Kommentarer på Målet 2019 att bli Sverigeetta på maraton


Silver på veteran VM i maraton och mitt sjätte coast to coast blev höjdpunkterna under löparåret 2018.

Det som gläder mig mest när jag sammanfattar löparåret 2018 är att jag fått vara frisk, kunnat springa mycket och att jag placerat mig bra på veterantävlingarna. Mindre roligt är att tiderna på främst maraton försämrats ganska kraftigt.

Om några dagar fyller jag 71 år. Jag tänker allt mer på åldern och gläds då åt att en gammal man kan springa så många mil. 2018 slutar på totalt 914 (607) mil vilket gör 176 km per vecka i snitt. Bara två år har jag sprungit längre, toppåret var 2016 med 1 019 mil.

Egentligen rätt meningslöst milnötande, kanske någon tycker. Med sådana mängder, ja faktiskt mer än vad maratoneliten springer borde jag vara i världsklass men så är det långtifrån. Jag är mer en utflyktslöpare, jag använder benen som folk använder en bil.

2018 var året då jag sprang för sjätte gången över Amerika och det var året då jag gjorde otaliga löpturer ut till blåbärs- och lingonmarkerna. Och det är just dom där utflykterna som är det bästa med löpningen, inte tävlingarna. Ägnar man sig åt den typen av löpningar, ja då blir man inte så snabb, bara uthållig.

Tävlingarna är dock fortfarande viktiga och så länge jag kan placera mig bra fortsätter jag (kanske även när det går mindre bra, vem vet hur man resonerar om några år). Det har blivit ovanligt många parkrun i år. Dessa träningstävlingar lockar; här  känner jag inte så stor presss. På de flesta banor i Sverige har jag åldersrekordet. Men i lördags blev jag av med det i Malmö. Målet är att ta tillbaka det rekordet. Samma gäller Örebro. Och under 2019 kommer parkrun till ytterligare några städer i Sverige, där ska jag också försöka att ha ålderrekordet i M70. I Danmark, Norge och Finland hoppas jag också kunna göra bra ifrån mig under 2019.

Halvmaran i San Sebastian gick bra, 1.38 var jag nöjd med.

På pappret blev 2018 det absolut bästa tävlingsåret under de 37 år jag varit löpare. Silvermedaljen på Veteran VM i Toronto smäller naturligtvis högt. Jag hade tur, konkurrensen i år var inte mördande och mina 3.43 var hela 17 minuter långsammare än tiden från 2017 på EM i Polen. På halvmaran i San Sebastian gjorde jag 1.38 och försämringen blev ”bara” 3 minuter jämfört med året innan.

Andra mål för 2019? Att genomföra ett sjunde coast to coast (jag startar redan den 13 februari). Och så naturligtvis att förbättra maratontiden. Att bli nummer ett på maraton i M70 i Sverige är ambitionen. Jag anar hur jag ska träna för att nå det målet- mer snabbhetsträning. Men kanske lockar lingonplockning mera. En springande bärplockare blir visserligen inte så snabb men kanske lyckligare än en hårdsatsande intervallöpare.

Gott Nytt År och keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Bibbi Lind - 2019-01-01 21:32:37

Gott Nytt År du också! Alltid roligt att läsa din blogg och dina planer för framtiden! Den kronologiska åldern är svår att påverka men den biologiska är något att träna för liksom alla andra fördelar som löpningen medför.

#2 patrick - 2019-01-03 22:09:13

Att bli etta i M70 bör väl kunna bli en lätt match för dig nu när Anders Hansson är uppe i M75. Men att springa coast to coast kan väl aldrig vara lätt. Det ska bli kul att följa din nya resa. God fortsättning!

#3 Sverker - 2019-01-03 22:34:39

som sagt - regerar i M70 - även i världen? Men vad gör man med skallerormarna i öknen?

#4 hif - 2019-01-04 12:02:43

CM Bergh går upp i M70 så det blir nog tajt vem som är bäst

#5 Björn - 2019-01-04 13:59:35

Tack Bibbi. Kanske ses vi den 19 januari då jag gästar Solvikingarnas klubbstuga och berättar om mitt löparliv.
#Patrick: Observant! Ja, Anders Hansson har varit överlägsen under senare år trots att han är fyra år äldre. Åldersskillnaden har gjort att vi sällan tävlat i samma åldersklass. Men gubben är inte omöjlig- från 2011 och bakåt slog jag honom ofta.
#Sverker: Jag tror jag slipper skallerormarna. Har lyckats fixa flera stevar i öknen. Annars ska man tydligen inte lägga sig i sänkor eller i rör under vägen och liknande för där trivs skallerormarna, de söker sig till värme.
#hif: Absolut, Magnus Bergh blir säkert min svåraste motståndare. Vi har varit jämna under många år och Magnus verkar ha fått en nytändning under 2018.

#6 Bibbi Lind - 2019-01-04 19:10:48

Det gör vi! Jag har bokat in 19 januari. Ska bli roligt att lyssna på dig!

#7 Kenneth Alexandersson - 2019-01-04 22:45:36

Lycka till med dina målsättningar för året och kommande coast to coast! Det ska bli intressant att följa. Är man välkommen till Solvikingarnas klubbstuga när du ska berätta, den 19:e januari, även om man inte är medlem i Solvikingarna? Om så, vilken tid är det?

#8 Björn - 2019-01-05 12:10:26

#Kenneth: Du blir min min hedersgäst. Föredraget är tänkt att starta 12.45 efter att Solvikingarna haft sin träning. Fikat för icke medlemmar kostar 30 kr. Kommer skriva något på bloggen om det finns möjlighet för andra än icke Solvikingarna att närvara (vet inte just nu hur klubben ställer sig till det).

#9 Kenneth Alexandersson - 2019-01-05 16:10:17

Tackartackar! :)

#10 Kenneth Alexandersson - 2019-01-05 19:38:47

Vad snällt av dig! Jag kommer såklart! Kanske man gör ett parkrun innan också.

#11 Björn - 2019-01-05 22:16:39

Funderar själv på att springa parkrun i Skatås. Om du har problem med omklädning/dusch kan det nog ordnas i Majornas klubbstuga där jag kommer att vara från kl 09.

#12 Kenneth Alexandersson - 2019-01-05 23:26:30

Toppen!