Befolkningen i Milner, Georgia, samlar pengar till ett bibliotek. 65 procent av investeringen har de fatt ihop, visar termometern.

Ska staden Milner i Georgia med 700 invanare fa sitt efterlangtade bibliotek? En privat insamling pagar till denna investering, som i Sverige hade finasierats med skattemedel.

Manga sma städer i USA ar sa fattiga att de inte klarar den offentliga servicen. Ska nagot snabbt ske, ja da krävs det privata initiativ. I Milner, som klassas som stad och som har beskattningsrätt, räcker inte pengarna till ett bibliotek men privata donationer gör att man antagligen far ett om nagot ar.

-Vi behover inte fa ihop hela summan, vi har nu fatt ihop sa mycket att staten (Georgia)  kommer att skjuta till resten, berättar en av gasterna pa restaurang Pork Pit i Milner.

Bra eller daligt med dessa privata initiativ ? Bra, tror jag och sakert värt att prova. Att det gar i USA beror pa att givaren far en skattereduktion. Detta diskuteras ocksa i Sverige. Annars finns det förvansvärt manga bibliotek i USA (public library), även i bonnhalorna. Ibland besöker jag dem for att fa internetuppkoppling. Biblioteken verkar väldigt populara, inte minst for att de har just internet, nagot som den fattigare befolkningen inte har. Sommartid kryllar det av spelsugna barn vid datorerna.

Idag var det klibbigare an vanligt och jag fick nagra askskurar pa mig, de svalkade inte. Dagens lopning mellan Griffin och Forsyth (55 km) blev därfor igen besvärlig. Annars ar det väldigt lummigt och vackert här och naturen paminner om den jag sag i Louisianna 2005. Jag säger: hellre  klibbigt och varmt an kallt och blasigt.

Vackra byggnader i Whitesburg. Det gröna huset i mitten, Murphey Building, är fran 1884.

Tva fragor idag:

* Privata pengar till offentliga investeringar- är det nagot vi borde pröva mera i Sverige (det förekommer i liten skala, Arlandabanan t ex)

* Och vad är det jag gör vid handtorken pa toaletten pa McDonalds i Whitesburg?

A) Kurerar ett ryggskott

B) Torkar joggingbyxorna

C) Annat- men vad da?

Vad pagar?

Keep on running!

Senoia var en vacker liten smastad med levande butiker och flera restauranger, en riktig turistfalla. Har smyglyssnade jag pa hemmafruarnas lunchkonversation.

Nu har jag ocksa sett det rika, fina Amerika. Jag, en luffare, klev idag svettig in pa en lyxkrog i smastaden Senoia i Georgia och fick en inblick i hur de rika hemmafruarna kan ha det.

Det var en lite marklig restaurang; atta av tio av gasterna var kvinnor, de flesta  unga, vackra och valkladda och vid ett av langborden satt  det praktiga gardet, kvinnor alla i ovre medelaldern och fran ett kyrkligt sallskap. Jag kom att hamna intill de ungas bord, kvinnor jag uppfattade var hemmafruar fran Atlanta.

Dar satt jag i min ensamhet med en utsokt pastaratt och kunde inte lata bli att smyglyssna pa bordskonversationen intill.  Vad som slog mig var att de har kvinnorna verkade leva ett bekymmersfritt liv och ha obegransat med tid och pengar. De var valdigt fortroliga med varandra, ja till och med sexlivet avhandlades. Jag tror knappt en liknade konversation skulle kunna foras i Sverige, hemmafruarna forsvann desssutom pa 50- och 60-talet.

Idag var jag ocksa lite busig och avvek fran Jans vagval. Att folja GPS:ens gangforslag visade sig denna gang vara mycket lyckat. Min loptur fran Newnan till Griffin (55 km) gick pa vackra, lummiga vagar med lite trafik och den slataste asfalt jag upplevt pa lange. Det maste ha varit hog luftfuktighet fror trojan fick vridas ut stup i kvarten och strumporna bytas da och da. En dag som denna behovdes kall dryck men min nya kylvaska fungerade ingetv vidare.

