Jag springer i dalgången längs den lilla floden John Day. Landskapet har snabbt ändrat karaktär. Borta är de stora canyons och platåbergen, nu är det mer runda och mjuka gräsbeklädda berg, ungefär som i Wales. Men bergen här är inte gröna utan går i någon gulaktig ton, ungefär som torkad vitmossa. Och här och var dyker det upp jättelika sandtoppar, ungefär som tusentals lastbilar tömt sin last på sand.
Vattenspridarna går för fullt i dalgången. Jag är i cowboyland. Männen, inte alla, går klädda i bredbrättade hattar, rutiga flanellskjortor och i jeans. Rancherna är dock inte så imponerande men ägarna försöker göra entrén så storslagen som möjligt. Man slår ner två kraftiga pålar i marken och lägger en ovanpå och hänger upp sin skylt.
Det är väldigt varmt. Jag ser barn hoppa från broräcket ner i floden. Hästarna håller sig i skuggan under de få träd som finns. En ranchägare berättar att det fortfarande finns kvar en del vildhästar i bergen. Just nu är det slåttertid.
Min löpning går efter omständigheterna bra. Att springa på eftermiddagen då det är 95 F (35 C) går knappt och det blir därför mest gång. Däremot kan man få till en och annan mil under morgontimmarna men jag måste nog gå upp tidigare framöver. Bilägarna måste tro att det är en galning de möter på vägarna- ingen vettig människa är ute när det är så här varmt, än mindre springer. När jag utmattad vilade vid vägkanten i den lillaskugga som fanns stannade en bil till och man undrade om allt var bra med mig. Skönt att någon bryr sig!
Vätska är inga större problem. Vattnet är behagligt svalt från tanken som ligger i skugga under vagnen. Men på eftermiddagen är det som att dricka varmvatten ur en kran. Det går men det är inte gott. Tyvärr är det fortfarande väldigt ödsliga trakter varför det inte går att uppbringa en kall Cola eller Gatorade.
Fick idag första punkteringen. Gick lätt att fixa, bytte bara till ny innerslang, men i fortsättningen får laglapparna fram. Undrar hur länge däcken håller? Skorna slits väldigt i värmen och inköp är planerade när jag når Bois i Idaho.
Dagens distans blev 50 km och jag var ganska utpumpad när jag gående anlände John Day. Morgondagen kan bli kort, till Praire City (vilket spännande namn!). För att motellen skal l passa in och sträckorna bli lagom långa kan det också bli övernattning utomhus. Ovisst som vanligt, det är det som gör den här turen så spännande.
Ursäkta att hemsidan havererat. Kom väl åt någon knapp av misstag, får kontakta webbmaster Nisse. MIsslyckas i vanlig ordning med att lägga in bilder och hoppas att webmaster även här kan göra en insats.
Keep on running
#1 Kaj - 2007-06-21 10:35:35
Är så impad!
#2 Tobias, Örebro - 2007-06-21 10:56:55
Go, Björn!!!
Följer ditt äventyr så gott som dagligen med stor entusiasm - fantastiskt!
Och du, om vattnet blir varmt, så har Kineserna en teori att varmt vatten absorberas fortare av kroppen, istället för kallt som först ska ta energi för att värmas upp innan det absorberas .
Men det är iofs lätt att säga när man inte behöver svalkan.
Tack för inspirationen och många lyckönskningar!
#3 Boise Quail - 2007-06-21 19:13:28
Hej Björn, Vi är bosatta i Boise och tar gärna emot Dig för övernattning. Hör av Dig.
+1 208 867 3925
#4 Staffan - 2007-06-21 20:30:09
Hej Björn, får du aldrig problem med blåsor under fötterna? Och om, vad gör du i så fall?
#5 Jan Suneson - 2007-06-21 23:33:37
Trots värmen tror jag att du har kommit längre än till Prairie City. Det är bara 20 km mellan John Day och Praire City. Jag förstår ditt dilemma de är inga metropoler längs den 25 till 30 mil långa vägen till Boise. Tältet kommer nog till användning
Värmen lär väl tyvärr följa dig hela vägen genom de stora öknarna mot Klippiga bergen. Bra att du inte frestas att dricka vattnet från John Day river. Läst någonstans att det inte var nyttigt.
Här hemma får vi en normal midsommar med skurar och runt 18 grader. Hoppas att du kan svalka dig med en kall öl på någon saloon på midsommarafton. Se http://hem.bredband.net/b289465/usa/a.htm
Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg