Kommentarer på Manchester, here I come!


Jag springer längs Rochdale Canal och passerar mängder av små slussar och nerlagda textilindustrier. Kanalen är över 200 år och Manchester hade en gång världens största textilindustri. Här en VIDEO från min löpning.

Göteborg blomstrade med varven,  Manchester med sin textilindustri. Sedan kom industrikriserna och städerna gick ner för räkning. Men de två jämnstora metropolerna reste sig.

En stad upplever man bäst på springande fot. Jag for till Manchester i nordvästra England för att under några  dagar insupa nya intryck. Här vimlar det av kanaler och för enkelhetens skull valde jag att under första dagen springa längs en av dessa, Rochdale Canal. Det blev en resa genom Englands stolta industrihistoria. Vemodigt men intressant.

Kanalen öppnade 1798, är 51 km, har 91 slussar, utgår från Manchester och står i förbindelse med andra kanaler vilket gör att  man kan färdas med båt tvärsöver hela England- Jag hade räknat med en behaglig resa men den visade sig besvärligare än väntat. Först motvinden, sedan det närmast osynliga motlutet- det var ändå ett 20-tal slussar jag passerade när jag sprang mina 9 km motströms. Hemvägen blev raka motsatsen; nerför och medvind.

Våren har kommit, det är vackert, solen skiner och buskarna har precis slagit ut. De enda jag möter är någon cyklist och hundägare. Och så alla Kanadagäss, helt orädda, viker inte en tum utan fräser bara åt en svensk viking.

Burkar, flaskor och all sköns skräp längs kanalen och även i vattnet. Kommunen har inte råd att städa och allmänheten får knappt något för panten.

Det skulle kunna vara paradiset jag kommit till. Men det är något sjangserat över det hela. Först allt skräpet längs cykel- och promenadvägen, som löper längs hela kanalen. Jag har aldrig sett så många slängda ölburkar och plastflaskor. Varför ratar burkplockarna denna guldgruva, har man inget pantsystem i England? Jag tar upp några burkar och läser, jodå, de kan återvinnas trots att de inte är gjorda av aluminium.

- Men du måste plocka cirka 160 burkar för att få ett pund, Inte ens dom alra fattigaste tycker det är värt besväret, förklarar en ung cyklist för mig.

Det andra som drar ner helhetsintrycket är alla övergivna industribyggnader. Manchester var Englands, ja världens största textilindustristad. Kolet, kanalerna, järnvägen, bomull i massor från de nya kolonierna och billig arbetskraft, inte minst barn, fick textilindustrin att blomstra under nära två decennier. Nu är allt borta.

Victoria Mill byggdes 1869-1873 och var ett gigantiskt bomullsspinneri. Tillverrkningen pågick fram till 1960 och idag är den ståtliga byggnaden bostäder och kontor.

På hemvägen pratar jag med en del flanörer längs kanalen. Jag inbillade mig att jag var hyggligt bra på engelska men inser snabbt att jag inte förstår så mycket. Dialekten här är nästan obegriplig men min svengelska verkar man förstå. Det var också ett tag sedan med vänstertrafik och att hålla vänster som löpare är en ny erfarenhet.

Imorgon väntar nya upptäcksfärder. Gps:en är programmerad- utan den snuttefilten vågar virrig pensionär inte springa ut i folkvimlet. Vem vet, kanske blir det också en löpartävling trots tunga ben.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 m - 2017-03-25 11:00:38

Fantastisk välskriven o intressant blogg inlägg, Tack o lycka till men speedtestet :)