Hunter Brophy på McDonalds i Aurora körde ut med egen bil för att lämna tillbaka min kvarglömda löparjacka. Jag erbjöd honom 25 dollar (1,5 timlön för en anställd) för bilresan men han skrattade och sa: vi ska hjälpa varandra.
Med hundra hotellnätter och en massa restaurangbesök är det lätt att glömma kvar diverse prylar. Och det verkar alltid vara på McDonalds detta händer.
Och idag hände det igen. Löparjackan blev kvar på McDonalds i Aurora och fadäsen upptäcktes efter en mil. Inne på en mack frågade jag folk om någon händelsevis hade något ärende till Auriora och kunde hämta jackan. Det hade ingen. Men ett telefonsamtal till McDonalds löste allt!
Bilden är från 2014. Då skrev jag: Bobbie kom ut med plånboken till mig. Jag ville ge henne hittelön men hon tyckte jag behövde pengarna bättre! Hon borde bli årets medarbetare på McDonalds i Hoopeston och få en namnskylt uppsatt på väggen.
Jackan var väl inte livsavgörande, en ny kunde ju köpas, men den var rätt dyr, vill jag minnas. Värre var det när jag 2014 glömde kvar min plånbok på McDonalds i Hoopeston, Illinos. Den gången var jag riktigt skärrad eftersom kreditkortet var borta. Men även den gången räddade en anställd mig.
Gammalt och nytt. Vattentornet fanns inte när jag för två år sedan var i Bradshaw (300 invånare). Krogen Bulldog Roadhouse skulle enligt hemsidan vara stängd men hade Happy Hour och blev räddningen för en törstig pensionär.
Keep on running!
#1 Klas-Peter Suneson - 2025-06-26 08:06:21
Dag 57 Avverkad sträcka?
En kvarglömd jacka, minnen om en kvarglömd plånbok, samt alla dessa möten med hjälpsamma människor. Gör att Du fortsatt kunde släcka törsten i den lilla orten Bradshaw, Nebraska. Enligt Wikipedia händer det att tornadon kräver liv där i Bradshaw.
Jag känner igen mig och mina söner, vi glömmer saker som senare måste hämtas.
Bra att Du visar mänsklighet!
Keep on running.
#2 Mats - 2025-06-26 10:16:52
Dom säger att när man bli gammal
så kommer man inte ihåg
då får man gå runt och leta
och undra vad sakerna låg.
Och tiden den ökar ju takten
men detta kan jämnas ut
för själv går jag numera sakta
och stannar väl helt till slut.
Det sista som lämnar ens minne
lär vara den barndom man haft
och detta kan kanske bero på
att man hade huvvet på skaft.
#3 Tomas - 2025-06-26 10:19:06
Fantastiska människor som har rätt inställning och gärna hjälper till .
I dom fall som dessa då de inte vill ha ngn ersättning skulle jag ha lite cash i fickan för att tvinga på dom för det ör så otroligt värdefull inställning dom har.
Klart dom säger nej till ersättning, men det ör bara att trycka dit i näven på dom eller kasta in i det fordon dom kommer på om så är fallet .
Fina människor .
#4 Lennart - 2025-06-26 18:03:41
Logistikproblem . Inrätta rutiner för allt du gör så sparar du dig onödigt trassel.
#5 Tomas - 2025-06-26 20:39:55
Precis bra med rutiner på tillvägagångssätt.
Lapp framför näsan kolla allt innan lämnandet av plats .
Fast å andra sidan blir perfektionen då det som tar död på dessa oväntade hjältars insats .
Dom hade du inte träffat då .
#6 Ingmarie/https://blog.yoging.se/ - 2025-06-26 21:10:15
Fantastiskt! De flesta människor är trots allt både snälla och hjälpsamma!
#7 Björn - 2025-06-27 06:00:50
#Thomas: Jag försökte flera gånger ge honom pengar men insåg att han verkligen ville hjälpa mig. Han berättade att han bodde i närheten där vi möttes och att han precis slutat jobbet för dagen så det blev ingen omväg för honom.
#Lennart: Om du visste har mycket rutiner som omger detta löp.
#Ingmarie: Javisst är det så och här märks det ännu tydligare än hemma.