Kommentarer på Året höll på att sluta i katastrof


Glömska och virrighet. Det har bidragit till alla milen.

Det tycks vila en förbannelse över mina besök i Vallentuna. Det är i Vallentuna jag tappar bort mina saker. Där har jag glömt löparskor, löparhandskar, kamera, reflexväst, blommor med mera efter träningar och annat med Vallentuna FK. Vid alla dessa tillfällen har jag dagen därpå sprungit tillbaka och hämtat pinalerna, en sväng på uppåt tre mil.

På nyårsafton var det dags igen- nu glömde jag kvar träningsväskan på bussen hem. Svettiga löparkläder kan man kanske vara utan men inte plånbok med kreditkort, dyrbar gps, nycklar, kamera och en älskad ipod med tusentals låtar. Kris och katastrof, löparåret 2016 såg ut att sluta i moll.

Annars har ju året varit smått fantastiskt. Kanske mitt bästa löparår någonsin (dock inte tävlingsmässigt). 2016 var året då jag:

* Sprang för femte gången över USA

* Första året då jag sprang varenda dag.

* Första året då jag tävlade på ultradistans

* Rekordmängd- totalt blev det 1 019 mil.

Allt det där kändes meningslöst idag. Jag hade på morgonen sprungit från Stockholm till Vallentuna för att vara funktionär på Nyårsloppet. Bilder från David Thompson och resultat HÄR. Denna arla mörkerlöpning med joggingvagn har blivit en kul nyårstradion. Men sen började problemen:

* Praktiskt taget varenda bild jag tog idag på löparna blev suddig- virrade till inställningarna på kamerna,

* Missade bussen hem och sprang några hållplatser i väntan på nästa buss. Klev sedan på fel buss och hamnade i Ormsta. Väskan glömde jag kvar och såg bussen försvinna i riktning mot Vallentuna. Springa ikapp? Nej, bättre att låta föraren på ett av tågen, som stod inne på stationen, larma busschauffören. Men några sådana möjligheter fanns tyvärr inte.

Nu stod jag bedrövad på stationen i Vallentuna. Av en busschaufför fick jag höra att min buss nu troligen stod i ett SL-garage i grannkommunen Täby. Hemma väntade nyårsfirande och middag. Men chauffören var hygglig och skickade ut ett allmänt meddelande till bussarna i grannskapet: Pensionär har glömt väska på buss 610.

Jag fattade posto vid 610:ans hållplats. Då kommer en buss, dock icke 610, dörrarna öppnas, samma chaufför jag tidigare åkt med håller upp väskan- min väska!

Löparåret 2016 slutar i dur och för första gången i mitt liv kramar jag en busschaufför. På hemresan nynnar jag tyst: En busschaufför, en busschaufför, det är en man med glatt humör . . ."

Nog stämmer det gamla ordspråket: Det man inte har i huvudet får man ha i benen.

GOTT NYTT ÅR och Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Jan Suneson - 2017-01-01 01:16:23

2016 slutade i alla fall gott.
Ett gott råd för 2017 är att försöka att få tag på en reserv iPod på Tradera. Världens bästa musik maskin tillverkas inte längre. Jag har i höst köpt två och har nu tre. Har du tur så får du fortfarande en för runt 1000 kronor med det skall vara en på 160 Gb
Önskar dig ett gott nytt löparår och hoppas att det snart faller snö i Flaine.

#2 Torsten Olsson - 2017-01-01 11:05:44

Härlig berättelse! Önskar dig ett gott nytt 2017. Kommer du att hålla takten även i år?

#3 Ingmarie Nilsson(blog.yoging.se - 2017-01-01 12:32:21

WOW! Vilken grej! Makalöst! det mesta löser sig till slut. :-) Gott Nytt År!

#4 Löparvän. - 2017-01-01 17:29:02

Du är otrorlig Björn. Händer inte det ena så händer inte det andra. En av mina goda vänner kom ut då hade han glömt ta på sig vänster sko.Låt dig inte hända dig.. Men man vet alldrig - vi blir äldre.och skägget växer men håret det blir kortare. och inte lika llokigt. - enligt min frisör.. Ett gott nytt löpår till dig. Och grattis till diin fru som får rå om dig under 2017.

#5 sverker - 2017-01-02 14:04:24

det är klart att bussförare är bussiga! IVDM i Sätrahallen i helgen. Ryggsäck är väl mer praktisk än väska? Synd med fotona - det är roligt komma på bild när man tävlar.
kan det förresten bli suddigt? det som är sparat är kanske OK - gäller bara få ut det?

#6 Björn - 2017-01-02 21:25:05

#Torsten: Nej, några nya mängdrekord blir det inte 2017. "Skamgränsen" är dock minst 500 mil vilket skulle innebära 15:e året i följd med den mängden. Tyvärr riskerar 2017 att bli ett nytt dåligt tävlingsår, jag är 69 och äldst i M65. Har heller inte planerat några "äventyr" men förhoppningsvis blir det något långlöp i Tyskland eller ett kortare besök i USA.
#Ingmarie; Ja, det är väl något vi lärt oss båda: det mesta ordnar sig.
#Löparvän: Glömt att ta på sig vänster sko? Känns nästan igen. I omklädningsskåpet på jobbet för ett antal år sedan mötte mig två vänsterskor när jag skulle springa hem. Men det gick någorlunda ändå. Och en gång hade jag glömt joggingskorna. Det gick förvånansvärt bra att springa i vanliga promenadskor!
#Sverker: Aj då, missade det där med IVDM. Hade möjligen ställt upp på 3 000 m.