Kommentarer på Dag 7: En 35-milavecka


Idag behövdes solglasögon och jag hade turen att hitta ett par längs vägkanten. Hörlurarna fick jag dock köpa i en sportbutik och det var dom bästa lurar jag någonsin haft. Hittills har jag bara lyssnat på musik men senare ska jag pröva med ljudböcker.

Stjärnklart, grodorna kväker i ett kärr och ifjärran hörs bilarna från motorvägen. Jag är nästan framme vid mitt motell och stannar till vid Dunkin´ Donuts för att köpa den mest kalorika bageln samt några andra kaloriibomber. Jag har sprungit långt och är hungrig som en varg.

Väl framme vid Quality Inn i Schoarie (3 000 invånare) knäpper jag av klockan. Den visar på drygt 62 km. Nytt rekord, står det på urtavlan. Klockan meddelar också att jag ska ta tre vilodagar. Och när luffaren lite senare suttit stilla i soffan på det fina motellrummet surrar det till i uret, som nu meddelar att jag ska röra på mig. Lustig löparkompis den där Garmin!

Idag tre till fyra mil svagt uppför och några hiskeliga stup nerför. Appalacherna är värre än Klippiga Bergen. Mina lårmuskler har blivit ganska möra under denna första vecka. Misstänker att det är framför allt Boston Marathon jag fortfarande känner av, inte primärt den höga mildosen.

Men idag var jag stark, nästan stark som en Björn. Nu kunde jag för första gången springa i alla backar (nåja tempot var inte så mycket högre än gånghastighet). Det är fantatiskt vad kroppen kan anpassa sig men det lär säkert dröja en vecka till innan allt känns normalt och att man tycker att allt under 50 km är kort.

För sen ankomst (20.35) till hotellet, annars var dagen perfekt. Soligt, lite varmare och inte så mycket motvind. Motvinden kan annars vara lika besvärlig som backarna eftersom kärran tar mycket vind. Med en perfekt löpardag menar jag en dag där matställena kan prickas in på de rätta distanserna; lunch efter 20-25 km och eftermiddagsfika efter 35-40 km. Allt det där fick jag och jag hann också slinka in på förmiddagen på McDonalds och läsa mina mejl och dagstidningarna (McDonalds har alltid bra wifi). Allt det där avnjutes lämpligen med en kopp kaffe och kedjans utmärkta mjukglass.

Det är bland annat vid matstoppen man får kontakt med amerikanerna. Ingen missar skylten på kärran och idag var det flera som ville fotografera sig tillsamman med mig. Sådant beteende belönar jag med att skänka bort ett visitkort och ber mottagarna att följa min blogg.

Dagens distans drygt 62 km och veckans distans 357 km.

Albany är huvudstad i delstaten New York. Staden har 90 000 invånare och ligger vid Hudsonfloden. För mig var det mycket besvärligt att korsa floden.

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 sverker - 2018-04-23 09:08:36

I lördags var jag på en föreläsning på GIH - professor Peter Schantz berättade om TranTre-projektet 1978 som GIH genomförde tillsammans med Armén - svenska fjällkedjan på skidor med 25 kg packning och jägarransonen - frystorkat 3650 kcal och i snitt 30 km per dygn och tältning. 6 man. De hade den helknäppa Tegsnässkidan. Man mätte hur snabba muskelfibrer omvandlades till långsamma. Arbetade mest gjorde lårmusklerna och triceps. Appalacherna är fulla med öde gruvstäder? Filmen "Den sista färden" utspelas där - ett gäng stadsbor i vildmarken som ballar ur helt...

#2 Erik H - 2018-04-23 09:21:17

Märkligt att det går så bra trots Boston framlår. Jag undrar hur dina muskelfibrer ser ut. Mina skulla absolut inte palla. Njut av resan!

#3 Bibbi Lind - 2018-04-23 09:53:24

Hej Björn! Intressant att följa dig! Vet inte om du skrivit om det tidigare men jag undrar om dina fötter sväller, byter du skor ofta, hur många skor har du med dig?

#4 sverker - 2018-04-23 11:46:44

Det blev alltså hela 50 dygn mellan Transtrand och Treriksröset - ransonen var snål och de led svårt av näringsbrist förstod jag. Hur många kalorier blir det för Björn? Det är ju bara att vräka i sig - ger krafter. Tältade gjorde de också. Alla vare dock vid liv ännu kunde jag konstatera.....(min erfarenhet av smältvatten är magsjuka.)

#5 Jan Suneson - 2018-04-23 17:09:23

Jag är hemma från Alperna med alla ben i behållning. Jag ser fram mot en mjukglass (eller två) i juli. Det skall bli intressant att följa motvind ? medvind. Jag tror att det kommer att ta ut sig med tiden. Hur är det att ha solen i ansiktet? Kanske faktor 30 själv brände jag mig lite de sista dagarna men jag kör ju alltid utan skydd.

#6 Peter - 2018-04-23 17:35:33

Alltid lika trevligt att följa dina äventyr, inspirerande

#7 Björn - 2018-04-23 20:44:33

#Sverker: Låter som ett intressant föredrag. Och öde gruvstäder också men jag har ännu inte paserat några. Just där jag nu befinner mig finns några gamla nedlagda stenbrott och lokalbefolkningen protesterar mot att nya tas upp.
#Bibbi: Fötterna är ok men i och med att vägarna lutar blir det snedbelastning och jag känner av lite i vristerna. På ett av mina tidigare löp var detta nära att stoppa mig. Problemet kan man delvis lösa genom att inte alltid springa på samma sida av vägbanan. Ja, jag byter skor en gång om dagen just för att minska skaderisken. Just nu springer jag med två olika typer av skor, ska senare övergå till tre modeller. Totalt sliter jag ut 4-5 par skor under ett USA-löp, klart högre förbrukning än normalt men värmen på vägbanorna gör att skorna "smälter".
#Jan: Har inte tänkt på det där med solen. Lär nog inte bli problem, har ju solglsögon och snart åker nog också löparkepsen på. Ja, mjukglassen en höjdare. Wendys sallader går heller inte av för hackor- dom får du köra ut till mig.

#8 sverker - 2018-04-23 21:23:35

de här sex i TraTre var kadetter från Fjälljägarna men ransonen var på tok för liten - annars var frystorkat bra - snabbt tillagat och lätt i packningen - jag var infanterijägare. Det är min stil - hittar ett par bra solbrillor, pratar med folk - Du är en svensk reklampelare och USA är gästfrihetens land - folk bjuder hem en och berättar om sig själva.....

#9 Lars L - 2018-04-23 22:31:38

Den skyskrapan ser ju direkt människofientlig ut! Snygg på något sätt, men kuslig. Gissar att broarna över floden var av samma sort - människofientliga, till för bilar.
Tufft att klara fem mil om dagen direkt efter maran, heja!

#10 Bibbi Lind - 2018-04-24 09:31:46

Tack för ditt svar! Fantastiskt vad kroppen kan åstadkomma om motivationen finns!

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg