Kommentarer på Veni vidi vici i Manchester


Snart dags för start i South Manchester parkrun  i Platt Fields Park. Det gick undan, här var det verkligen platt till skillnad från i Hagaparken. VIDEO från målgången.

Parkruns är stort i England. Idag var vi 389 löpare, två hundar och en baby som tog oss i mål i en av Manchesters två parkrun-tävlingar, Dessa gratislopp på 5 km anordnas varje lördag, året runt på nära 500 platser i England.

Jag var den mest långväga gästen och fick applåder före start. Det har aldrig hänt tidigare, knappt heller efteråt. Vi vetraner är inte vana vid sådant. Och först över mållinjen är vi heller aldrig. Jag har visserligen varit först två gånger men i dom tävlingarna deltog bara pensionärer. . . 

Och först idag var jag naturligtvis heller inte. Det blir man inte på 21.31 även om det var en putsning med nära minuten jämfört med i Hagaparken. Segraren i Manchester, en man i 20-årsåldern, sprang på 16.38. Jämfört med denne fartfantom presterade jag trots allt bättre. HÄR resultaten.

Nu får jag väl på skallen igen i kommentarsfältet. Det brukar jag få så fort jag talar om åldersomräknade resultat. Det finns ju bara en vinnare i en löpartävling brukar förståsigpåarna hävda och struntar i vilka resultat gamlingarna än gör. "40-talisterna har, och har genom tiderna, en sjuklig drift att alltid, i alla sammanhang, sätta sig själva främst. Till och med när de springer långsammast hittar de på en formel som säger att de visst är snabbast. Tala om faktaresistens...", hävdadde en av dessa kritiker nyligen.

Nä, 21.31 för en 69-åring går inte till historien. Jag vet några jämngamla i Bore Cup som skulle slå mig. Ändå är jag nöjd, jag uppnådde en av mina högsta procentsatser, 81%. Särskilt glädjande är att min satsning på kvalitet framför kvantitet verkar bära frukt.

Alex Novakovic sprang med hunden Lottie, som var den snabbare av dom två. Förresten, vad är det för hundras?

Tim McFarlane är racedirector och har startat flera parkruns i Manchesterregionen. Han tror att tävlingsformen kommer att bli stor även i Sverige. Det brukar ta några år innan löparna inser fördelarna.

I förra rapporten från Manchester skrev jag att staden gav intryck av visst förfall. Det där tog jag bort, det stämmer inte riktigt. Idag har jag sprungit väldigt mycket inne i stadskärnan och det var en vacker stad jag såg; många pampiga byggnader, massor av torg, ett oregelbundet gatunät som ger staden charm, lite biltrafik i City, mycket nybyggnation och ett enormt shoppingutbud. Ja, Stockholm verkar mindre än Manchester. Men visst finns det också förfall, det ser man inte i Stockholm.

Imorgon söndag är det dags för återfärd. Men lite springande längs någon annan kanal ska det nog bli och kanske också ett besök på stadsmuseum.

Keep on running!



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Per - 2017-03-26 07:59:07

Ã?lskar dina små rapporter. Mycket kul med videoklippen. Mer sådant tack. Hunden är nog en Springer Spaniel.

#2 Alex Bonn - 2017-03-26 19:16:56

Grattis Björn, du blir snabbare.

#3 Löparvän... - 2017-03-26 23:09:19

Du är på rätt väg Björn. Nästa gång i Haga - efter loppet - ett eget lopp igen. Lycka till.

#4 Ulf - 2017-03-27 08:44:55

Trevligt reportage!

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg