Kommentarer på Dag 34: Räddaren i nöden


Gery Landerum kommer på torsdag att ge mig en Steve på den 11 mil långa sträckan mellan Rock Springs och Wamsutter. Utkörningen kommer att kompenseras med lokal löpning- jag springer alltid den fulla distansen.

Ett svårt logistikproblem löstes idag på ett mycket oväntat sätt. I samtal med en vägarbetare nämnde jag i förbigående att jag behövde skjuts om några dagar, alltså en Steve.

-Den fixar jag.

Plötsligt känns allt mycket lättare. Sträckan Rock Springs-Wamsutter är en rysare, elva mil ren ödemark. Jag har fått Stevar här men det har varit besvärligt att hitta folk som kan köra mig. För två år sedan la jag ut en förfrågan på en lokal Facebookgrupp och fick napp, samma gjorde jag nu men tack vare Gery löstes problemet direkt.

Märkliga, grönskiftande berg längs I80 mellan Lyman och Little America. När jag tittade en längre tid kunde jag uttyda olika ansikten.

Dagen sträcka blev också lång, 57 km, men tack vare medvinden och att backarna var få gick det lite lättare. Men sista milen blev det väldigt mycket gång. Det är som att jag ger upp när jag närmar mig målet.

Little America är ett stort och ganska lyxigt motell och ett truckstop mitt ute i ödemarken längs motorvägen I80. Här har jag checkat in flera gånger och mitt rum är gigantiskt. Motellkomplext är uppbyggt som en liten stad, riktigt tjusigt.

Häromdagen skrev jag om mormonkvinnan som hade minst 18 barn. Nu vet jag mera. Hon tillhör en utbrytargrupp, Fundamentalist Latter Day Saint Church, som tillämpar månggifte, alltså något olagligt. Det var troligen förklaringen till att hon var så fåordig. Barnen utöver de 18 kan vara henens makes med hustru nummer 2.

Keep on running! 



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Erik H - 2025-06-03 08:54:14

Märkligt att din kropp håller.
Det går nog inte att förstå vilka påfrestningar du utsätter din kropp för.
Att du bara pallar!
Jag är imponerad av din styrka.

#2 Mats - 2025-06-03 10:59:48

Lämnade Lyman med vind i min rygg
Solen den sken och det fanns inga mygg
backarna var ganska lätta och få
så man behövde ej streta och gå.

Bergen på sidan var gröna och log
liknade gubbar och saknade skog
little America var nästa stopp
slutmilen blev dock ett långsamt förlopp.

Snart stundar sträckor av ogörligt slag
går ej att klara på en enda dag
då får man lita till Steve någon gång
gör så att vägen ej blir alltför lång.

#3 Anders - 2025-06-03 16:25:00

Mycket imponerad av din löpning och att din kropp klarar denna enorma påfrestning! Fick slita i lördags för att klara maran. Att jämföra med dina dagliga sträckor! Tack för dina intressanta skildringar av USA!

#4 Klas-Peter Suneson - 2025-06-03 20:01:02

Din dagliga gärning är markbunden! Precis som vägarbetaren Gerys gärning. Det underlättar kontakten. Du betraktas sannolikt som en av dem. Din spontana kontakt, förvandlas till ett nöje att vara delaktig i genomförandet av Coast to Coast. För oss som på avstånd får ta del av din skildring från markplanet, är unikt, upplysande och intressant. Att efter 57 km få gå ett stycke väg, är ett bra sätt att bromsa in. Hjärta, hjärnan och mage får tid till återhämtning för nödvändig vila, planering och mat. Allt för att få ny energi till Dag 35.
Keep on Running.