Kommentarer på Dag 75: Jakten på en veteranbilssamlare


Första gången jag träffade Bo Danenberger var 2014. Det var Amazonen som gjorde mig nyfiken. Sedan dess har jag under nästan varje coast to coast besökt honom i Danvers. Lever han, bor han kvar?

Jag kikade in genom fönstret i garageporten. Jodå, veteranbilarna var kvar, men var fanns Bo?

Satt han kanske med i publiken under parkfesten som Lions och kyrkorna ordnar varje söndag i juli? Nej, ingen Bo där heller.

När jag idag passerade det lilla samhället Danvers (1 000 invånare) knackade jag på hos Bo Danenberger men ingen öppnade. Kanske lever inte denne 87-åring som under sin pensionärstillvaro ägnat sig åt att äga och restaurera gamla europeiska sportbilar.

Eftersom jag i ungdomens dar ägt en gammal engelsk sportbil (MGB GT, 66) hade Bo och jag alltid mycket att prata om. Vid ett av besöken hade han på sin husväg hängt upp en stor svensk flagga. Han hade också utlovat en mässingorkester, som skulle välkomna mig när jag rullade in i Danvers. Dessbättre fick orkestern mässfall . . .

Nåväl, var fanns Bo? Jag gjorde efterforskningar bland publiken i Village Park. Nä, han var inte där men jag fick ett positivt och ett negativt besked; Bo lever men har drabbats av Parkinson.

-Han är hemma, knacka på hårdare så han hör, det tar sin tid innan han tar sig till dörren, tyckte en Lionsmedarbetare.

Men jag avstod, ville inte besvära honom och hans fru med ett oväntat besök. Inser att tiden börjat gå väldigt snabbt; den ena efter den andra av mina gamla USA-vänner faller ifrån. Lite sorgligt också för alla jag nu träffar är för sista gången. Något mer coast to coast lär det (nog) inte bli.

Utanför Tremont blev jag inbjuden till lunch av Kermit Velder och Heather Shoup. Jag blev bekant med Heather under förra löpet via en svensk löparkompis. Kermit gav mig en ny löparväst eftersom jag tappat min och han lyckades också uppbringa en ny laddsladd till min löparklocka som börjat krånga.

Dagens miss var att jag inte i tid bokat hotellet i Gibson City för morgondagen. Nu var det fullt och rutten fick snabbt göras om. Lösningen blev att jag stannar två nätter på lyxiga Comfort Suites i Bloomington och imorgon springer jag kanske halva sträckan till Gibson City och tillbaka till Bloomington för att sedan ta en Steve till Gibson City och haka på den ursprungliga rutten. Krångligt? Ja, men nöden är uppfinningarnas moder.

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Klas-Peter Suneson - 2025-07-14 09:14:04

Dag 75. 345,5 Mil (70,04%) Bloomington Illinois
Morris Garage (MG) MGB GT årsmodell 1966 har en 1.8-liters fyrcylindrig motor på 95 hk. Femväxlad manuell växellåda. Din kusin Magnus har en sådan avställd i sitt garage i Bankeryd. Jag har en känsla. Om Du frågar, kan den sannolikt bli DIN.
Det känns när träden börjar falla i egen skog. Då blir minnena och bilderna betydelsefulla.
Det är otroligt hur Du hela tiden träffar på nya människor som bjuder till och fixar de problem som hela tiden uppstår Kermit Velser och Heather Shoup får nu läggas till alla dem som stöttar ditt löp BRAVO.
Keep on running!

#2 Mats - 2025-07-14 09:59:23

Amazonen är ett fordon
bland de bästa man kan finna
men det kan ju också vara
namnet på en krigarkvinna.

Ordet "nog" är lite lustigt
och man kan ju aldrig veta
lovar inte varken - eller
planerna är ej konkreta.

Ska det bli en extra löptur
finns det kanske mer att hämta?
tror kanhända nio räcker
och att "noget" är att skämta.

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg