Kommentarer på Dag 10: Spöklika städer


Ett av tre nedlagda motell i staden Aguila med ca 800 invånare.

Många av de små samhällena jag passerar här i Arizona ger ett fattigt, ja nästan spöklikt intryck. Mycket är igenbommat och den verksamhet som är igång går på sparlåga.

Bouse, Salome och nu senast Aguila är samhällen  där turisten aldrig stannar till. Här finns egentligen inget att se. Men jag som löpare är så beroende av den lilla service samhällena ändå kan erbjuda. Finns det en restaurang, finns det en livsmedelsaffär och finns det ett motell?

Bättre på insidan än utsidan, restaurang i Aguila.

Även människorna verkar slitna och fattiga. Husen är inte mycket för världen, det enda som för en svensk kan imponera är bilstandarden, riktiga muskedunder till bilar. Också i småstäderna kan jag se hemlösa och på nedlagda RV-campingar finns trasfolket. Men på andra campingplatser för husbilar ser jag nästan ett lyxliv: medelklass och rika söker värmen i söder.

Dale Walker på väg mot Alaska. Han jobbade en gång för hemlösa men är nu själv hemlös.

På vägarna dyker ibland en del vinddrivna existenser upp. Själv får jag nog just nu räkna in mig i den kategorin också. Häromdagen träffade jag t ex Dale Walker, en hemlös 54-åring som under de senaste 2-3 åren mer eller mindre planlöst cyklat omkring över hela USA och nu är på väg mot Alaska. Allt han äger finns i några väskor på cykeln. Han är smutsig och har tappat flera framtänder. Dale verkar för övrigt helt normal, han varken röker, dricker eller knarkar och säger att han trivs med livet och att han försöker hjälpa likasinnade han möter längs vägen.

-Det handlar om att visa alla människor respekt. Jag försöker göra det och jag möts också av respekt, även från polisen.

Jag fattar tycke för Dale och sticker till honom några dollarsedlar. När vi skiljs säger han:

-Peace.

Här bor jag på en retreat för kyrkliga ledare. Jag mottogs som om jag var Mesias. Jag anlände sent, bjöds på soppa och för 75 dollar fick jag ett utmärkt rum med eget badrum. På anläggningen undviker man internet men för mig gjordes ett undantag.

Dagens distans: 59 km

Keep on running!

 




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 konnstigt... - 2019-02-24 08:05:18

...att usa nu ska lägga sej i hur Venezuela ska skötas när de själva har så otroliga problem att ta hand om sin egen befolkning tror att det är för att vrida blicken åt ett annat håll men usa har alltid lagt sej i andra länder oftast med att mörda deras befolkning de senaste 70 åren har de haft ett krig igång på andra länders mark måste vara konstigt att turista i ett sånt land

#2 Kenneth Alexandersson - 2019-02-24 08:24:55

Tack för att du delar med dig av din resa! Om du visste vilken inspiration du är och säkert inte bara för mig. Fortsätt nu "in good spirit" och hoppas allt går bra längs vägen, vilket jag inte betvivlar att det kommer att göra!

#3 sverker - 2019-02-24 08:39:45

detta måste vara den tuffaste rutten hittills?
Fördelen är medvind och ingen hetta? Problem har alltid funnits - på 30-talet var det enormt neråt - då provade man Keynes politik - ökade statliga utgifter via sedelpressarna - nu har vi haft såna som Hayek och Friedman - stenåldersekonomi alltså - spara i alla lägen. En 54-åring = född 65 - gick i plugget på galna 70-talet. Blicken verkar brusten men i grunden en stark typ. Hur många bilar om dygnet på HW 62?

#4 Klas-Peter Suneson - 2019-02-24 11:05:15

581 km på tio dagar!! Enligt plan ligger Du bra till.

Tack Björn!
Dit referat från dagarna med löpning genom ett ganska öde USA är spännande och mycket intressant! Du ger en bild av USA som få om någon skildrar. Som ännu färre beslutsfattare känner eller vill känna. Det blir så uppenbart att alla dessa bortglömda orter med sin befolkning, med rätta kräver förändring. Att den nuvarande presidenten blev vald med huvudbudskapet "America first!", är förståligt. Men om "Mr President" lyckas förändra urbaniseringens följder, är föga troligt. Själv hade jag förmånen att under några dagar följa Stockholmslivet. Åkte med 7-åringen in från Lilla Frescati till Östra Station på Roslagsbanan. På den smalspåriga järnvägen färdas 47-tusen personer om dygnet. Stockholm håller på att gå sönder. En utveckling som bör brytas. Men hur?
Keep on running!

#5 Sven - 2019-02-24 11:29:37

Roliga ortsnamn. Du har passerat Love och Hope och omges av Allah Congress och Date. Enda roliga i Sverige är väl Turbo ? Flytta ut till småorterna igen, annars blir dom ännu mera öde. Ond cirkel.

#6 Arnold - 2019-02-24 12:02:23

Vi skall hålla oss till Björns resa och upplevelser och inte komma med politiska åsikter där inte Björns resa nämns!

#7 12:02:23 - 2019-02-24 12:28:09

re arnold som du då som undvek ämnet eller vem är du självutnämnd domare

#8 sverker - 2019-02-24 13:55:44

Björns 5000 mil kors och tvärs USA till fots är ett hyperintressant reportage samtidigt och Björn reflekterar själv hela tiden över den politiska situationen - han brukar fråga folk varför de röstar på Trump?.

#9 Christian B - 2019-02-24 18:40:24

Intressant och stimulerande att ta del av din löpning. En fundering är kring vägvalet. Du har gjort denna löpning några gånger tidigare. Hur tänkte du inför vägvalet, antar att du inte sprungit samma ngn gång. Må fötterna vara med dig!

#10 Andreas - 2019-02-24 22:12:55

Hej Björn, vagnen du springer med är den modifierad eller är det en helt vanlig löpvagn för barn?

#11 h-e-h-e - 2019-02-25 11:06:50

nä det är en löpvagn för vuxna

http://suneson.se/kommentarer.php?id=2456