Milslukande i gråväder. Bilden från söndagens löpning på Järvafältet med Bögs gård i bakgrunden. Diagrammet ovan visar att det är först under senare år jag kommit upp i årsdoser på 500-600 mil. Rekordåret 2007 med totalt 948 mil beror på mitt löp tvärsöver USA.

Snart har jag sprungit tre varv runt jorden. Trevarvspasseringen kommer att inträffa runt nästa årsskifte.

Lever jag på gamla meriter? Ja, det känns nästan så när jag för närvarande ligger på en elfteplats i sammandraget i  Bore Cup. Jag är lusig på tävling och nu även på träningsrundorna. Trösten är att jag fortfarande är uthållig på de långa distanserna. Och ibland kan jag explodera så hoppet är inte ute.

Nog är det fantastiskt att kroppen har pallat för alla mienl. Jag känner egentligen inga skavanker och är fortfarande lika löpsugen. Under alla dessa år har det blivit sammanlagt 11 441 mil räknat till dags dato. Till skillnad från många andra har jag på ålderns höst ökat årsdoserna ganska rejält (se diagrammet).

Jag har knappt reflekterat över det men sträckan motsvarar nära tre varv runt jorden mätt vid ekvatorn där klotet är som bredast. Det återstår 580 mil innan nästa passering och troligast är att den sker någon gång i början av 2010 men kanske, kanske redan i år. Märkesdagen får på något sätt firas.

Denna vecka blev lite av revansch för mig. Efter att ha legat sjuk i influensa var det som jag ville visa för mig själv att liket fortfarande  lever. Jag klämde till med 15,6 mil.

Keep on running!

Tävlingen är över i Vallentuna. Egentligen finns det ingen anledning att se så här glad ut. Någon totalseger i Bore Cup är inte att räkna med även om hoppet inte är helt ute.

Tre dagar innan tävling låg jag nerbäddad i influensa. Furutsättningarna att göra bra ifrån sig i Bore Cups andra deltävling var därför urusla.

Redan på uppvärmningen kände jag att det här inte var min dag. Annars var det en perfekt dag för löpning, + 2 grader och ett ganska lättsprunget snöunderlag, ingen halka och ingen modd.

Redan efter första kilometern var 3-4 gubbar i 60-årsklassen före mig. Innan loppet var över skulle det bli 5 gubbar. En sjätteplats, usch! Det här är min sämsta placering någonsin i Bore. Enda trösten var att det gick allt lättare mot slutet men vad hjälpte det när distansen inte var längre än 7,5 km.

Ändå ville jag inte ha dagen ogjord. Att träffa de gamla gubbarna, slänga käft i omkädningsrummet och skoja efter loppet är alltid lika roligt. Vi är som ett resande teatersällskap, vi känner varandra utan och innan, märker direkt när någon är borta och noterar nyfiket varje nykomling. I omkädningsrummet är det trångt och bökigt men alltid samma härliga stämning. Jag älskar Bore, just de enkla yttre förhållandena och en tävling där ingen är stjärna men alla är  jäkligt bra.

Med dagens sjätteplats (tid 32,49) och ingen start i första deltävlingen ligger jag pyrt till i sammandraget där tre av fyra tävlingar räknas. Skulle jag mot förmodan vinna de två återstående, ja då räcker det ändå inte till totalseger. Då krävs det att dagens ledare, duktige Kjell Björk från Hemlingby, blir som sämst 3:a i något av de återstående loppen.

Nästa gång teatersällskapet spelar är den 7 februari i metropolen Bälinge. Ska jag även där ha en statistroll?

Keep on running!