Kommentarer på Dag 96: Alla ställde upp i Brookville
.jpg)
Övre bilden: Jamie Popson på Chamber of Commerce i Brookville ringde många samtal för att hitta någon som kunde reparera handbromsen på min joggingvagn. Till sist fick hon napp.
Mitten: Två personer, som tidigare arbetet i den nu nedlagda cykelaffären i stan, kom till undsättning och sträckte handbromsvajern. Nu fungerar bromsen igen och jag kan springa i nerförsbackarna .
Nedre bilden: Barabara stannade till och skänkte mig dricka, choklad och pengar. På exakt samma ställe mötte jag henne 2023. Hon ville ge mig mera pengar och sa att hon skulle iväg till banken. Jag lyckades då stoppa henne.
-Alla är vänliga i den här stan, säger Jamie Popson när jag knackar på hos Chamber of Commerce i Brookville (4 000 invånare).Tänk vad rätt hon hade!
Jag hinner inte mer än parkera förrän en kvinna med en massa solrosor i bilen stannar till.
-Do you want a Sun Flower. Put one on your stroller, säger hon skrattande.
Väl inne på Chamber of Commerce ringer Jamie mängder av samtal för att få fatt på en reparatör. Hon kollar också i grannstäderna, en har jag precis passerat och där fanns en villig men jag kan inte springa tillbaka. Men som sagt, hon löste mitt problem.
Brookville får mig att tänka på Brooks, ett skomärke jag sprungit i under drygt 40 år. Skulle vara intressant att veta hur många som sprungit fler mil än jag i detta märke. Det finns säkert några som slår mina dryga 21 000 mil motsvarande fem varv runt jorden (har dock under alla dessa år också sprungit i andra märken).
Givmildheten fortsätter under hela dagen. När jag sitter på trappan till en liten kyrka mitt ute på landet stannar en bil till. En kvinna räcker över några flaskor sportdryck. Senare igen:
-Do you want a ride? frågar en bonde i en pickup.
Den frestelsen föll jag dock inte för. Jag är fräsch i benen och fortsätter färden mot dagens slutmål, Du Boise. Nästan framme vid det lyxiga Choise Suites bjuder ett ungt par mig på en pizza. Den frestelsen föll jag däremot för!
.jpg)
En solros på vagnen muntrade upp mig.
Ja vad ska man säga? En lyckad dag som fick opimismen att återvända.
Keep on running!
Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här
#1 Mikael - 2025-08-05 06:26:12
Såja! Nu visade sig småortens USA från sin allra bästa sida. Du nämnde i en kommentar risken för att känna sig blasé efter så många löp, men denna vänlighet är väl svår att "värja sig" mot? Keep on running!
#2 Steve Kalgren and Marrisa - 2025-08-05 06:26:48
We got to meet you when you made it to Dubois Pennsylvania!! So glad we got to meet you and chat with you about your journey and get you a good dinner and dessert!! Excited to follow you on the rest of your journey. Thanks so much!!!! Stay safe and have fun
#3 Mats - 2025-08-05 11:25:29
När man kommer till en
liten vänlig stad
spirar optimismen
gör en alltid glad.
Handbromsen är fixad
nu så går fint
när det lutar utför
känns ju rätt geschwint.
Får man sen en pizza
och en solens ros
är det liksom bortblåst
känslan utav blues.
#4 Klas-Peter Suneson - 2025-08-05 13:27:05
Dag 96. 451 Mil? (91,35%) Du Bois Pennsylvania
Du har förmågan att få Handelskammarens tjänsteman att bry sig om bromsproblem, Bravo! Det hade sannolikt aldrig lyckats här hemma. Dessutom TVÅ mekaniker på plats. Inte dåligt!
Din uppenbarelse utefter vägen är tydligen en ”trött och sliten man”. En sådan behöver stöd och hjälp. Därför är det fler nu som stötta dig. När Du startade långt där borta på västkusten hade Du fin support av kusin Linda.
Nej, löpskor har jag inte slitit på, men däremot några vandringskännger av fabrikat Meindel, först i tjänsten sedan privat. Nu ett par ny i 80-årspresent från barnen.
Solrosen klär både vagn och DIG! Din Far hade glatt sig!
Keep on running.
#5 Andreas - 2025-08-05 13:53:45
Vilket underbart äventyr!
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg