Kommentarer på Vad du bör veta inför ett coast to coast (1) : Så mycket behöver du träna


Ett starkt psyke är en fördel under äventyrslöpning. Bilden från Montana, 2010.

Att springa minst en mara dag ut och dag in låter för de flesta oöverstigligt. Men det är betydligt lättare än du tror. Därmed inte sagt att alla ultralöpare och elitlöpare skulle klara det.

Idag startar jag en serie på cirka tio avsnitt om så kallad äventyrslöpning, långa och lite spektakulära löpningar. Vad krävs, hur förbereder man sig, vad är svårigheterna, vad kostar det, är det farligt, vilken utrustning behövs och är det här något vanliga motionärer kan ägna sig åt? Och framför allt; varför över huvud taget syssla med den här typen av löpning?

När jag berättar om mina USA- löpningar på uppåt 500 mil och 100 dagar, tänker nio av tio på den fysiska prestationen. Få förstår att det är mer en mental än en fysisk utmaning. Det är därför långt ifrån säkert att alla elit- och ultralöpare skulle klara att springa de 500 milen över Amerika. Jo, rent fysiskt skulle många säkert inte ha några problem. Men många skulle ledsna, få hemlängtan eller bli deprimerade. Jag har sett flera tragiska fall- löpare som brutit, andra som fullföljt men fått betala ett högt pris.

Så det handlar om att ha det rätta kynnet. Du ska gilla ensamheten, tycka om monotona grejer och göra det för din egen skull, inte för att vara märkvärdig och visa andra att du kan. Så egentligen ligger äventyrslöpningen öppen för de flesta löpare. Men för det krävs träning, såväl fysisk som mental.

Ok, hur tränar man då? Ja, ska du vara ute mer än 2-3 veckor och springa i stort sett varje dag krävs att du sprungit under många år. Och du bör ha legat på höga träningsvolymer, minst tio mil i veckan under de senaste åren. En vanlig motionär skulle klara att springa en mara eller längre under en, kanske två eller tre dagar men sedan klappa ihop. Elitmotionären klarar minst en vecka men därefter är skaderisken mycket hög. Problemet är att de flesta inte vant sig vid att dag ut och dag in springa en ultra (distanser längre än ett maraton).

Det här gäller även mig. Det är alltid de två tre första veckorna som är kritiska under ett coast to coast. Men har du klarat dig från skador efter denna period kan du vara ganska säker på att kroppen håller hela vägen.

Hur bra du än tror att du är vore det rena vansinnet att på stört sätta igång med typ ett coast to coast. Som med allt gäller det att börja försiktigt. Jag startade med att springa Stockholm-Göteborg (cirka 50 mil) och fick en hum om hur det kan vara. Men börja gärna med en kortare distans, några dagar i Sverige med övernattning på vandrarhem eller hotell. Det kan bli ett nog så roligt äventyr, du slipper skadorna men får erfarenheten.

Planerar du att springa minst en mara varje dag behöver du inte springa så långa distanser under din vanliga träning  MIna långpass i Stockholm är sällan längre än 35 km. Det räcker för mig men veckomängden försöker jag hålla över tio mil, max 15-16 mil. Ska du upp i dessa mängder krävs att du kör två pass per dag några gånger i veckan, det blir mindre slitigt. Jag är inte riktigt där ännu, har fått ihop knappt 100 mil i år, och kommer därför att trappa upp mängden lite inför stundande coast to coast.

Keep on running!

 

 




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Helene - 2016-03-02 17:45:19

Intressant.Tack att du delar med dig

#2 lelle - 2016-03-02 19:10:36

The right stuff...

#3 Rick - 2016-03-02 22:15:12

Intressant, det var precis detta jag efterlyste för några veckor sedan - ska bli kul att läsa kommande avsnitt - och du - LYCKA TILL IGEN!
Rick

#4 Jan Suneson - 2016-03-03 01:56:46

Det här var otroligt bra skrivit och skulle kunna vara en bra inledning på den bok som du kanske måste skriva någon gång. Du har mycket material i tidigare bloggar. Jag tänker då främst på alla underliga figurer du har träffat under vägen och de gånger du har varit nära att kasta in handduken.