Kommentarer på Vad du bör veta inför ett coast to coast (4) : Det är vägen som är mödan värd



Det är vägen som är mödan värd. Bilden är från mitt första coast to coast och är tagen 2007 i Oregon.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

Karin Boyes dikt "I rörelse" från 1927 beskriver bra vad ett coast to coast egentligen är och vad meningen med en sådan färd kan vara. Hon gjorde många resor i Europa och i österled men så vitt jag vet inte i USA. Ändå känns det precis som hon varit med mig..

Varför springer du över Amerika och varför så många gånger? Det är en av de vanligaste frågorna jag får. Och konstigt nog också den svåraste att svara på. Det finns inget enkelt svar. Kanske handlar det ändå om att söka och uppleva friheten.

När jag här lyssnar på Karin Boye känns det i alla fall så.

Hur ser då en vanlig dag ut på touren? Några vanliga dagar finns ju egentligen inte varför benämningen "äventyrslöpning" passar bra . Men ändå handlar mycket om rutiner och fasta punkter. Här ett litet tidsschema:

* 07.00 Vaknar på motellet. Kollar att telefon, dator och gps:er laddats under natten och att tvätten torkat. Besvarar mejl, kollar svenska nyheter, ringer ev hem (via Skype) och lägger in på bloggens engelska sida Ragnars översättning från gårdagen.

* 08.00 Äter frukost på motellet. Lassar in mat, bäst är de lite finare motellen med varm lagad mat. I frukostmatsalen är jag väldigt social och här kan viktiga kontakter knytas som kan innebära räddningen för mig. Kanske kan en Steve ordnas? Kanske kan någon köra ut mat till mig om det skulel behövas? Här har jag nytta av mina visitkort. Jag kollar också vädret på Weather Chanel som ger bra lokala väderprognoser.

* 09.00 Utcheckning från motellet. Egentligen försent men jag har alltid svårt att komma iväg tidigare fast är det en 6-milare som väntar blir det avfärd  runt 08.

Jag träffar de mest underbara människor på ett coast to coast. De öppnar sig för mig, en främling, och berättar sina levnadsöden. Här Gayle Grimm med sin mamma, 89-åriga Ruth Neal, på Al´s Café i byn Melbeta (sockerbeta på indianska) i Nebraska. Bilden från 2007.

* -13.00 Resan och äventyret har startat. Jag är på väg mot första måltidsstoppet, förhoppningsvis en riktig restaurang  2-3 mil från motellet där jag startade. Finns ingen sådan har jag med mig mat. Det är där ute på vägarna saker och ting händer; bilar kan stanna, jag träffar masssor av människor, någon sträcker till mig en dollarsedel eller en flaska vatten, polisen stoppar mig, jag fotograferar, tänker ut vad jag till kvällen ska skriva på bloggen, kanske får löpsällskap med någon hund, läser historiska minnesskyltar längs vägkanten (dom är många och jag läser varenda skylt). Om löpningen går lätt på förmiddagen kan jag vara rätt säker på att det går tyngre på eftermiddagen. Dagarr då det bara känns tungt eller lätt är ovanliga.

* 13-15 lunch Äter mycket, allt smakar bra, även sådant jag normalt kanske inte gillar. På matstället kan nya kontakter knytas och det händer aldrig att jag får sitta tyst och ensam. Efter maten blir det en power nap (brukar ibland fråga om det passar sig, annars går jag åt sidan).

* 15- Ute på vägarna igen. Längden på en löpdag varierar med ett par timmar, dock inte kortare än åtta timmar och inte längre än tolv. Om jag skulle känna mig trött svänger jag av vägen och sover ett tag under ett träd. Jag älskar luffarlivet! Ute på vägen har jag stenkoll på avstånd och var jag befinner mig. Gps är en välsignelse!

* 18-20 Dagens höjdpunkt- jag har nått fram till motellet! Jag är då alltid nöjd, oavsett i vilket skick jag befinner mig. Jag får duscha, jag får mat, jag får vila och sova. Kan det bli bättre? Och kanske finns det någon bra restaurang utanför motellet? Och kanske finns det några affärer där jag kan komplettera utrustningen (jag byter ut allt som börjar bli trasigt).

* -01 Pyssel på motellerummet, morgondagen förbereds, motellrum bokas några dagar framåt, punkteringar lagas, tittar på tv (gillar Historic Chanel, Weather Chanel och CNN, undviker Sky News), äter jordnötter, dricker kaffe, äter choklad (ska sluta med snasket) och är sysselsatt någon eller några timmar med det dagliga blogginlägget. Tyvärr är dålig internetuppkoppling ett ständigt irritationsmoment.

* 01-02 Sänglampan släcks och jag somnar som en stock. Det har visat sig att jag blir helt utvilad varje natt trots att jag ofta sover  2-3 timmar mindre än normalt.

Keep on running!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 bureborn - 2016-03-06 13:53:34

Oj, så sena kvällar! Är förvånad över att du klarar dig på så lite sömn med sådana dagsverken. Själv skulle jag däcka senaste 20... Men antagligen får bra effekt av din lunchtupplur.

#2 Sten-Åke - 2016-03-06 17:55:48

Mycket intressant läsning ,jag har följt dig på bloggen .