggan och folk  i bredbrättade hattar. Dock lugna gatan, ingen fylla, inga knogjärn, en familjeträff.

Jag frågar Tina om hur det är här på vintern.

-Tyst och lugnt, bara några gäster. Då jobbar jag på Konsum.

Jag tog färjan Bolmia, Sveriges längsta linfärja, över Bolmen. Överfarten tog tio minuter. Jag lämnade Kronoberg för att plötsligt komma in i Jönköpings län för att kort efter springa in i Halland.

Gårdagens 66 km kändes idag, benen var trötta. Och piggare blev dom inte när det visade sig att matstället vid färjeläget var stängt. Dålig research av mig, stället hade bommat igen för två år sedan, fick jag höra. Tur att jag hade lite reservproviant i kärran och att utedasset hade rinnande vatten så jag kunde fylla på flaskan.

Flugorna och bromsarna var besvärliga idag. Har aldrig sett så mycket flugor, en stor svärm kretsade runt huvudet och många var fripassagerare på vagnen. Gick inte att springa ifrån dem och stanna vågade jag knappt för då hade "bromsarna slagit till" och jag hade aldrig kommit fram!

Imorgon bär det av till Simlångsdalen. Dagens distans 54 km

Keep on running!

Vackert men tungsprunget på banvallsleden. Leden är dessutom dåligt skyltad.

Oändliga raksträckor, tungsprungna vägar på en gammal banvall och stark motvind hela tiden. Dagens etapp från Växjö till Ljungby blev tuffare än väntat.

Fram kom jag dock men klockan hann blev strax efter åtta innan jag nådde mitt hotell i Ljungby. Jag var ute cirka tio timmar och distansen blev 66 km.

Idag hade jag bespetsat mig på att springa ett par mil på banvallsleden mellan Vislanda och Ljungby. Det är en över 20 mil lång cykelled som går på gamla banvallar, från Karlshamn över Ljungby till Halmstad.  Men det var alldeles för tungsprunget så efter någon halvmil begav jag mig ut på landsvägen igen, lättare men tråkigare. Jag förvånades över att leden är så dåligt skyltad och underhållet var heller inte det bästa. Jag kommer dock att ge leden en ny chans om några dagar.

Idag fick jag ett mejl från en läsare som undrade hur det rent praktiskt går till när man springer 6-7 mil en dag. Springer du hela tiden, tar du gångpauser, hur lång tid tar det, fyller du på med mat regelbundet eller tar du bara ett matstopp?  undrade han bland annat. Tanken var att själv göra något liknande.

Samma frågor ställde jag till Rune Larsson före mitt första USA-löp. Runes svar inspirerade och det visade sig att jag hade en ganska dunkel uppfattning om hur ett flerdagarslöp rent praktiskt kan läggas upp.

Här några korta punkter:

• Använd en babyjogger, inte ryggsäck. Hotell framför camping!
• När du lägger upp en rutt, försök att få till dagsdistanserna ungefär lika långa. Själv ser jag inga fördelar med vilodagar, bättre då att korta distanserna. Googlemaps är ett bra planeringsverktyg.
• Planera in ett matstopp efter ungefär halva sträckan. Alltid bäst att kunna sitta inomhus på en restaurang och äta varm mat. Just att få till ett bra lunchstopp är kanske det viktigaste i hela planeringen. Att äta medhavd kall mat längs vägen ger ingen bra återhämtning. Själv kan jag ta 1-1,5 timmes lunchpaus kombinerad med en kortare slummer. Det gör mig till en ny människa.
• Du kan gå i backar men försök springa mest hela tiden. Att ”schemalägga” gångpauser, tror jag inte fungerar. Spring något långsammare än under en normal joggingrunda. Det blir alltid en massa små korta stopp så räkna med att det kanske tar 1,5 timme att springa en mil. Avsluta gärna med att gå sista halvtimman.
• Drick regelbundet. Cola och sportdryck brukar vara mitt energiintag under själva löpningen, kanske också lite godis men jag har aldrig känt för att proppa i mig mat när jag springer. Däremot äter jag mycket och kort efter att löpdagen är över.
• Använd två par skor och byt varje dag skor mitt under löpet.

----

Imorgon tar jag mig an Bolmen. Eftersom det blir en färjetur skall jag väl i alla fall få se lite av den sjön . . .

Keep on running!

En av få glimtar jag fick av Helgasjön. Jag hade tänkt att bada men vädret inbjöd inte till bad. 

Idén med att springa runt Sveriges största sjöar är bra på pappret. Men kanske inte så bra i praktiken, man ser knappt sjöarna på grund av all skog. Så var det idag när jag sprang runt Helgasjön.

Mitt Smålands- och Hallandsäventyr har startat- 50 mil på nio dagar och rundning av två stora sjöar; Helgasjön utanför Växjö och Bolmen utanför Ljungby. Idag var det dags att ta sig an Helgasjön, Sveriges 66:e största insjö.

