Kommentarer på Dag 5: Jag blir aldrig mätt


På bordet en lättöl och en hjortburgare med klyftpotatis. Utanför fönstret mina köttleverantörer; dov- och kronhjortar.

Det verkar inte finnas något stopp. Jag kan äta hur mycket som helst men blir aldrig riktigt mätt.

Igår kväll avnjöts på hotellet i Simlångsdalen en fiskrätt (normalstor portion), ett glas vin och 50 cl öl. Jag hade inte mer än rest mig från bordet och gått in på rummet förrän jag smällde i mig en stor ostsmörgås, två bananer och 1 liter Coke. Samma idag här i Knäred. En stor portion lasagne och en lättöl på pizzerian var inte nog, på hotellet fyllde jag på med tre wienerbröd, en stor Japp och en massa Coke. Ändå inte riktigt mätt. . . Undrar vad min kaloriförbrukning ligger på . . .

Idag utspelades vid lunchtid rena absurditeterna. Mellan Simlångsdalen och Knäred, in the middle of nowhere, fanns en hjorthägn med fin restaurang, gårdsslakteri och inte mindre än 200 dov- och kronhjortar. Djuren utfodrades utanför fönsterrutorna och matgästerna satt på första parkett.  Allt på menyn kom från vännerna utanför. Visst, min hjortburgare smakade bättre än hamburgerkedjornas men i dom lägena funderar man på om man inte ska bli vegetarian.

Dagens löpning till Knäred blev kort, bara 39 km. Det duggregnade men vacker natur med mycket bokskog lyste ändå upp tillvaron något.

Naturreservatet Danska fall var värt en avstickare in i skogen. Fallhöjden är 35 meter men nu var vattenflödet mindre än normalt. Sägnen säger att den danska hären år 1676 lurades ut på en bristfälligt bygd bro i närheten, många föll igenom och drunknade.

Mästocka ljunghed, ett annat naturrervat som jag passerade. För lite mer än 100 år sedan täcktes nära en tredjedel av Hallands yta av ljunghedar på grund av skogsskövling och överutnyttjande av marken.

Jag har tagit in på hotellet i Knäred med det passande namnet Freden. Freden i Knäred slöts 1613 och avslutade det tre år långa Kalmarkriget mellan Danmark och Sverige. Själva undertecknandet skedde i Sjöared, 11 km från Knäred, där en minnessten rests. Tyvärr ligger den för långt bort för mig som fotsoldat. Det var i denna fred Sverige tvingades betala ett krigsskadestånd under sex år på 1 miljon riksdaler (Älvsborgs andra lösen). Summan var stor och motsvarar i dagens penningvärde drygt 300 miljoner kronor vilket utslaget på befolkningen då blir cirka 4 000 kronor per svensk (om jag nu räknat rätt . . .).

Ovan hotell Freden i Knäred och nedan några bostadshus.

I Knäred bor cirka 1 200 personer. Intrycket som förstagångsbesökare är att jag kommit till en riktig bonnhåla. Här finns inte mycket till service men fantastiskt att det ändå finns ett hotell. Trist och ödsligt, bebyggelsen är utspridd, gatorna överdimensionerade och inte ens kyrkan ligger mitt i byn.

Imorgon "flyr" jag till Halmstad.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Erik - 2017-07-22 08:50:31

Du blir aldrig mätt hemma heller.. :-)

#2 sverker - 2017-07-22 08:58:25

faktum är att befolkningen ökat med nästan 500 personer sedan 1960 - fantastiskt är också att här finns all infrastruktur som i en storstad? Bredband? Bussar in till Laholm och Halmstad? Hur var det I USA? Precis samma - folk hoppar i bilen och gör sina ärenden. Det folkliv vissa saknar hade mycket med fattigdom och sysslolöshet att göra. I storstäderna stryker folk omkring och låssas vara fina - snart tar man sig inte fram på trottoarerna där alla sitter och fikar eller dricker öl...
(förresten märkligt vad Danmark levt gott på Sverige - Skåneköpet också - 30 år senare tar Valdemar Atterdag Skåne plus Gotland.) I Lagan ligger tre stora kraftverk. Orten har några mindre metallindustrier. Förmodligen har många åkt på semester - det är neddraget i fönstren.

#3 Ingmarie Nilsson(blog.yoging.se - 2017-07-22 22:18:12

Mina barndomshoods! Fint som attan!