Highway 85 Connector var underbart vacker och hade  knappt nagon trafik.

Gardagens fraga om den gamla bilen klarade ingen men flera var nara, narmast tycker jag Sofia var som gissade pa Chevrolet och 30-tal. Visst var det en Chevrolet och arsmodellen ar enligt agaren Bryan Duke 1937-1939. Pickupen ska renoveras, berattade han for mig.

Keep on running!

Lilla Whitesburg i Georgia med 600 invanare, nagra butiker och restauranger klassar sig som stad (City). Men annu mindre orter ar stader- var gar gransen egentligen for att kallas stad?

Jag har passerat tusentals sma samhallen under min lopning tvars over USA. Dessa, som jag sjalv skulle kalla bonnhalor eller byar,  rubricerar sig sjalva som citys eller towns, stader alltsa. Det later  stort men vad ska man kalla dem for?

Jag har aldrig lyckats fa klam pa det ratta ordet. I skolan sa vi village men det hor jag aldrig sagas har. Det ar city, town eller small town som galler.

Darfor gjorde jag idag en test i nasta lilla samhalle efter Whitesburg med 600 invanare och eget stadshus, City Hall. Jag svangde in karran vid Dollar General i Sargent (150 invanare).

-Is Sargent a city? fragade jag kassorskan.

-Yes. Well, a town or a small town, we have several churches here, svarade hon.

Dagens lopning fran Carrollton till Newman (42 km) blev en en varm historia,annu varmare an igar men jag klarar varmen forvansvart bra. Det mest besvarliga var vagarna med mycket trafik, ingen vagren och rafflor vid vagkanten- rena tortyren for mina redan utslitna dack.

Det har ar hemska vagar att springa pa. Rafflorna innanfor den vita linjen gor att bade lopare och vagn skakar sonder.

Newman var en riktig stad med en vacker stadskarna. Men en bit utanfor stan sag det ut som det brukar; forfallet och tamligen fattigt.

Den "stora" handelsen idag var att jag kastade min tioliters vattendunk fran Clas Ohlson. Den ersattes med en liten kylvaska i plast fran Dollar General. Kall dryck imorgon till Griffin- harligt!

Dagens fragor:

1. Vad skulle du kalla bonnhalorna jag springer forbi?

2. Bilmarke och arsmodell pa denna parla?

Bilmarke och arsmodell?

Keep on running!

En kall ol (Colt 45) smakade gott nar det var 33 grader (92 F). Men hellre dricker jag  en iskall Cola eller vanligt kranvatten. Tyvarr har jag problem att halla drycken kall.

Idag hade jag halvdag pa jobbet. For forsta gangen pa lange kande jag mig los och ledig. Det ar sa har det ska vara!

Den senaste tiden har jag kant mig lite jagad. Mil efter mil ska lopas, flera langa 5- eller 6-milspass pa raken ar lite for mycket for mig. Jag kommer till motellen nar det borjar eller blivit morkt (klockan 20 borjar det skymma, 20.30 ar det halvmorkt och 21 helmorkt). Jag far ingen fritid nar dagarna blir sa langa.

Darfor var det underbart idag nar det bara skulle springas 26 kilometer, fran Tallapoosa till Carrollton. Det ar en distans som for de flesta anda  ar ett langpass men blev  for mig en  vilodag- man tappar proportionerna! Antligen kande jag ingen press. Och jag gjorde som ni foreslagit, tog en ol och slappade. Dessutom hann jag med en del skrivbordsarbete- det ar mer planerande an man kan ana.

Upplagget med ett  tidsschma som maste foljas ganska exakt, oaavsett om du ar trott eller pigg, har varit bade pa gott och ont. Du maste ha vissa ramar eftersom du inte kan vara borta hur lange som helst fran familjen. Men med ett strikt schema tappar du lite av spontaniteten och gladjen. Gor jag nagot liknande igen  i USA maste det bli mera spontanlopning.

Robbin Corn stod med sina kokande katsruller och salde jordnotter langs vagen. Jag kopte en mugg av henne for 2 dollar. Hur de smakade? Sa dar.

Morgondagen till Newnan blir ganska kort (42 km) men kan anda bli jobbig eftersom det ska bli annu varmare.Ska forsoka komma ivag tidigt men sa sager jag alltid.

Keep on running!

Hej, lite information angående den totala sträckan kommer här:

Den totala sträckan för Björn har nu korrigerats med +10 mil då den den ursprungliga rutten har ändrats då Björn nu sprang i missisippi och Alabama. Även i Montana skedde vissa justeringar av sträckan och vi har även räknat med felspringningar i mätningen.

(Distansen avser sträckan Björn har rullat vagnen, inte sträckan mellan motellen.)

/webmaster

Newborn Truck stop i Tallapoosa i Georgia. Härligt att se en Volvo bland alla de stora amerikanska monstren.

En kvinna gar och skjuter med ett vapen pa sin tomt ute pa landsbygden  i Alabama. Pa en bensinstation i Tallapoosa i Georgia star personalen och roker medan kunderna tankar. Och pa ett truck stopp star lastbilarna packade som sillar med motorerna igang medan forarna sover i bilarna. Amerika ar ett markligt land.

Far man verkligen ga runt och panga med sitt vapen hur som helst? Nagon som vet? Att vapenlagarna ar liberala här och att folk ar skjutglada, vet jag. Men nagra regler maste val anda finnas-folk är ute och ovningsskjuter pa sina tomter, har jag noterat flera ganger. Idag var jag rent av lite skraj med kvinnan som avlossade ett 20-tal skott nar jag passerade utanfor hennes tomt.

Truck stop ar nagot valdigt amerikanskt. Det jag sag utanfor mitt motell i Tallapoosa var ett av de storsta jag sett. Det här ar männens  värld men 5 procent av forarna är kvinnor, andelen har okat efter krisen, far jag hora fran personalen pa New Born truck stop. Forarna sitter for sig sjalva, de flesta ar medelalders eller aldre, nastan alla har en kulmage, nagra ar tauterade och de flesta ser lite udda ut.

Truck stoppen är ocksa min varld. Jag har upptäckt att  där far man utmärkt mat. Bufferna där inget saknas är underbara for att inte tala om efterrätterna. Jag smorjde kraset for elva dollar. Inte undra pa att foarna med sitt stillasittande liv blir feta. Inne pa toaletten noterade jag att bara varannan forare tvättade händerna efter toalettbesoket.

Jag ar alltsa i Georgia, min sista delstat och nummer 14 i ordningen.

Georgia! Det var pa smavagar jag tog mig in i Georgia och nagon skylt att hoppa framfor fanns inte.

Det skulle bli en tämligen lätt lopning idag, bara 42 km men det slutade med  54 km och nära genomklappning. Jag vet inte om det berodde pa hog luftfuktighet men idag blev det mycket gang. Bitvis grusvägar, hiskeliga backar , inga matstallen langs vagen och en  felspringning holl pa att knäcka mig. Jag hade programmerat in fel adress till motellet Comfort Inn och var pa vag norrut istallet for soderut.  Nu upptacktes dock felet i sista stund sa det blev anda inte sa mycket fel, dessutom valde jag ett annat motell an Jan foreslagit varfor morgondagen till Carrolton blir ovanligt kort.

Vackra hus i Tallapoosa.

Dagens fraga/or blir:

1. Far man verkligen ga runt och skjuta pa sina villatomter?

2. Vad är det for ras pa den har snalla  hunden som foljde mig flera kilometrar innan jag borjade min bergsklättring?

Hundras?

Keep on running!

En loparryggsäck och en 30-liters sportbag samt ett vattendunk (10 liter) är min packning. Onodigt  mycket.

När nu äventyret närmar sig sitt slut inser jag att jag släpat pa onodigt mycket bagage. Campingutrustningen utgor halva packningen och campat har jag ju knappt gjort.

