Kommentarer på Dag 100: Det ordnar sig alltid
Det blev en bussteve idag, skulle annars inte hinna fram till målgången om sex dagar. Glad i hågen trodde jag allt nu ordnat upp sig men en ny "komplikation" skulle snart inträffa . . .
Panik! Jan har upptäckt att jag råkat hoppa över en dagsetapp. Hur ska jag ta igen denna i ett redan tajt tidsschema?
Det brukar finnas lösningar på det mesta. Så även på detta problem, tror jag. Det blev därför en bussteve, det vill säga en bussresa och löpning sista biten. Nu är jag i fas med schemat igen. Puh!
Dessa Stevar har jag alltid tagit igen genom att springa motsvarande sträcka på annan plats, ibland på hotellets löpband. Löpskuld och överskott bokförs i ett exelark, jag vill ju springa den planerade totala distansen av ett coast to coast.
Den sista ”glömda” etappen kan dock bli svår attt helt ta igen. Kanske blir det någon eller några futtiga mil som återstår. Att nu lägga till några extra dagar blir alltför besvärligt och kostsamt. Hoppas att ni också kära läsare och följare förstår mig.
Då jag satt där på bussen och var så nöjd visste jag inte att en ny olycka snart skulle drabba mig. Kort efter att jag stigit av upptäckte jag att en bärkasse där jag hade lite lösa prylar saknades, den var kvar på bussen. Men med lite uppfinningsrikedom och vänliga medmänniskor fick jag efter någon timma tillbaka sakerna. Puh igen!
Vad lär man sig då av detta? Jo, att det mesta löser sig. Just det är min viktigaste erfarenhet av alla dessa coast to coast. Dagen slutade alltså i dur!
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Klas-Peter Suneson - 2025-08-09 06:03:14
Dag 100! 475 Mil (96,25%) Bloomsburg, Pennsylvania
Efter 100 dagars löpning där delsträckorna framöver blir förvirrande blir lösningen ytterligare några löpkilometrar för att kompensera. Det låter jobbigt och är sannolikt jobbigt. Det viktigaste är att Du fortsatt vill genomföra detta nionde Coast to Coast. Det kallar jag ”själv-disciplin”
Keep on running!
#2 Peter M - 2025-08-09 07:23:47
Björn! Det jag inte förstår är varför du bokat flygresan hem i förväg? Det verkar ju ha lett till onödig tidspress och stress? Det gjorde du inte i ditt första lopp år 2007. Det är kul att läsa din entusiastiska sammanfattning av det loppet när du gått i mål (lite nerkortad av mig).
Du skriver 2007 att "det är nästan ofattbart" att du klarade det, vilket alla höll med om som följt dig. Jag tror vi alla skriver under på det när du nu är på väg att avsluta detta nionde lopp 18 år senare. Ofattbart!!!
2007-09-14 - Jag klarade det!
Vid 8.30-tiden idag fredag kastade jag mig i Atlanten. Efter 95 dagar och cirka 500 mils löpning utan en enda vilodag har jag sprungit tvärsöver USA, från staden Florens i Oregon till Virginia Beach i Virginia.
Herregud, det är nästan ofattbart, är min första tanke. Jag, gamle gubbe har gjort det! Kanske är jag rent av världens äldste som sprungit tvärsöver USA utan följebil eller annan hjälp, statistiken är dock inte helt tillförlitlig. Av de cirka 175 som klarat bedriften har bara cirka tio procent gjort det som ensamlöpare.
Att just vara ensam så många dagar är det svåraste. Många tror annars att löpningen är problemet. De enda svårigheter jag egentligen haft har varit allt som har att göra med övernattningar, att hitta hotellrum etc. Att inte veta om jag har någonstans att sova har ibland varit väldigt påfrestande.
Jag känner mig lättad att det hela är över. Egentligen har trippen varit "onödigt" lång. Från början bedömde jag chanserna att lyckas till 60 procent (men det sa jag inte till någon). Efter tre veckors löpning utan skador var jag rätt övertygad om att det skulle gå vägen, i alla fall rent fysiskt. Men jag har inte vågat ta ut några segrar i förskott.
Sliten? Inte det minsta! Jag har aldrig varit så här stark och kanske blir det en joggingrunda redan ikväll på strandpromenaden här i Virginia Beach.
Nu vill jag hem till familjen. Men jag har ännu inte köpt någon flygbiljett så jag stannar väl några dagar här i Virginia Beach och tar det lugnt. Ikväll blir det en flaska champagne som överlämnats av vår USA-korrespondent Karin Henriksson. Läs hennes artikel i lördagens Svenska Dagblad!
#3 Erik H - 2025-08-09 07:51:50
Ta igen km på annan plats, Wasastan?, Konstig logik!
#4 Mats - 2025-08-09 08:31:08
Hundra dagar har nu gått
av detta äventyr
det har varit spännande
med alla löpbestyr
Vissa sträckor har gått bra
men andra har gått tungt
någon gång är det panik
men oftast mera lugnt
Nu så ska väl säcken sys
ihop, det hoppas vi
inte många dagar kvar
att skriva poesi.
#5 Tomas - 2025-08-09 13:37:33
Jag tycker att det var ett misstag att boka biljett hem innan målgång.
Viktigast för mig hade varit att varje sprungen meter görs på sträckan över Amerika.
Jag hade känt att det annars inte var ett fullvärdigt coast to coast.
Göra strapatsen utan tidspress är oerhört viktigt.
En pensionär ska inte behöva jäkta.
#6 Ed. - 2025-08-09 15:17:23
@Tomas Jag ser fram emot att följa dig när du springer coast-to-coast!
#7 Otto Gullesen - 2025-08-09 15:56:42
Stå på Bjørn. Du er inne i siste uken nå. Håper du klarer det nå videre uten problemer og med godt vær. Keep on running. Hilsen Otto
#8 Lasse - 2025-08-09 20:19:14
Enligt Google maps från där du plottat in din senaste incheckning är det ungefär 15 mil kvar till flygplatsen i Newark. Ganska varmt väder framöver, svag sydvästlig vind fram till målet.
#9 Björn - 2025-08-10 05:37:58
#Peter och Tomas: Ja, ett misstag att köpa flygbiljett ca 2 veckor före hemresa, borde väntat till någon dag innan.
#Thomas och Erik H: Missad distans tas bara igen i USA.
#10 Bernt Hedlund - 2025-08-10 07:34:09
Härligt kämpat Björn! Vilken berg och dalbana du upplever! Du kommer alltid igen. STARKT!
Du har inget att bevisa, gör som Du vill.
Du är Kungen av Coast Co Coast!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg