Kommentarer på Dag 25: Nerförsbacke resten av löpet?


Continental Divide passeras på Ice Caves Road (NM-53).  7 882 feet motsvarar 2 402 meter.

Att passera en delstatsgräns eller  Mississippi River är stort för en coast to coast löpare. Men störst är nog ändå att korsa Continental Divide vilket jag gjorde idag.

Continental Divide är en osynlig linje som går bl a genom Nordamerika. Väster om denna linje rinner floderna ut i Stilla Havet och öster om i Atlanten. När man passerat Continental Divide återstår i teorin, men tyvärr ej i praktiken, bara nerförslöpning.

När jag passerade CD idag var det mest nerför hela tiden. Men mina 70 km till fina Quality Inn & Suites i Grants var ändå tuffa; kallt och ingen restaurang eller affär/mack att stanna till vid. Uppriktigt sagt är jag lite förvånad att jag klarade sträckan utan att knäckas. Jag hade dessutom dåligt med mat med mig men en Snickers och blåbärspaj mot slutet räddade mig. Framme först kl 21 efter elva timmars löpning.

På detta hotell stannar jag två dagar och försöker fixa en steve till tisdagen. En stortvätt hanns med på kvällen.

Dagens distans 70 km och nu 25 procent av totalsträckan avklarad

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Klas-Peter Suneson - 2019-03-11 09:47:01

Att nå målet är det som driver dig. Delmålet CD efter 25% av sträckan gjorde dig glad!
Tack för fin bild!!
Att kontinuerligt springa 6,4 km per timma i 11 timmar! - är nog så mycket "kroppastollen" orkar. Ingen känner din kropp så väl som Du, men läser man lite mellan raderna, så förtjänar Du och kroppen nu återhämtning. För 2509 år sedan sprang Feidippides med bud om seger. Din seger ligger 75% spännande väg bort, i den Atlantiska oceanen. Keep on running.

#2 sverker - 2019-03-11 10:02:56

det tempot håller vi i TSM i min grupp så jag vet hur det känns men senast var det bara 15 km! Har du termos med? Hur ser det egentligen ut vid en flods källa - är det en liten rännil - eller kanske en sjö? Utförsbacke - nytt längdrekord? Här minus 5 och sol.

#3 Jan-Olof - 2019-03-11 14:20:27

Hej Björn - Som vanligt mycket intressanta rapporter om din väg genom USA, stort tack för det! En fråga - det är ju nu 7e C2C, så du har ju erfarenhet; brukar du få dippar i motivationen under loppen, och brukar i så fall dessa komma vid ungefär samma del av totalsträckan? Du har ju nu nått 25 % - är den första delen normal den värsta, eller handlar det mer om dagssträcka, väder och upp/nedförsbackar?

#4 Björn - 2019-03-11 19:40:40

# Klas-Peter: Absolut, så är det. Jag har delmål och slutmål för varje dag. När slutmålet, i detta fall, ligger väldigt långt bort ställer kroppen redan från start in sig på det.
#Sverker: Då kanske jag höll aningen högre tempo eftersom lunchpaus med powernap och diverse andra stopp ingick. Ja, detta var den hittills längsta dagsetappen men den svaga nerförslöpan var kanske på fyra mil.
#Jan-Olof: Nej, det är jämna plågor, höll jag på att säga. Jag har aldrig vart nedstämd under mina löp och velat ge upp. Lättast känns det kanske i början men då lurar också hotet om att råka ut för skador. Den risken är nu försumbar. Men visst förekommer dippar. Det är nästan alltid när något krånglar med min utrustning. Värst är de tekniska problemen med datorn. Sådana katastrofer har kunnat stoppa löpen men jag har oftast haft oförskämd tur. Man skulle kunna tro att de lyckligaste dagarna är då jag är nära slutmålet. Men så är det inte. Inte ens målgångsdagen är så speciell. Löpet är bara över. Det är keep on runni g som alltid gäller.