Kommentarer på "En Cadilac 92:a"


Jag hade nästan lättare att ta mig fram under skyfallen än bilarna. Bilden från  hw 30 i Kearney, NE. Undre bilden Joseph Casasmassimma som går från Pennsylvania till Californien. Vi möttes i staden Gibbon, NE och båda hade då kommit halvvägs.

Visst kan det ösregna i Sverige. Men även på regnfronten är USA värst. Maken till skyfall har jag aldrig upplevt. Det var nära att jag ställde in löpningen igår eftersom det var kaos i trafiken, bilar satt fast i vattenmassorna och vattnet gick på sina ställen halvvägs upp till knät på mig. Hw 30 i Kearney var bitvis avstängd men jag lyckades ändå ta mig fram- fast lite skraj var jag även om poliserna släppte fram mig.

Innan satt jag inregnad på ett café med en massa pensionärer som hade barnsligt roligt när bilarna forsade fram utanför. Plötsligt blev det stopp i trafiken, en massa blåljus och en stor bil med vatten upp till bildörren satt fast.

-Det där en Cadilac 92:a, sa en av pensionärerna med kännarmin. Sedan vändes intresset mot mig och jag hade denna dag svårt att förklara det roliga med att löpa tvärsöver USA.

Tidigare har jag mötte rad långfärdscyklister men i Nebraska verkar dom inte finnas, här som det är så platt och fint. Däremot mötte jag en ung lärare, Joseph Casamassima, som går för sin sjuka mor tvärsvöver USA. Han hade precis också kommit halvvägs. Det pinsamma är att hans dagstdistanser är lika långa som mina. Att bli "slagen" av en gångare går ju bara inte- jag får skynda på.

Inte bara regnet utan motellproblem gjorde att jag igår hade det verkligt besvärligt. Motellet nere vid motorvägen (en extralöpning i fel riktning på ca 1 mil t/r) var fullbokat. Som värsta uteliggare tillbringade jag natten på en damtoalett på en campingplats intill. Hemskt men bättre än myggen utanför. Folk var och ryckte i dörren hela tiden ända till sjag satte up en lapp med texten "Cloesed".

Idag gick löpningen däremot mycket bra och jag hann till staden Grand Island (43 000 invånare) och har tagit in på ett lyxmotell med min nya "familjerabatt". Dagens behållning blev ett möte med en ung tjej som jobbade på en bensinstation längs vägen. Vi satt och pratade kanske en timma och det är fantastiskt vad folk öppnar sig för mig. Hon berättade att hon haft en hjärntumör, fått sparken som sjuksköterska när minnet började svika men drömde om att få komma tillbaka. Fortfarande hade hon svårt med minnet och ibland kunde hon inte röra ena armen berättade hon. Är det för att jag är en utländsk löpare och betraktas som en ofarlig person som gör att folk är så frimodiga? undrar jag ofta. I Sverige skulle det knappast hända. Kanske är man själv också lite annorlunda när man inte är i tjänst som tidningsman.

Gårdagens distans 32 km, dagens 54.

Keep on runninng!

 

 

 

 



Kändes denna post intressant och värd att kommentera går det bra här

#1 Lars Wingfors-Majornas IK - 2007-08-03 13:50:11

Nu börjar det likna nåt. Sova på damtoalett och ösregn. Det verkar ju annars som om det varit en pensionärsrunda hittills. Spring väl. :)

#2 Birgitta Rydén - 2007-08-03 14:32:01

Vi här i Göteborg gratulerar till halvvägssträckan, och nära på i vår stadsnamne, Gothenburg. Regna bara inte bort! Vi håller tummarna.
Hälsningar från familjen
genom
kusin Birgitta

#3 Peter M - 2007-08-03 23:28:06

Ingen fråga idag, bara ett stort grattis till att du kommit över krönet. Nu är resten nedförsbacke...
Keep up the good work!

Kommentarer är inaktiverade för så gamla inlägg