Kommentarer på Vad du bör veta inför ett coast to coast (11) : Så jobbar en följebilschaufför


Jan kommer under drygt två veckor att köra följebilen i Nevada och Utah. Han är van vid tuffa förhållanden och kolla här denna video från hans åkning från Flaine i franska Alperna.

Snö? Nej, saltöken längs motorvägen I 80 genom Bonneville salt flats i Utah. Här kan det vara fem mil till nästa avfart- vidriga förhållanden för en löpare som är helt beroende av servicen från en följebil.

Han är 73 år, förmodligen Sveriges bäste utförsåkare för sin ålder och en fena på planering. Jag talar om min bror Jan som fått det tuffa jobbet att vara min chaufför genom sand- och saltöknarna i Nevada och Utah.

Nej, det hade inte gått utan följebil den här gången. Är det öknar, tio mil mellan motellen och inga restauranger, ja då måste jag ha hjälp. Jag riskerar inte hälsa och livet. Löpningen genom Nevada och Utah blir nog tuff ändå.

Några dagar efter att jag lämnat Kalifornien och kommit in i Nevada sluter Jan upp med följebilen han hyrt på flygplatsen i Oakland, San Francisco. Hans huvuduppgift blir att komma ut och hämta mig på vägarna när jag gjort mina fem mil, sedan köra mig till ett motell och dan därpå köra ut mig till platsen där jag slutade löpningen. Varje dag ses vi också för lunch, antingen på ett fik eller annars kör han ut mat till mig.

Vi kommer alltså inte att se varandra särskilt mycket under tiden löpningen pågår. Jan kommer att jobba som en Wallenbergare; att verka men inte synas. Under dagen kan han fixa smågrejer för mig men mest vara för sig själv och få tid för eget turistande. Att bara sitta och vänta i en  vägkorsning skulle bli mördande trist. Den här gången tar han inte med sig sina rullskridskor så vi kommer inte att springa/rulla ihop vilket vi gjort på tidigare äventyr.

Hyrbil är billigt i USA om den bokas i Sverige, att boka på plats blir mycket dyrare. Firmorna tar däremot ut en saftig avgift för gps vilket gjorde att vi köpte Garmins billigaste gps i Sverige och satte in min gamla USA-karta. Det blev billigare än att hyra,  samtidigt som vi fick den "till skänks".

Under mitt senaste coast to coast (2014) var Jan också chaufför i Nevada och Utah. Det fungerade ypperligt. Rutten den här gången är något tuffare varför behovet av hjälp är ännu större- jag får bland annat en svår etapp på 66 km i saltöknen.

De flesta som springer över USA har följebil, i regel hela vägen. För löparen blir det en helt annan upplevelse och också enklare eftersom problemen med att hitta motell försvinner. Mina tre första löp skedde helt utan följebil, under det fjärde hade jag följebil under cirka två veckor och nu occkså två. Även om jag skulle kunna kalla mitt femte coast to coast för Rekordlöpet har jag redan rekorden för antalet löpningar över USA och antalet utan följebil. Skönt att inte behöva bevisa något  . . .

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 bureborn - 2016-03-16 19:54:16

Läcker skidåkning! Jag måste ärligt talat säga att den vita snön i Alperna känns mycket mer lockande än vita saltöknar. Jag tycker det ser riktigt läskigt ut, och skulle inte gärna vilja springa där ensam. Följebil inringnigsbar på ett par mils avstånd eller ej.

#2 Ingmarie/blog.nemonisimors.com - 2016-03-17 06:31:04

Springer du ändå med babyjoggern när du har följebil?

#3 Björn - 2016-03-17 08:40:47

Ja, jag måste ha med mig vätska och annat. Men merparten av packningen lämnar jag hemma varför det känns lättare.

#4 Mårten... - 2016-03-18 12:55:23

Tyvärr fattar inte. Har inte bilen alla packning plus dricka så att du får springa utan rullatorn och vara som en riktig löpare under dessa två veckor ?

#5 Björn - 2016-03-18 21:50:12

Känns tryggast att springa med rollatorn, dessutom mest praktiskt eftersom jag får vätska när jag behöver. Det är stoppförbud på Interstate och Jan kan bara stanna till vid avfarterna och dom är inte många i öknen. Rollatorn hindrar på intet sätt själva löpningen och jag känner mig som "riktig löpare" både med och utan vagn.