Kommentarer på Ã?ldern har ingen betydelse


De här benen verkar klara 500 mil utan några som helst problem. Inte ens ett skavsår på fötterna eller blånagel har det blivit. Även när du är över 50 år kan kroppen tränas till nästan vad som helst.

Nej, åldern har faktiskt ingen större betydelse i uthållighetsidrotter som t ex skidåkning och långdistanslöpning. Kanske har jag lyckats sprida budskapet: du är inte slut för att du är över 50. Och det är aldrig försent att börja träna. Människokropen är en fantastisk maskin men til lskillnad från maskinen kan den reparera sig själv och till och med bli starkare.

Men med åldern följer att vi gubbar och gummor blir något långsammare för varje år men fortfarande kan vi vara väldigt uthålliga. Är du över 50 tappar du på maran kanske någon eller några minuter. Men vad gör det? Känslan av att det är skönt att springa, att det går fort, den kan ingen ta ifrån oss. Själv har jag lyckats kompensera tidsförlusterna under senare år med ökad mängdträning. Men det går naturligtvis bara till en viss gräns och den gränsen har jag nu nått. Nu går det bara bara utför. . .

Nej, så illa är det faktiskt inte. Tävlar du måste du jämföra dig med folk i din egen ålder. Veteranklass  gäller  redan  från 35 år  och klasserna  är indelade i  5-årsintervaller.  Själv tillhör jag  M55 (55-59 år)  och eftersom jag är 59  är jag äldst i min klass men nästa år är jag yngst och då har jag en väldig fördel.

Du som är 50 år och springer maran på 4 timmar kanske tycker att du är helkass.  Men den prestaionen motsvarar en tid på 3.39 för en senior enligt wava, ett sätt att att räkna om tiderna där man kan se hur den egna tiden står sig jämfört med världens bästa löpare. Visst, en sifferlek men ändå väldigt realistiskt. Mina 2.55 på Hamburg Marathon som 57-åring för två år sedan skulle alltså motsvara en tid på 2.27 för en senior. Va, skulle jag tlilhöra svensk elitklass på marathon? Ja, så där håller vi gamla tävlingsrävar på och tröstar oss. Är du intresserad av wava kan du gå in på min klubbs hemsida (www.majornasik.se) där det finns en kalkylator under rubriken Grandprixen. Där kan du räkna om dina  tider på en mängd olika distanser.

___

Har nu hunnit en bra bit in i Virginia och befinner mig i Ashland strax norr om huvudstaden Richmond. Väldigt lummigt och vacker, småkuperat och det lutar svagt utför. Jag fortsätter att sväva på molnen  och målgång i Virginia Beach är nu preliminärt beräknad till på fredag!




Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Henke - 2007-09-11 10:28:27

Jag har sagt det innan, men säger det gärna igen: Du är grym och en sann inspirationskälla. Lycka till de sista milen in i mål. Häftigt!

#2 Peter N - 2007-09-11 16:58:59

Nu blev jag lite brydd när jag såg "mätningen".
Har du justerat distansen ändå nu till att vara det "magiska" 500 mil? För visst låter det större än 498.. hehe.

#3 Jan Suneson - 2007-09-11 19:01:57

Björn och jag har justerat siffrorna lite för att komma så nära 0 när målet nås. Man kan mäta på flera sätt. Med vägmätare som mäter den faktiska sträckan som Björn har sprungit. Tyvärr pajade vägmätaren någonstans i Illinois. Nu mäter vi med hjälp av Googles kartor och Björns vägbeskrivningar. Totalsträckan Urbana ? Virgina Beach beräknades innan Björn startade till 5200 km om jag inte minns fel. Den har självklart fått justeras alltefter de lokala vägvalen Björn gjort. Jag skulle vilja säga att Björn har sprungit någonstans mellan 490-510 mil. När Björn kommer hem kommer vi troligen att gemensamt gå igenom allt för att komma så nära som möjligt. Helt rätt blir det aldrig. Hörde idag att avståndet mellan orterna var till städernas polisstationer och Björn har ju inte blivit finkad varje natt. Om det blir några fler löpningar får vi utrusta Björn med en avancerad GPS utrustning så att jag kan ha järnkoll på honom men då försvinner också lite av den frihetskänsla som Björn så bra ha gett uttryck för.

#4 Calle, Mariannes pappa - 2007-09-12 00:32:34

Följt denna bedrift via din sajt. Vilken prestation, saknar ord. Lycka till med de sista skutten före målgång.

#5 Peter M - 2007-09-12 08:55:49

Jag är stum av beundran, inte bara över din prestation som du är på väg att slutföra, utan över din extrema ödmjukhet. Att "jubla" över att du skulle vara i Sverigetopp (omräknat för ålder) på Marathon, när du sprungit 1-2 marathonlopp om dagen sedan midsommar, det måste vara rekord i ödmjukhet. Du är ju en av VÄRLDENS främsta lång-långlöpare. Det spöar omräknad Sverigetopp på Marathon med, ja just det, marathonlängder. Keep up the good work. Du är en fantastisk inspirationskälla!