Nog märks det att jag är i Småland. Först alla röda stugor, sjöar och skogar. Men framför allt dialekten här i Kronoberg. Jag hör den direkt när jag stiger av tåget i Alvesta, jag hör den på caféet i Ör, på Ica Supermarket i Rottne och när jag på kvällen köper en varmkorv på Pressbyrån vid Växjö station. Man sväljer r:en. Väldigt speciellt men härligt på något sätt. Blir nostalgisk och tänker på tidigt 70-tal när jag som lokalredaktör i Emmaboda på helgerna åkte in till metropolen Växjö för att dansa på Oléo. Synd man inte har en bild på min dansstass: lila kavaj, lila byxor, lila skjorta med brännmärke från cigarett samt beige slips med kräkfärgade ormar.

Lanthandeln i Ör hade gjorts om till café och turistbutik.

Åter till sjöarna. Jag har sprungit runt Mälaren, Vättern, Siljan/Orsasjön och även längs några floder, bl a Klarälven. Samma över allt; antingen går vägarna nära vattnet eller annars skyms sikten av sly och skog. Och särskilt platt brukar det inte vara. Ganska backigt faktiskt runt Helgasjön. Hoppas Bolmen på onsdag blir bättre.

Fast nog fick jag en fin tur ändå. Åt blåbär längs vägkanterna, såg gulliga hästar och kor, åt en svindyr räkmacka hos lanthandlarn i Ör och en billig men godare pizza i Rottne. Från ett Stockholm i sopstrejk fick jag rapport om att det stinker från överfulla containrar staden ställt ut på gatorna när soprummen nu börjar svämma över. Skönt att då befinna sig i denna idyll!

Första dagen blev lång, totalt 59 km varav 2 km var löpning till stationen i Stockholm tidigt på morgonen. Forfarande är apostlahästarna bästa transportmedel i Stockholm, ingen Citybana i världen kan slå mig på sträckan Tomtebogatan-Centralstationen. Morgondagen till Ljungby blir också lång men förhoppningsvis också givande med löpning på en gammal banvall. Och jag ska in på pizzerian i Vislanda- det är grejer!

Dagens höjdpunkt var att träffa och springa en kortare sträcka med Hans Eriksson, bosatt i Alvesta och en av Sveriges bästa veteraner i M65 på långdistans. Hans och jag är jämngamla, 69 år. Han tränar bara halva min mängd men är mycket snabbare. Vad sägs om 1.31 på halvmaran i år mot mina 1.37?

Keep on running!

Soligt och kvalmigt före start i Hagaparken. Jag har haft en tung träningsvecka och hade därför inga förhoppningar om ett personbästa. Men jag fick fel, tiden 21.54 innebar en putsning med 18 sekunder och ett nytt PB. Mina elva lopp i parken har varit väldigt jämna med en tidsskillnad på endast en minut mellan långsammaste och snabbaste lopp. LIte pressande att hela tiden försöka förbätrtra sig. Tyvärr är banan backig så sub 21 minuter är en omöjlighet.

Keep on running!

Renhållningsarbetarna i Stockholm har gått ut i en vild strejk. Soprummen svämmar över av stinkande hushållssopor. Även ”mitt” hus är drabbat så idag lastade jag en stor sopsäck på joggingvagnen och sprang och tömde i en container staden ställt ut. Jag äger ingen bil men för mig är joggingvagnen minst lika använbar som en bil. Dessutom billigare och mer miljövänlig.

Keep on running!

Den svarta linjen visar min rutt genom södra Småland och längs cykelleden Kattegattleden, från Halmstad upp till Göteborg..Klicka på kartan för större bild.

Vislanda, Unnaryd, Simlångsdalen, Knäred, Frillesås . . .  Vem åker till dessa orter som turist? Jo, jag! Snart dags för ett 50-milalöp i Småland och Halland.

På måndag tar jag kärran på tåget till Alvesta för att ensam springa runt Helgasjön. Några dagar senare är det dags för en annan stor sjö; Bolmen. Planen är att vara ute i nio dagar och springa på små sommarfagra vägar när Sverige är som vackrast. Drygt fem mil om dagen och åtta hotellnätter, det blir behagligt.

Jodå, en och annan metropol kommer också att passeras, t ex Växjö och Halmstad. Men mest blir det svensk landsbygd, löpning på grusvägar och nedlagda banvallar och så naturligtvis alla dessa hålor. Badbyxorna får hänga med och jag ser fram emot härliga bad i små sjöar längs vägen och kanske också ett dopp i Helgasjön och Bolmen, definitivt i fashionabla Tylösand. Du minns kanske att jag ett år sprang från Stockholm till Mölle bara för att bada?

Den 25 juli når jag slutmålet Göteborg och tar första klass tillbaka till Stockholm, SJ kör ju lägligt nog lågpriskampanj i sommar. Det sägs att det numera är så dyrt att bo på hotell i Sverige men jag vet inte, jag kom rätt billigt undan trots bra hotellstandard men i Halmstad var priserna galna.

Häng med på min resa, det blir dagliga rapporter här på bloggen!

Keep on running!