Det är latt att ta med sig for mycket grejer pa en resa. Eftersom jag bara tvingats campa tva ganger skulle den utrustningen ha kunnat utga och ersatts med en overlevnadspase. Jag sag en sadan i en sportäffar i South Dakota men hur bra den är vet jag inte. Dyr var den i alla fall sa jag väntar med ett inkop till nästa äventyr.

Den stora vattentanken med kran tyckte jag var jättebra forra gangen. Men i ar, trots värmen, har dunken mest varit halvfull och istället har jag  haft losa flaskor i vagnen. Jag har alltsa varje dag släpat pa cirka 5 liter vatten i onodan for att efter dagens pass släppa ut vattnet. Vatten ar ofta lätt att fa tag pa sa en  tiolitersdunk är onodigt sttor. Med en mindre dunk skulle utrymmet under vagnen kunna användas for en kylväska. Finns det  sma "kylskap" som drivs med solceller?

Dagens lopning mellan Attalla och Piedmont, 49 km, gick problemfritt fransett lite felspring i morkret i sokandet efter motellet. Imorgon tisdag kommer jag till Georgia, min sista delstat. Lite vemodigt for Alabama har jag gillat. Värmen märks även hos befolkningen. Och här verkar man vara ovanligt stolt over sin delstat.

Keep on running!

Kan det har vara vagen till Attalla? Med gangfuktionen paslagen visade min GPS mig in pa rena byvagar dar jag  fick oppna grindar. Men genvagarna var senvagar.

I Montana sprang jag mest pa motorvagarna. Idag provade jag den andra ytterligheten- byvagarna. Det var ett stort misstag.

Jag vet att Rune Larsson dromde om att springa pa microvagnatet i USA. Jag har ocksa haft den langtan och idag gav jag mig ut i spenaten. Jag hade aldrig vagatom jag inte haft min GPS. Den fick styra mig helt och de forslag jag fick var det mest otroliga. Jag var nere pa rena stignivan.

Men att folja gangfunktionen ar aventyrligt. Visst fick jag se underbar natur, miljoer som ingen turist normalt far se. Men att komma  pa knaggliga grusvagar, vagar som ar brantare an Molndals Kraka och vagar som man tror slutar tvart ar inget att rekommendera om man springer med en vagn med omtaliga racerdack. Dessutom tar det en evig tid.

Grusvagar ar rena tortyren for min vagn med smala racerdack. Har var det nastan omojligt att springa.

Ibland litade jag inte pa GPS:en och vid ett tillfalle fick jag storta ut pa ett akerfalt och fraga en bonde om jag var pa ratt vag. Han  sa det inte men kroppsspraket sa allt: du ar inte klok. Samma med en polis jag talade med inne pa McDonalds i Snead.

-Har ni inte springbara vagar i Sverige?  Med den fragan insag jag att jag inte hade nagot att gora har.

Idag var det Fourth of July, sjalvstandighetsdagen, USA:s nationaldag. Jag slapp raketerna, smallarna och sag istallet familjer umgas i tradgardarna, sitta pa sina verandor och lappja pa nagon kall dryck och se barnen leka. Det sag riktigt gemytligt ut.Och akerfalten doftade sa gott av nyslaget ho. Svensk sommar!

Sjalv slet jag som ett djur. Det har var en av mina varsta dagar rent fysiskt och det blev inte lattare av en felspringning, GPS:en visade mig pa en vag som inte existerade. Totalt blev det 69 km fran Arab till Attala. Med tre dagar i foljd med distanser pa over 6 mil kanner jag mig sliten. Nu blir det lite lattare de narmastev tre dagarna, barav nagra maror.

Kul? Nej, uppriktigt sagt var det inte alls roligt idag.

Vad tycker ni jag ska fordriva fritiden med under d ekommande latta dagarna? 

A. Sova

B. Dricka ol

C. Ta en traningstur i stadsparken for att fa upp snabbheten

D. Nagot helt annat. Vad?

Keep on running!